Pinchos

I torsdags var jag, mamma och Marko på Pinchos och åt bara vi tre. Jag fick det i adventspresent av de. Plus att jag länge har velat gå till Pinchos, jag har bara varit där en gång tidigare. Det är så coolt att man kan beställa via en app tycker jag, Maten var jättegod, jag gillar att de har små rätter så som tapas ungefär. Men det är så svårt att välja vad man vill ha, allt ser ju så himla gott ut! Men till slut bestämde jag mig för vitlökschampioner, en liten gryta på högrev, stora räkor i vitlök, också var det något mer, men allt var så gott! Sen när jag hade ätit upp beställde jag in vitlöksbröd också! :) Till efterrätt blev det något slags pannkakstorn med grädde och sprakande daimkulor, det var så gott. Sen åkte vi hem och tog det lugnt.

Det var verkligen en mysig kväll med mamma och Marko!

Efterrätten! :)

Julavslutning & muntliga nationella prov

I onsdags var jag på julavslutning i kyrkan tillsammans med alla komfagruper, Vi fick fika, mackor, godis, pepparkakor, skumtomtar och glögg, det var så gott. Vi fick göra musikquiz i grupp, det var  kul. Det var både gissa musiken och lite om jul och gud.  På en skulle man ställa sig upp och sjunga om man kunde låten som musikledaren spelade lite kort, och den grupp som var snabbast upp fick ett poäng. Sen det sista gick vi in i kyrkan och sjöng lite låtar innan vi fick gå hem, det var en mysig avslutning.

Igår hade jag sovmorgon på morgonen, det var skönt! På eftermiddagen hade jag nationella prov igen, i engelska denna gången. Engelskan var jag mest nervös över eftersom att jag inte är superbra på engelska. Min klasskompis var med mig och hon vet hur jag är i engelska, så det kändes bra. Plus att hon hade gjort provet innan med några andra vilket kändes skönt för då visste hon hur det skulle gå till. Men jag tyckte det gick förvånansvärt bra om jag får säga det själv. Man fick dra kort och diskutera om olika saker som stod på kortet. Och det var tre delar som innehåll en uppvärmning först osv. Det var skönt för orden bara kom rätt från min mun när jag pratade, För innan var jag rädd att jag inte skulle hitta orden eller förstå, men det gjorde jag. Det är skönt att vara två och två tycker jag istället för tre och tre, för då kan man disktrea bättre tycker jag.

Att vara arbetsamt, det lönar sig

Jag kämpar och kämpar i skolan, det har jag alltid gjort! Jag vet det också för jag har fått bättre och bättre betyg sen sjuan. Jag har jobbat ibland på helger och sena kvällar, för att jag vill lyckas i skolan och få bra betyg. Jag tänker om jag inte tar grundskolan på allvar så kommer jag ångra mig senare att jag inte ansträngde mig nu och den känslan vill jag inte känna. Jag vill jobba upp mina betyg och utveckla mina texter ännu mer, med varför/på grund av att…/därför att…./detta leder till att…. Och det har jag blivit bättre på om jag får säga det själv. Men hur mycket ska man egentligen satsa när man redan kämpar tillräckligt med en CP-skada också? Inte för att skryta, men mina föräldrar får ju stoppa mig för att jag inte plugga mer t.ex på en kväll eller en helg. Alla som känner mig vet att jag vill lyckas och kämpar i skolan, och de pushar mig, och det är jag väldigt tacksam över. Men jag tycker ju det är roligt med skolarbetet också! Nu i skolan är det massor utav inlämningar hit och dit! Jag tycker det är kul, speciellt svenska, då jag får skriva, som jag älskar. Därför hoppas jag att jag kommer in på riksgymnasiet, för det kan jag ta saker i lite långsammaste takt. Alla mina lärare vet också hur mycket jag kämpar och hur mycket tid jag lägger ner, det är också väldigt skönt för de berömmer mig för de jobb jag läger ner och det behöver jag, jag blir glad då och vill arbeta mer och fortsätta att kämpa. Jag är tacksam över det, väldigt tacksam! Så skulle alla lärare vara, tycker jag. Det är roligt också att få beröm från lärare, tycker jag, det stärker mig! Även om skolan kan vara tuff ibland, så ger jag inte upp!

