I detta inlägget ska jag inte klaga på samhället utan jag ska hylla Borås stad. Jag ska hylla Borås stad och Ryaråsar för att de hade byggt en sån bra träbro så att jag kunde åka där med Elon, att vi med rullstolar också kan uppleva den fina skogspromenaden och den fina utsikten vid fika platsen. Jag blir glad när jag ser att samhället har anpassat miljön för alla. Alla måste få ta del av den vackra naturen trots att man till exempel sitter i rullstol, alla måste få kunna uppleva de saker som vi andra utan handikapp kan uppleva. Ingen ska bli hindrad från att titta ut över en vacker utsikt pågrund av till exempel trappor. Alla ska få samma möjligheter. Därför blev jag så glad att jag kunde åka den skogspromenaden och fika med en fin utsikt, eftersom att jag älskar skog och natur. Det är ett tips att åka dit, det är så fint, för där är det anpassat för alla.

Här är dikten jag skrev till min konfirmation, som min konfirmationsledare läste upp i kyrkan.

Frihet

Tack för min konfirmand tid, det har varit en lärorik tid

Jag har lärt mig att se vissa saker i livet på ett annat sätt

Jag har träffat goda konfirmationkamrater och diskuterat livet, även goda ledare.

Att ha en CP-skada är inte alltid så lätt,

men för min del är det viktigt med frihet, det behöver alla människor.

Att kunna stå på egna ben med en CP-skada, det har jag fått lära mig, och det är frihet för mig. Jag vill lyckats, alla kan lyckats.

Frihet är en viktig del i mitt liv.

Vi var på vårt roliga läger i Vadstena i våras där vi pratade mycket om våra pilgrimsord, som då bland annat är frihet.

Frihet symboliserar självständighet för mig.

Med en elrullstol som går på fyra hjul tog jag mig runt i i Vadstena bland snö och minusgrader.

Jag trotsade min CP-skada och åkte med på lägret.

Det var en frihet att veta att man faktisk fixade det mesta själv.

Min CP-skada ska inte få hindra mig från roliga saker.

Ingen ska bli hindrade, alla ska känna att de har frihet.

Det är en frihet att veta att man kan om man bara vill.

Frihet gör en lyckligare och gladare.

Att våga är något som vi alla måste göra. Att våga sticka ut att våga vara sig själv. Men tyvärr så är det inte så lätt i dag. Man kanske blir retad för att man är den man är, och det tycker jag är jättetråkigt att det ska behöva vara så. Att ha en CP-skada eller något annat handikapp i dagens samhälle är därför inte så lätt, man blir ibland retad för den man är, som jag blev vissa gånger i lågstadiet och mellanstadiet. Det är så sorgligt, för man kan aldrig ändra på den man själv är. Varför ska man då bli mobbad, när man inte kan hjälpa att någon inte tycker om en? Det är ju inte en självs problem. Om jag skulle välja mellan att bli mobbad eller ignorerad, så skulle jag ta att bli ignorerad alla dagar i veckan, som jag typ är nu! För det är så mycket värre att få vara med om mobbning än att folk inte bryr sig om än, tycker jag, även om det är hemsk det också, men mobbning är värst tycker jag.

Vi måste våga att sticka ut, våga ta för oss, vi måste visa samhället att de inte får trycka ner oss trots våra handikapp eller om vi är annorlunda enligt samhället. Det är jättesvårt, men det är viktigt att samhället får veta att vi kan också, vi är starka och fixar saker på vårt sätt trots att vi kanske inte har lika bra förutsättningar som andra har utan handikapp. Vi måste visa människor vilka vi  är, vi måste få vara de vi är utan att någon påpekar det. Vi är människor också, vi är på jorden, vi måste få vara som alla andra fast ändå inte! Människor förstår inte hur det är att ha ett handikapp! Det handlar om okunskap!