Det finns massor utav olika typer av kärlek. Men ändå så vet vi alla vad kärlek är. Kärlek är fantastiskt oavsett vem man får det utav, från ett djur till en människa. Det finns kärlek överallt, någon man gillar eller älskar. Kärlek gör så att man känner sig omtyckt, man blir glad och mår lite bättre. Man tänker säkert att en hund ett djur inte kan ge kärlek eller göra så att man mår bättre, men djur ger så otroligt mycket kärlek och kan kännas som att man mår bättre, det har jag varit med om iallafall.
Sen har vi syskonkärlek, den är något speciellt med tycker jag om jag ska prata utifrån mina erfanigheter. Även om små barn inte kan sätta ord på sina känslor så förstår man när de tycker om en, det är det som är så häftigt. De ger en kramar och pussar och de hjälper en med saker till exempel. Sen när de blir äldre och äldre kan syskonkärleken växa när man verkligen kan utrycka sig, visa och säga det på ett annat sätt, visa sina känslor helt enkelt. Det ser jag på mina syskon, de ger mig pussar och kramar och hjälper mig med t.ex skorna. T.ex Elliot var bara nio månader första gången som han hjälpte mig med skorna. Syskonkärlek är en fin kärlek. Även om man bråkar mycket så är det också syskonkärlek. Det bästa med syskon är att man kan skratta, prata båda djupt och ytligt och ha kul med de när man blir äldre, tycker jag, och man blir aldrig ensam förhoppningsvis.
Kärleken till sina föräldrar tycker jag är den finaste och viktigaste kärleken iallafall för mig. Det är de som har skapat dig som individ, de har uppfostrat dig till den personen som du är idag, det är de som ska finnas där med dig genom ditt liv i vått och torrt. Jag är så ledsen för de som inte har sånna föräldrar eller som inte har några alls, alla är värda goda och bra föräldrar. Det är de som ska ge dig en trygg och bra start i livet. Därför är jag så glad över att jag har sånna underbara föräldrar som bryr sig om mig, vill mitt bästa och står på min sida vad som än händer. Jag har också haft en jättemysig och fin barndom som jag är så tacksam över att de har gett mig. En förälder eller föräldrar går aldrig att ta bort, för de finns alltid i dig oavsett vad som händer.
Vänner är också någon slags kärlek, en vänskapskärlek. En som man kan skratta, ha roligt med och prata både djupt och lätt med. En vän som tröstar och står vid ens sida, det är det finaste man kan ha.
Kärlek till övriga släckningar, som t.ex bonusmammor och bonuspappor, morfar, mormor, kusiner, morbror, moster, mammas släckningar, pappas släckningar, alla släckningar man kan ha och tänka sig, det är också en väldigt fin kärlek som varar livet ut. De man har roligt med och skrattar med och gråter med.
Sen är det också väldigt fint med utestående kärlek, som till en man, fru, osv, det är också guld värt. Tänk att träffa någon som du aldrig träffat innan också blir man jättekär, vist är det fantastiskt? Någon att bo med, någon att dela minnen och sitt liv med. Romantik kan man inte heller få för mycket av! Det önskar jag verkligen jag kommer att få uppleva när jag blir vuxen, den utstående kärleken! (Eller vad man nu ska kala den)
Det finnas så mycket fin kärlek, sprid kärlek!
