Julmys i Kyrkan

Jag hade helgen oplanerad framtill torsdag. Jag mår inte dåligt om jag har en helt helg oplanerad, nästan lite skönt. Egentligen skulle jag till pappa och familjen i Göteborg men det blev inte så, det var tråkigt då det var längesedan vi sågs nu men å andra sidan ska jag vara där mycket i jul och det är ju snart jul. Det är nästan lite skönt att ha en helg oplanerad för då kan allt hända.
Det gjorde det med för på torsdagen frågade mammas bästa kompis Leila mig om jag vilja hänga med henne på bio på söndagen och sen skulle vi äta på Pinchos och sen gå på julkonsert i kyrkan på kvällen. Jag blev väldigt glad då ni vet att jag gör ju inte så mycket nu för tiden så det skulle bli kul att komma ut lite. Dessutom tre grejer på samma eftermiddag, jag tänkte att jag kommer att vara helt slut sen men det skulle bli roligt att komma ut som sagt och att hänga med Leila lite. Ta ut tanten lite som jag sa, hahaha! :)

Men först fick jag ett mysigt besök av mormor och morfar i lördags eftermiddag. De har velat komma till mig länge nu och jag har också velat bjuda in de men tiden har inte funnits till då jag är en sån upptagen arbetslös tjej, haha! :) Men de har velat komma och se mitt julmysiga hem också så det skulle bli kul att visa de mitt hem! :)
Det var en supermysig eftermiddag med mormor och morfar och det är alltid så himla mysigt att de kan komma hit och att jag får ha de för mig själv! :)

I söndags skulle jag som sagt hänga med mammas bästa kompis Leila. Hon kom och hämtade mig vid två tiden också började vi med bion. Vi skulle se Kalle och chokladfabriken fast en ny version där man får följa Winky Wonka tiden innan han startade sin chokladfabrik. Leila hade bokat VIP-salongen. Jag har aldrig varit på VIP-bio innan. Men det var så lyxigt, man fick sitta i stora röda fåtöljer typ som man kunde luta bakåt och Leila hade bokat längst fram så man fick varsin fotpall också, det var så lyxigt, jag tänkte ”här kommer jag att somna”, haha! Nu kommer man ju inte kunna gå på en ”vanlig” bio längre, det är det som är problemet när man börjar gå på VIP-bio! :)
Filmen var väldigt bra, mycket musikal, vilket är roligt.

Sen blev det Pinchos, åh herregud vad gott det var, jag var verkligen i mathimlen! :) Jag tog något som hette laxtatar och den var magisk god, jag vet inte vad det var riktigt mer än lax, men de hade blandat smakerna sött och syrligt tillsammans med lite krisp, det var verkligen en smakupplevelse! Helt magiskt gott! Jag tog även popcorn kyckling som det hette och räkor i vitlök med vitlöksbröd, allt var verkligen top notch! Och det var mysigt att sitta där och prata med Leila.

Klockan 18 var det dax för musikkväll i kyrkan. Jag har aldrig varit på något sånt i kyrkan någon gång så det skulle bli spännande. Det var väldigt fint med en jättebra kör som sång så fint och mellan låtarna var det ett julquiz med många roliga frågor, dock väldigt svåra, Leila och jag hade 0 rätt, haha, kanske inget man skryter om men så var det! :) Även om jag knappt har varit på körsång i kyrkan så älskar jag det, det blir så himla mäktigt. Efter sången och allt bjöd kyrkan på lite julfika, Leilas kompis var också där så vi satt och pratade med henne en stund innan vi begav oss hemåt. Det var ett bra avslut på kvällen men framför allt en fin 3:de advent!
Hoppas att ni hade en trevlig 3:de advent!

När jag kom hem var jag helt slut då jag inte är van längre vid så mycket action på en dag, hahaha! Men det var verkligen en kanondag!
Tack Leila för att du tog ut tanten på lite äventyr! :-)

3:de Advent

Tredje advent idag och en vecka kvar till julafton! Helt otroligt vad fort det har gått, men det blir väll extra så när fjärde advent är på samma dag som julafton.
Förra helgen hade jag riktig julstämning. Jag åkte nämligen till mamma och Elliot och hade julmys med de, de skulle nämligen plocka fram granen och baka pepparkakor också frågade de om jag ville vara med och självklart ville jag det.

Det kan jag känna ibland nu när jag bor själv att det kan vara tråkigt ibland runt högtider att man bor ensam, framför allt vid julen. När man bodde hemma var det alltid så mysigt hemma hela december, man var liksom tillsammans och hade lite julmys varje dag. Jag har det otroligt mysigt hemma nu också och njuter hela tiden av mitt julfina hem men det blir liksom inte samma känsla som när man bodde hemma, om ni förstår vad jag menar, man var liksom tillsammans hela tiden. Jag hoppas att jag kan få skapa julmys hela december med min egen lilla familj i framtiden. Men det är liksom inte så att jag känner så hela tiden som tur är, men jag kan känna så ibland att jag saknar jularna när jag var liten, både hos mamma och hos pappa. Julen är alltid speciell när man är liten, den känns speciell nu med men inte lika speciell som den gjorde då och den känslan kan jag sakna också. Hur känner ni kring julen?