Taxikrångel

Taxi, taxi, taxi, jag blir så arg, kan inte bara någonting funka för än gång skull? Nu undrar ni säker vad det är? Jo det är så här att nu behöver man läkarintyg för att ha taxi. Ja ni hör ju själva, LÄKARINTYG! De vet att jag har haft taxi innan, men ändå så behöver jag ha ett. Han på kontoret skulle kolla om vi bara kunde skicka in ett gammalt från 2010, men vad tror ni? Han har inte hört av sig. Nu börjar det bli halt också, så nu kan jag inte köra Elon visa dagar, så då får jag sitta och vänta i en eller två timmar på mamma eller Marko beroende på när jag slutar för att bli hämtad, jag blir så himla trött! Men Kevin bruka vara så snäll att vi kan gå hem tillsammans på måndagar med Rulle efter att han har slutat, så jag behöver bara vänta i 40 minuter. Jag saknar Elon, jag blir så låst med taxi, både förre skolan alltså bestämma när jag vill åka ner till skolan, efter skolan och i skolan.

Hoppas det löser sig snart!

Min krönika

Här kommer min krönika som jag har arbetat med i skolan som en inlämningsuppgift i svenskan. Läs gärna!

“Vi kan också” döm inte innan du vet

När vi går utanför dörren så är oftast blickar där eller kommentarerna som får oss att inte vilja sitta i en rullstol eller få oss att vilja gå normalt. Frågorna om man är ensam och ögonbrynen som hoppar upp i pannan när vi säger ja, vi klarar oss faktiskt själva. Vi måste få gå ut på stan och vara som alla andra utan att vi får den där förvånande blicken när folk fattar att vi är själva, eller att få gå ut utan att få den där klappen på axeln som en tröst! Att passa in i ett samhälle med en norm som säger att man ska vara på ett visst sätt är inte alltid så lätt och speciellt inte när man har ett handikapp, därför kan man känna att man inte passar in i samhället. Alla måste få känna att de passar in i ett samhället.

Jag har något hinder över hela kroppen och sticker utanför normen men jag lever ändå ett normalt liv även fast inte kroppen gör som jag vill ibland. Jag kan tänka normal, jag kan till och med gå, fast inte så långt. Det är inte synd om mig, man kan känna livsglädje trots att man har problem med kroppen. Det blir vad man gör det till. Jag har mål i mitt liv, och de ska jag nå för jag är inte den som ger upp i första taget. Jag brukar hitta på saker på egen hand ibland, jag blir alltid så glad och taggad när jag ska göra något själv, men så ibland kommer de här kommentarerna om var mina föräldrar eller assistenten är. När jag skulle in i en affär en gång så höjde kassörskan på ögonbrynen av förvåning och frågade om någon var med mig och om jag hade tagit mig hit alldeles själv. Jag vet att det är bara av godhet, men jag känner mig så förminskad när någon pratar till mig som om jag var åtta år gammal. Kan man få vara lite tonåring trots att man inte är som alla andra tonåringar?

Jag gillar inte när människor tycker synd om mig, för det är inte synd om mig, varför är det synd om mig? Visst jag har en CP-skada, men jag har ett normalt liv ändå med världens bästa omgivning som alltid vill mitt bästa och som älskar mig precis som jag är, vilket jag är så glad och tacksam över. Vad har jag att vara ledsen över?