Iallafall så var jag hemma hos mamma och Elliot förra helgen. Vi har alltid bakat pepparkakor runt jul tillsammans så länge som jag kan minnas så det är verkligen en tradition vilket jag tror är i de flesta hemmen. Jag tycker att det är jätteroligt att baka pepparkakor, det är lite svårt och CP-kroppen får kämpa mycket! :) Men det är det värt för det är så roligt! Det blir ju extra stämningsfullt när man har julmusik i bakgrunden! Jag hängde till och med i längre än Elliot, och mamma och jag bakade ända in i mål. Sen tog vi upp granen, mamma har en plastgran precis som jag, Jag och Elliot pyntade den som vi gör varje år och sen blev det provsmakning av våra pepparkakor, de blev mer än godkända! :)
Lite senare blev det bubbel framför granen tillsammans med mamma, det var lyxigt och gott!
En mysig eftermiddag och kväll helt enkelt!

På söndagen åkte vi hem till mormor och morfar och hade adventsmys med familjen som vi brukar. Min morbror Peppe och min kusin Emma kom också. Vi började med lite go glögg och pepparkakor med brieost och ädelost. Har ni testat brieost på pepparkakor? Det är jättegott faktiskt, jag och mamma upptäckte det förra året.

Sen blev det god julmat, min första julmat för i år, och kladdkaka till efterrätt. Mormors kladdkaka var verkligen perfekt, kladdig i mitten och krispig på ytan, precis som det ska vara.
Det var en mysig eftermiddag!

Jag och min kusin fick även välja varsitt julpynt från mormor och morfar som de inte använder längre. Jag valde två söta jultomtar med ljus i som nu står på min hallbänk hemma och välkomnar mig hem och alla som kommer till mig. De är så söta, jag älskar de och det bästa är att jag tänker på mormor och morfar varje gång som jag ser de! <3

Imorgon börjar julveckan, och jag har en härlig julvecka att se fram emot!
Hoppas att ni får en fin julvecka!

Sista Habiliteringsbesöket

Min måndag började med ett träningspass på gymmet innan hemtjänsten kom, jag var alltså på gymmet klockan 06:00. Skönt att starta veckan så tycker jag plus att det är skönt att ha det gjort.
Nu när det är halt och snö tar jag färdtjänsten till gymmet trots att det bara tar typ två minuter till gymmet, men vad ska jag göra liksom? Ska jag sluta träna bara för att jag inte kan ta mig ut på egen hand? Men det är sjukt smidigt med färdtjänsten även om det känns lite onödigt när jag typ bor granne med gymmet men som sagt vad ska jag göra liksom?
När jag kom hem så kom hemtjänsten precis när jag hade klivit innanför dörren så det var tur att jag precis hade kommit hem. Hon hjälpte mig med frukost och sen tog jag en dusch och satte mig i soffan framför Nyhetsmorgon och då var klockan bara nio, det var en go start på veckan.

Klockan 9:30 hade jag ett telefonmöte med försäkringskassan angående min ansökan om merkostnadsersättning. Det var ett jättebra möte och jag kände verkligen att jag fick sagt det jag ville säga så det var skönt.
Sen jobbade jag lite på mina nyårsinlägg som jag alltid brukar göra till nyår, ni vet när jag sammanfattar och ser tillbaka på året som har gått – mina nyårskarameller som jag kallar de. Vid lunchtid lagade jag köttfärspaj med hemtjänsten.

På eftermiddagen, vid fem-tiden skulle faktiskt min granne komma på en fika till mig. Inte hon grannen med barnen som jag har umgås lite med utan en annan. Vi har träffats en del ute i trapphuset och stått och tjatat lite och alltid sagt att vi måste ta en fika någon dag men det har aldrig blivit av, ni vet hur det är, tiden går. Men i torsdags förra veckan när vi stötte på varandra så bestämde vi att vi skulle ses som i måndags när hon hade kommit hem från jobbet.

Så jag fixade lite här hemma och tittade på vad jag hade att bjuda på, jag hade tyvärr inte så mycket att erbjuda så det fick bli pepparkakor med ädelost och några Ballerina.
Jag tyckte att det skulle bli jättemysigt att ta en måndagsfika med grannen, som sagt så har vi aldrig umgåtts innan men hon har verkat så himla gullig när vi har småpratat utanför.

Runt klockan 17 kom hon och vi hade verkligen det jättemysigt. Som sagt så har vi bara träffats utanför så vi känner knappt varandra, men det kändes ändå som vi kände varandra. Hon är 24 så vi är rätt nära i åldern också så jag kände igen mig i henne i vissa saker och vi bara satt och snackade om livet, det var verkligen jättehärligt. Hon är verkligen så himla gullig! Vi sa att vi måste ses igen och umgås, det ser jag verkligen fram emot. Hon och hennes kille bor i samma trapphus som mig och de verkar lite som mig, hittar inte på så jättemycket saker hela tiden och de har inga barn och så, så vi kanske kan börja umgås lite, det vore så roligt.

Jag blev så glad att hon ville komma till mig. Jag har inte sagt att jag har en CP-skada, men det märker man ju när man träffar mig för första gången, hahaha. Men liksom det kändes så naturligt om ni förstår och hon såg verkligen bara mig och inte CP-skadan, det tar jag tyvärr inte för givet, och det gör mig så varm i hjärtat.

I tisdags var sista tisdagen som jag skulle till Habiliteringen och träffa min kurator, jag har ju gått till henne varje tisdag nu sen typ oktober. Det var sista gången i tisdags då hon tyvärr ska sluta på Habiliteringen, det är jättetråkigt. Så i tisdags var sista gången som jag träffade henne som min kurator. Jag tycker att vi har fått en fin kontakt och speciellt nu när vi har träffats så ofta, så det var lite vemodigt i tisdags och hon sa så många fina saker till mig så jag blev helt rörd inombords.

Vi har pratat och gått igenom mycket tillsammans och det känns lite jobbigt att den tryggheten försvinner nu, för det har faktiskt varit en slags trygghet och hjälp för mig. Jag har dessutom sett fram emot att åka till Habiliteringen och träffa henne varje tisdag, det har liksom varit en rolig grej på tisdagar. Jag har gjort det så himla länge nu så det kommer att bli konstigt att inte åka dit längre på tisdagar. Så det är tråkigt, men jag känner att vi fick ett väldigt fint avslut i tisdags, så det var väldigt härligt.

Men nu ska jag få en annan kurator som jag faktiskt träffade förra torsdagen tillsammans med min kurator. Det var ett bra första möte och det var skönt att träffa henne tillsammans med min kurator innan hon slutade. Hon verkade jättebra och det var skönt att få ett ansikte. Men som jag sa till min kurator, ”det blir svårt att slå dig” och det stämmer verkligen! :)
Min nya kurator har jobbat på Habiliteringen, både på barnsidan och vuxensidan i många år och min kurator sa att hon är väldigt kompetent och duktig så det känns ändå bra.
Vi har redan bestämt ett datum då vi ska träffas för första gången själva, och då är hon min kurator på riktigt, det blir den 11 januari klockan 9 så det känns bra att vi redan har bestämt en första tid.

I tisdags efter Habiliteringen och det vemodiga men härliga avslutet med min kurator åkte jag till Knalleland faktiskt och fixade de sista julklapparna. Jag vet att jag sa att jag var klar, men det var jag tydligen inte men nu är jag klar på riktigt jag lovar :D, så det känns så skönt, ingen julstress. Det var lite roligt också, det är inte ofta som jag går i affärer längre.
Jag köpte också jul- och nyårsoutfiten så de är klara nu med. Jag köpte en jätteglittrig nyårsklänning som jag älskar redan, men tyvärr var den för liten och det märkte jag när jag kom hem så nu måste jag tillbaka och byta till en större storlek, lite drygt, men men, så går det när man tror att man är en XS men man är en S! :)
Men det är lite svårt, för jag kan ha XS ibland och jag tyckte att den såg lagom ut, så det är så svårt!
Men klapparna är klara som sagt, de ska bara slås in och läggas i min stora hög under granen!

Igår, på lucia, hade jag en riktig mysig dag hemma för jag hade inget på agendan och det brukar alltid hända något trots att jag är arbetslös så det var så skönt att bara vara hemma en hel dag. Jag var inte ens på gymmet igår för jag ville verkligen bara vara hemma. Hela dagen hade jag på Musikhjälpen i bakgrunden, det är så himla mysigt och den håller en verkligen sällskap. Jag har sett fram emot musikhjälpen extra mycket i år nu när jag är arbetslös, då jag kan titta mer/typ hela tiden! :-)

Medans Musikhjälpen var på i bakgrunden gjorde jag klart mina nyårsinlägg, så nu är de helt klara, schemalagda till den 1 januari, både här på bloggen och på Facebook, så det är också så skönt att de är klara. Det tog exakt hela dagen, jag skojar inte och då var de redan påbörjade, så då kanske ni förstår hur mycket tid och energi de tar, men det är det värt för det är så roligt att göra de och extra roligt när de är klara. Men även om det är roligt så är det lika skönt att ha de klara när de väl är klara! :)

Jag har dock lite dåligt samvete för att jag satt vid datorn exakt hela dagen igår men men, det var lite skönt också och mysigt med Musikhjälpen i bakgrunden.
Jag hade planerat att slå in mina julklappar som jag köpte i tisdags och pyssla lite med det, men det blev inget med det, det hann jag inte! :)
Hoppas att ni hade en trevlig lucia igår!