Jag tycker att folk dömer så fort, de tar saker för givet så lätt, det är bättre att vi med handikapp frågar eller ber om hjälp istället för att vi ska känna oss förminskade. De är väl inte blinda så de inte ser skillnad på en åttaåring och en femtonåring? Eller har jag fel? Isåfall så behöver de inte prata med en förvrängd pipig röst bara för att vi sitter i rullstol, då känner man sig ännu mer förminskad. Jag tycker att folk måste få mer förståelse. Jag tycker att vi med handikapp måste gå ut med det här på sociala medier och vara lite tuffare, så kanske folk förstår att vi tycker inte detta är okej. Vi är som alla andra bara att vi råkade födas med lite behov av hjälpmedel. Normen säger att man ska vara på ett visst sätt för att passa in. Jag personligen gillar inte normen därför att om man inte är som alla andra så blir man utstött från normen säger samhället, och det tycker jag är dåligt. Normen kan få vissa människor till och med att må dåligt därför att de känner att de inte passar in eller att de inte är som normen säger att man ska vara.

Alltså, jag tycker att vi med handikapp måste ta mer plats och verkligen visa att vi faktiskt kan. Att folk måste sluta med att döma så fort och ta saker förgivet, att vi ska gå ut med att vi faktisk kan klara oss själva utan en hjälpande hand och att människor ska förstå att en femtonåring tycker inte att det är roligt att bli behandlad som ett barn bara för att man har problem med kroppen, jag blir ledsen och känner mig förminskad när jag bara vill ha lite egentid utan att ha någon med mig.

Jag tycker att människor måste se in i våran situation, jag vet att det kan vara svårt, men då kanske människor förstår vad vi menar och att det kan vara jobbigt att bli förminskad.
Normen ska inte förstöra vårt samhälle, den ska inte trycka ner någon annan på grund av att den inte är som alla andra, det är fint att vara unik!

Mina föräldrar läser “Den fula ankungen” av H.C Andersen för min lillebror och den handlar om en anka som blir utstött för att den inte passar in bland de andra, men i slutet blir han något ännu vackrare, en svan!

Första advent

Första advent idag, wohoo så mysigt! Äntligen lite jul i alla fönster. Idag har vi varit på adventsnys med hela familjen hos mormor och morfar. Det var så mysigt, vi drack glögg och åt pepparkakor när vi kom, sen åt vi jättegott kött med potatisgratäng. Till efterrätt åt vi mormor goda knäck, kola tårta, den är sååå god! Vi hade så mysigt, och jag skrattade så mycket så nu har jag träningsvärk i magen :). Det känns så mysigt med julpynt när det är mörkt och tråkigt ute, det livar upp vardagen.  Igår var jag och köpte alla mina julklappar, det känns skönt att ha det avklarat. Om jag hade obegränsat med pengar så skulle jag vilja köpa julklappar till alla nära och kära. Ni som ger så mycket kärlek och vänskap till mig. Julen för mig är en mysig högtid där alla träffas och umgås tillsammans i vintermörkret, men det är inte bara julafton och juldagen som är mysig, utan också alla förberedelserna innan, ungefär där vi är nu. Med adventsnys, familj, julpynt, julkalendern osv. Jul för mig är inte bara julafton och juldagen, det är så mycket mer. Det är så mycket kärlek kring jul.

En annorlunda adventsljusstake i år, mysig och julig. Ett datumljus också. Christmas is light!

Adventspresent från mamma och Marko! Gosiga vantar! <3

 

1 december

1 december igår, det känns lite speciellt, julmånaden och allt. Marko var iväg igår så jag, mamma och Elliot fick ha mys hemma själva. När vi kom hem tog vi årets första glögg och lite pepparkakor till det. Sen satte vi igång julmusiken och började sätta upp adventsstjärnor och ljusstakar, jag och Elliot har likadana ljustjärnar som vi brukar ha. Det är alltid lika mysigt att sätta upp alla adventsaker varje år. Sen till middag åt vi pizzor på tacobröd, det var gott. Efter maten tittade vi på första avsnittet av julkalendern, den verkar lovande. När Elliot hade gott och lags sig fick jag och mamma lite egentid framför två avsnitt av Walgrens värld. Vi älskar att titta på deras kaosiga familj, de är så roliga! Två timmar av skratt igår kväll! :)  Jag och Elliot fick också varsin chokladjulkalender igår, man blir aldrig för stor för det! :)

Mys i mitt rum, den lampan är min nya jullampa, så mysig!