Idag blir det gymmet på morgonen innan frukost, det ser jag fram emot. Sen vid tio ska jag snabbt åka till Knalleland och byta min nyårsklänning så att jag får det gjort. I eftermiddag blir det 90 minuters massage, det ser jag fram emot! Som ni säkert vet så älskar jag att träna samma dag som jag ska på massage, så jag brukar försöka pricka in träningen på samma dag som massagen. En härlig torsdag blir det idag helt enkelt.
Imorgon ska jag få storstädning på morgonen och sen på eftermiddagen kommer mormor och morfar och tar en fika med mig, det blir mysigt.

Hoppas att ni har haft en fin vecka hittills!

2:a Advent

Idag är det andra advent och det börjar närma sig jul redan. Fjärde advent och julafton är ju på samma dag i år så då går det extra fort till julafton. Som jag berättade i mitt första advent inlägg så är jag nästan klar med mina julklappar redan och nu kan jag nog faktiskt säga att jag är klar, vilket är så skönt.

Jag har beställt alla mina julklappar på nätet vilket är så smidigt, och jag brukar nästan alltid ta hemleverans om det inte är allt för dyrt, så jag har fått leverans efter leverans det senaste känns det som. Men nån sak har jag fått åka till mitt utlämningsställe, men då är det så smidigt att bara ta färdtjänsten dit. Jag har dessutom gjort så i år att jag har slagit in klapparna direkt när de har kommit, även om jag tycker om att ha en inslagningsdag då jag slår in alla klappar. Men jag har inte så mycket plats hemma att gömma de på och nu i år när jag har gran hemma så är det ju så mysigt att ha inslagna julklappar under granen hela december. Jag brukar be hemtjänsten att hjälpa mig att slå in de, typ när de har tid över hos mig, då det är svårare att få hjälp av t.ex mamma när man inte bor hemma längre.

Men i torsdags hade jag fått två julklappar hemleverade och då kände jag att jag hade ork och tid att slå in de själv, och tyckte att det skulle bli lite kul att greja lite själv. Så det gjorde jag, det var väldigt krävande och det blev väldigt mycket julpapper och tejp (för mycket) men jag fick ihop de båda två till slut, hahaha, och jag blev så glad att jag löste det alldeles på egenhand. Gissa hur långt tid det tog att slå in två julklappar? Det tog ungefär 45 minuter, haha, men som sagt jag hade all tid i världen och det var faktiskt rätt mysigt att stå där och pyssla lite. Sen var jag helt slut, både i kropp och psyke, mem det var det värt!

Jag skulle inte säga att de blev så fina, men det bryr jag mig faktiskt inte om ett dugg för jag slog in de alldeles själv och bara det är en seger för mig! När jag stod där hade det varit roligt om någon hade spelat in mig, roligt att visa det för er och att få se det själv! :)

Jag älskar att köpa julklappar, jag tycker att det är så roligt, men det är svårt ibland och veta vad man ska köpa! Har ni era julklappar klara?

Idag, på andra advent ska jag, mamma och Elliot hem till mormor och morfar och mysa med Peppe och kusinerna. Vi brukar träffas någon gång under advent och ha lite adventsmys innan själva julafton, det är så mysigt.

Vad ska ni göra idag på andra advent?

Önskar er en trevlig andra advent!

Disco på Simonsland

Om ni läste mitt inlägg ”Träffpunkt Simonsland” vet ni att jag ska börja utforska det stället lite mer och att jag var där på introduktion förra måndagen. För er som inte har läst inlägget kan jag förklara lite kort att det är en träffpunkt för massor utav människor, gamla som unga, där det finns massor utav saker att hitta på, massvis utav aktiviteter osv, men också ett café. Då jag inser att jag behöver socialisera mig mer utanför min CP-bubbla så tänkte jag att det kan vara ett perfekt ställe att testa på.

Om ni läste inlägget vet ni att jag skulle på disco där i fredags, vi mjukstartar inte här nej, hahaha! :D Det var nämligen funktionshinderdagen i fredags så då var det disco med hamburgare, schlager och liveband stod det. Jag är som sagt inte van vid sånt här men jag måste börja utmana mig mer och tyckte att det skulle bli spännande som i fredags. Det var dessutom från klockan 18-20 så perfekt tid, för mig som gillar att ha fredagsmys hemma också. Men så kommer man ut och gör någonting iallafall.

Som sagt så är jag inte så van vid att göra sådana här saker, då jag är mest hemma eller med familjen. Jag älskar i och för sig att gå ut och göra saker, typ gå på resturang på kvällen eller hälsa på någon, men då är det ju nästan alltid med familjen i sådana fall, jag gör ju typ aldrig sådana saker själv. Så i fredags kändes det jättekonstigt när jag duschade och gjorde ordning mig på eftermiddagen och viste, snart ska jag ut och åka taxi helt själv på kvällen till ett ställe där jag inte känner någon. Det var en annorlunda känsla men också spännande. Jag visste inte alls vad jag hade att förvänta mig så det var roligt.

När jag kom dit såg det lite annorlunda ut än i måndags när jag var där första gången. De hade byggt upp en scen i entrén och det var discolampor osv. De skulle servera hamburgare under kvällen så i cafét var det hamburgareservering. Det var en del människor där när jag kom men sen droppade det in jättemånga lite efter 18-tiden.

Som sagt så kände jag ingen och jag är ju där för att liksom socialisera mig och gå utanför min bubbla. Men jag märker att jag blir jätteblyg, jag känner inte igen mig själv i sådana sammanhang och det skrämmer mig lite eftersom att jag inte är den som står i ett hörn ensam och tittar på. Men jag blir tydligen så utanför CP-bubblan. Jag är jättesocial, det säger alla som känner mig och träffar mig för första gången, så det var lite småjobbigt. Det kändes typ också som att alla kände alla där och jag kände ingen. Jag försökte att gå fram till några men viste liksom inte vad jag skulle säga, orden fastnade i munnen trots att jag inte viste någonting om personerna framför mig. Jag kände liksom inte att jag passade in där ändå vilket var en jobbig känsla.

Jag viste inte heller hur det funkade, om de skulle ha ett välkomsttal, om de skulle säga till när man skulle äta osv, så jag stod typ bara där och väntade på att något skulle hända, men folk kom och det pratades i mun överallt så tillslut tänkte jag att nu måste jag göra något då det inte verkar hända något, eller det hände ju massor men ni förstår vad jag menar.
Men då såg jag att det stod folk i kön till hamburgeserveringen i cafét så då gick jag också dit och ställde mig. Det var lite småjobbigt då jag tycker att matsituationer på offentliga ställen är jobbiga då jag behöver hjälp och nu hade jag dessutom ingen med mig.

Men jag ställde mig i kön, tog en bricka och en coca-cola, jag tänkte, hur ska detta gå med bricka, coca-cola och en odelad hamburgare? Hahaha! :D Men jag tänkte, ”Alice, det löser sig”, jag hade iallafall varit rutinerad och tagit med mig sugrör! :)

Så när jag kom fram till kassan och sa att jag ville ha en hamburgare så sa jag att jag behöver nog lite hjälp här. Hon som serverade hamburgarna var hon som visade mig runt i måndags så det var skönt att det var någon som kände mig på stället iallafall. Hon hjälpte mig med brickan till en plats vid några andra och att dela min hamburgare, sen gick hon till köket igen, det var snällt att hon kunde hjälpa mig. Jag försökte snacka med de vid mitt bord men det var svårt.
Sen gick de när jag knappt var klar så sista tuggorna satt jag där själv och åt upp, kändes ju sådär men vad ska man göra liksom. Sen tänkte jag, hur ska jag lösa brickan? Alltså att ta undan den, vilket jag inte kan, med en tung tallrik på, men då kom det två personer som kom och satte sig vid mitt bord precis när jag skulle gå så då frågade jag lite snällt om han kunde ta min bricka, så han hjälpte mig.

Sen gick jag ut till entrén igen för då hade livebandet precis börjat och dansgolvet var fullt med människor. Jag satte mig på en stol vid kanten och diggade med till alla låtar! :D Jag älskar verkligen liveband, det är helt underbart! Det kändes som jag var yngst där, det var många äldre men även medelålders, men det spelar ju ingen roll, bara man har roligt! :D Och det var ett ganska milt disco, hahahah, men kul att komma ut!

Men det som jag skulle säga var att de spelade bara såhär goa låtar, mycket schlager och dansband och sån musik älskar ju jag trots min unga ålder! :) Så det var så härligt och så roligt att sitta där och lyssna, man blir så glad av livemusik, det är något speciellt med det! Då spelade det ingen roll att jag kände mig lite ensam trots att målet var att jag skulle socialisera mig. Men trots det var detta så roligt att komma ut lite och nyttigt framför allt.

Som jag nämnde i mitt förra inlägg om detta så ska jag gå på något som heter fritidsklubben som de har varje tisdag. Jag blev tyvärr inte jättesugen på det nu såklart eftersom att jag kände att jag inte riktigt passade in på discot men jag ska ge detta en chans till och fritidsklubben.

När jag kom hem slängde jag mig i sängen framför finalen av Idol och var så glad att jag tog mig dit ändå!
Jag filmade lite på det härliga livebandet med de goa låtarna, så vill ni se de så gå gärna in på min Instagram @alicegrimmscpliv.

1:a Advent

Första advent idag, herregud det är helt sjukt, och att vi redan är inne i december. Det känns som att denna hösten bara har flugit iväg, man säger ju alltid att tiden går så himla fort och det gör den verkligen. Jag tycker att det har varit lite tråkigt att denna hösten har gått så fort för jag såg så mycket fram emot den, och nu är den snart över. Jag gillar att vara hemma och bara mysa, det är därför som jag gillar hösten så mycket. Vissa tycker att det är jobbigt med mörkret och visst det kan jag hålla med om då man är tröttare och dagarna känns långa, men jag tycker att det är mysigt med mörkret också. Speciellt i år när jag inte har behövt att gå ut i mörkret och kylan, hahaha. Därför är det så skönt att vara arbetslös under denna mörka och kalla årstid.