Muntliga nationella prov

Igår hade jag mitt första muntliga nationella prov i svenska. Jag har varit nervös för nationella proven, men mina lärare har sagt att jag inte behöver vara nervös för de för dem har egentligen inte så stor betydelse, man kan bara höjas, inte sänkas. Det tyckte jag var skönt att höra, man kan bara göra sitt bästa. Jag tyckte det gick bra igår. Först fick vi en text också skulle vi sammanfatta den texten för de andra. Så vi fick 20 minuters förberedelsetid och göra förberedelsen på. Sen fick vi spela in själva provet och gå varvet runt och berätta om vår text. Det viktigaste var att det aldrig fick bli tyst, man skulle hålla igång diskussionen till det blev någon annans tur. Det var viktigt också att man inte satt tyst när de andra pratade och diskuterade om deras texter, och det tyckte jag att jag lyckades med, båda de viktiga sakerna. Så det känns skönt. Skönt att det känns som man har lyckas med det första muntliga, då ser man lite fram emot nästa. Vi har engelska nästa torsdag, spännande! (Jag vet att jag är speciell när det gäller skolan :))

Men jag blev såå tröt efterrätt, det kändes som det lättade en sten från mina axlar när det gick bra, jag var så nervös under förberedelsen men det gick bra under provet iallafall.

Hallå igen! I’m back!

Jag har inte bloggat på ett tag, och det beror på att jag inte gjorde så mycket i förra helgen, och i veckan har jag inte hunnit helt enkelt. I onsdags hade jag och min grupp vår redovisning om Indien i hemkunskapen. Vi var bara två, för den tredje var tyvärr sjuk men vi löste det ändå. Först gjorde vi våran redovisningen om vad vi skulle laga och jag pratade om matkulturen i Indien och lite så. Sen fick de andra i klassen laga den indiska förrätten, huvudrätten och efterrätten som vi hade bestämt i vår grupp. Vi dukade upp ett litet långbord med indisk tema på dukningen (försökte iallafall). Maten blev jättegod, det är väldigt mycket kryddor och ingefära i deras matkultur, men det gillar jag. Sen bestämda vi oss för att ha kalt te till maten. Vi hittade ett indiskt te med ingefära, det var oplanerat så där hade vi tur. Men det teet var jättegott. Jag blev nöjd med våran presentation. Nästa gång ska vi få äta rysk mat! :)

På kvällen gick jag och Kevin ner till gymmet och filmade en inlämningsuppgift till idrotten, i salen. Sen var vi med på ett medelpass, det var första gången vi testade det, det var mycket korsa ben och armar men det var kul ändå fast det var mycket armar och ben, och det var svettigt. Idag har jag träningsverk i baksida lår! :)

Komfakväll

Igår var jag på föreläsning i Sandhultskyrka med alla årets konfirmander, vi var jättemånga. Vi lyssnade på en tjej som  berättade om sitt liv och upp och ned gångar (vill intet gå in på vad hon berättade om, vill visa respekt), men hon var stark som vågade berätta och hon var bra och rolig att lyssna på. Sen gick vi in i församlingshemmet och diskuterade frågor vid borden vi satt vid, också fick vi lite kvällsmackor. Sen det sista firade vi gudstjänst i kyrka, det var bara för oss konfirmander, alltså inte för allmänheten. Vi var klara vid nio ungefär. Det var en mycket intressant och bra kväll. Min klasskompis som har konfirmerats men är hjälpredare nu var med, det var en trygghet för mig för då kunde hon hjälpa mig.med olika saker, t.ex att bra mackan. Sandhultskyrkan var så fräsch och så fin och så stor, där ska jag konfirmeras, det ska bli så kul!