Något som dock är jobbigt under denna årstid är denna kyla, jag klarar inte av den, eller rättare sagt kroppen gör inte det. Det har blivit så mycket värre med åren (nu låter jag som 87 jag vet :)), men jag fryser oavsett hur mycket jag har på mig och jag klarar ens inte av lite kyla längre, jag fryser så jag hackar tänder om det är 4+ liksom, tänk då om det är minusgrader. Det är därför som jag blir så himla stel på vintern och hösten och när jag blir stel spänner jag mig ännu mer vilket gör att det tar ännu mer energi från mig vilket leder till viktnedgång i slutändan, det blir en ond cirkel. Så med det konstaterar vi att hösten och vintern inte är för mig, men jag älskar hösten och vintern när man är inne! :)

I år har jag konstigt nog inte sett fram emot julen, det brukar jag alltid göra, men det kanske är för att jag har mycket i huvudet och har varit nere lite i perioder. Det har varit lite tråkigt då jag verkligen älskar julen.
Men förra fredagen så ändrade sig den känslan för då skulle Kevin komma hit, redan vid 10 tiden. Vi skulle hänga hela dagen då vi hade bestämt att han skulle hjälpa mig att storstäda hela lägenheten och sedan julpynta. Det är så snällt av honom att hjälpa mig med både städning och julpynt. Han storstädade min lägenhet i augusti, och det var verkligen storstädning och det blev så fint. Likaså i år, herregud vad rent det blev, och badrummet kändes som nytt.

Sen var det dax för julpyntet och julmusiken rullade för fullt i bakgrunden! :D Det var så mysigt att sätta upp stjärnorna igen och allt. Kevin tipsade mig om att köpa gran, det hade jag inte förra året. Jag var lite tveksam då jag var orolig över att det skulle se för trångt ut då jag bor litet. Men Kevin övertalade mig så vi åkte till Dollar Store direkt när han kom och köpte gran, julgranskulor, ljus och julgransmatta. Jag älskar riktiga granar, och doften alltså, den är ju den bästa men hemma blir det en plastgran då det är lättare.

Tack gode Gud för att jag lyssnade på Kevin för oj vad mysigt det blev, det verkligen lyfte upp hela lägenheten tillsammans med allt annat pynt, också blev det en jättemysig ljuskälla, jag är jättenöjd. Jag kan även tända och släcka granen med mobilen så det är så mysigt att tända den det första man gör på morgonen från sängen men också släcka den det sista man gör innan man somnar.
Jag blev jättenöjd med allting, hela lägenheten blev verkligen som ett nytt hem, så fräscht och så himla mysigt! Tack igen bästa Kevin!
Och det bästa är att jag får njuta av mitt hem hela december, extra mycket nu när jag går hemma hela dagarna!

Ni kanske tänker att det var lite tidigt, men det var ju bara en vecka innan första advent, kanske lite tidigt med gran och tomtar men jag älskar det. Nu är liksom allt gjort redan och jag får njuta av detta i en hel månad, underbart!

Jag har till och med nästan alla julklappar färdiga, det hade jag redan i slutet av november. Så skönt tycker jag då jag vet att jag är stresskänslig och jag gör allt för att förebygga min stress så mycket som möjligt. Nu kan jag bara mysa hela december!

Efter all städning och julpynt var vi helt färdiga, speciellt Kevin vilket verkligen var förståligt efter den städningen! :D Vi bytte om till mysisar och drack te i min soffa, det var så mysigt!
Kevin åkte härifrån vid åttatiden, så det blev en lång och mysig dag med min Boråsbästis! Sen njöt jag av mitt fina mysiga hem hela kvällen och helgen lång! Jag älskar verkligen nystädat!

Som jag nämnde tidigare så var jag inte jättesugen på jul i år, men nu har den känslan verkligen ändrats när det blev så mysigt hemma, nu vill jag bara vara hemma! :) Har ni det julfint nu också?

Härligt att vi fick lite snö till första advent också!

Hoppas att ni får en mysig 1:a advent!

Den här ängeln är min ängel, den fick jag när jag döptes och har följt med mig hela livet. Även nu i mitt alldeles egna hem, finns den hos mig! <3 Upptäckte förra helgen att det går att hänga den så nu under december och jul så får de hänga i granen! :-) <3

Min myshörna :-) <3

Träffpunkt Simonsland

Jag går ju och pratar med människor om mitt liv, CP-skadan, mina känslor osv. Eller det är egentligen bara två som jag går och pratar med, och det räcker kan jag lugnt säga! :) Det är väldigt skönt att ha dessa människor att gå och prata med. Även om jag är väldigt nära min familj och kan prata med de om nästan allt så är det skönt att prata med någon utomstående också.

Jag går på Habiliteringen som ni flesta vet och pratar om livet med CP och får hjälp med ansökningar osv. Sen nu har jag fått en annan kontakt nere i stan där jag pratar mer om privata saker, inte så mycket om livet med CP. Såklart att det blir lite av den varan också eftersom att jag lever med den, men det är liksom inte fokuset. Fokuset ligger på andra saker, tankar och känslor som vilken ungdom och vuxen som helst har och mer privata saker. Men det är så himla skönt att gå och prata med någon annan om dessa känslor och inte att fokuset bara ska ligga på CP-skadan. Utan att jag är en tjej som vilken tjej som helst som har tankar och känslor utanför CP-skadan, hoppas att ni förstår vad jag menar. Där känner jag mig verkligen som Alice och inte Alice med en CP-skada, vilket är så skönt ibland.

Vi pratar en del om privata saker som sagt, och det är därför som jag går dit. Men i onsdags när jag var där pratade vi även om lite andra saker också, så som mitt liv i sin helhet och om mitt sociala liv. Som jag nämnde i mitt senaste inlägg så känner jag mig annorlunda och har alltid varit och känt mig det (men på ett bra och positivt sätt ska tilläggas). Jag är mycket hemma, jag har inte så mycket vänner, hänger mycket med familjen, går aldrig ut och festar osv osv, och som jag nämnde i inlägget så trivs jag så bra med det.
Detta inlägget kanske blir lite motsägelsefullt mot det senaste inlägget, men jag ska förklara.

Jag är en enormt social person som älskar att umgås med folk och att prata, vilket hon märkte första gången som jag klev in i hennes rum! :)
Jag har berättat för henne om mitt liv i korta drag och om vad jag gör osv (det jag nämnde i mitt förra inlägg) och jag sa att jag älskar det och har egentligen aldrig känt något annat behov.
Men hon sa att hon tror att jag är i behov av ett mer socialt liv, att komma ut lite, se världen och att gå utanför min CP-bubbla eftersom att jag är en såpass social person. Hon vet också att jag vill ha fler vänner men som jag sa jag har egentligen ingen aning om hur man gör, hon sa då att jag behöver gå utanför min CP-bubbla och hitta på lite mer och på så sätt träffa folk och kanske nya vänner, och det inser jag ju själv.

Hon sa att du har en trygg och kärleksfull familj som du älskar och du har nöjt dig vid det och gör fortfarande men nu behöver du något annat, och när hon säger så låter det logiskt, det är liksom en naturlig del i livet, bara att det tagit lite längre tid för mig. Hon förklarade för mig att hon tror att jag behöver liksom ut, träffa folk, socialisera mig och komma ut även om jag känner mig supernöjd över hur jag har det nu. Det är även väldig nyttigt och spännande att gå över den tröskeln samtidigt som det är lite läskigt också, alltså att komma ut och göra saker utanför CP-bubblan.

Jag vet att det låter lite sjukt att någon behöver säga det till mig, att jag inte inser det själv eller har den önskan och viljan inom mig, men det är sån jag är, på gott och ont. Hon sa att det kanske är därför som jag hamnar i mina små dippar ibland för att jag är i behov av något mer i livet, utan att jag inser det själv, eftersom att jag har alltid ”bara” umgåtts med familjen liksom och känt mig nöjd med det. Jag inser inte mitt behov eftersom att jag har det så bra som jag har det och är nöjd vid det. Men hon sa att nu är du vuxen och har ditt eget liv och nu kommer dessa känslor upp för att du behöver något mer i ditt liv för att känna dig helt nöjd, och det ligger nog någon sanning i det.

Men även fast jag inser att hon har rätt så är jag liksom inte den personen som ”ja, jag måste komma ut, jag blir galen annars”. Utan som sagt så trivs jag med mitt liv och älskar mina vanor (som ni kan läsa om i mitt förra inlägg) och känner inget sånt starkt behov, men hon tror att det är något som jag behöver i mitt liv som hon sa.
Så jag fick till uppgift till nästa gång att kika runt lite på olika aktiviteter/sammanhang i Borås.

Hon är verkligen så duktig och jag älskar att gå och prata med henne om allt möjligt, om mina tankar och känslor. Ibland har jag svårt att sätta ord på mina känslor men jag känner att hon verkligen kan göra det och det är så häftigt men skönt framför allt. Det är så underbart att komma dit!

Så när jag kom hem Googlade jag lite och gick in på något som heter Träffpunkt Simonsland. Jag vet vad det ligger eftersom att jag har varit där och lämnat folk med färdtjänsten, men jag har aldrig förstått vad de gör där inne. Så jag googlade och kom in på deras sida. De hade ju HUR mycket som helst, det var ju massor av sidor med bara aktiviter och de har cafeé och grejer. Jag kände att det här är något som jag måste utforska. Så jag mailade samordnaren där och vi bestämde träff för en rundvandring där som i måndags. Bara att komma dit var en stor grej för mig liksom. Jag möte upp henne där, jättetrevlig tjej, och vi satte oss ner i kaféet och pratade först.

Oh, oj vad mycket saker de hittade på på det stället, helt sjukt! :D De gör även saker utanför Simonsland som att åka till IKEA, grilla korv, åka till Liseberg osv osv. På stället erbjuder de bland annat föreläsningar, kariokekvällar, musikcafé med till och med liveband osv,, pyssel, spelkvällar osv, ja det var så mycket saker så jag kan inte räkna upp allt. Hon sa även att det finns något som heter ”fritidsklubben” som hon håller i och det är varje tisdag, och det tror hon kan vara något för mig. De gör massor utav saker tillsammans, som t.ex grillar korv, shopping på stan, pysslar i deras lokaler, spelar spel osv osv eller bara umgås.

Alla de här sakerna kostar endast bara småpengar och vissa saker är gratis till och med. Men hon sa även att man bara kan komma hit för att umgås och fika om man är sällskapssjuk, och du kan alltid maila mig och fråga om vi ska ta en fika sa hon. Det låter verkligen för bra för att vara sant, men det var som en helt ny värld som öppnades för mig! :D

Sen gick vi en rundvandring och hon visade mig runt och herregud vad stort det var. Det var rum efter rum. De hade till och med en biosalong där de visar film varje måndag som man kan komma och titta på. De hade ett kök med olika kök där de har matlagningskurser på våren. Sen hade de bastuar där de har spaakvällar med fotbad och bada bastu ibland. De hade även massagestolar och de är gratis, så man säger bara till i receptionen så bokar de in en också får man ett helt rum för sig själv. Sen har de uppträdanden och tallangtävlingar som man kan gå på eller till och med delta i om man vill. Ni hör ju, vilket ställe, här kan jag verkligen socialisera mig och umgås med folk! :-)

Men min hjärna blev ju mest intresserad av massagestolarna och bastun, hahaha, direkt bara, såklart. Men då fick jag styra bort mina tankar lite och tänka ”Alice, du är här för att komma ut, hitta på saker, träffa människor och socialisera dig” Tjejen som älskar relax! :D Hahahaha!

När jag gick in på deras hemsida på onsdagen så såg jag även att de hade något som hette ”Internationella funktionshinderdagen” på fredag den 1 december, ja imorgon helt enkelt. Då är det disco, schlager, hamburgare och livemusik för endast 30 kronor på Simonsland. Den var jag faktiskt sugen att gå på, testa liksom, plus att det är 18-20 så perfekt tid för mig som är så kvällstrött, haha, men då gör man något iallafall, kommer ut också kommer man hem sen, inte alltför sent. Sista anmälningsdagen var dock 19 november, men hon som visade mig runt tittade och det fanns en plats kvar. Så imorgon ska jag på disco! :D Det blir spännande!

Och nästa tisdag var det julshopping och fika på stan med fritidsgruppen, då träffas de på Södra Torget i Borås klockan 17 och julshoppar och fikar tillsammans, den var jag lite sugen på också men har inte bestämt mig än. Den kräver ingen anmälan så det är bara att komma.
Men ni hör ju, det låter ju helt fantastiskt, en helt ny värld har öppnat sig för mig nu! :)

Efter rundvandringen var jag helt slut efter all information men helt upprymd av detta ställe! Att det finns! Nu kanske jag får en meningsfull fritid, snart kanske jag kan säga att jag har fritidsintressen vilket har varit svårt att komma på innan. Det var som sagt som en helt ny värld som öppnades för mig, nu kanske jag får komma ut och hitta på saker utanför min CP-bubbla och träffa nya spännande människor. Det känns spännande men samtidigt lite läskigt eftersom att detta är definitivt inget som jag är van vid, jag går utanför min komfortzon, men jag ser det bara som något positivt och jag kommer nog att växa som människa av detta.

Dock sa min hjärna liksom automatiskt till mig när hon sa att det fanns en plats kvar på discot att ”Alice, tänk vad skönt att bara vara hemma och ha fredagsmys, titta på finalen av Idol och bara va”, hahaha, för en sekund så tänkte jag ”ja, gud vad mysigt” men jag tryckte undan de tankarna, och tänkte istället ”nä, nu måste jag komma ut oavsett hur mycket jag älskar att mysa hemma, det blir kul Alice” och nu är jag väldigt glad att jag anmälde mig för det ska bli både spännande och roligt imorgon! :-)

Ja, som sagt, detta ska bli intressant och roligt om detta kan vara något för mig…
Jag tror att anledningen till varför jag inte har någon fritidsaktivitet eller inte riktigt varit intresserad är för att jag har så mycket annat i mitt liv men också det här med orken och tröttheten. Det har aldrig gått att gå på kvällsaktiviteter efter skoltid t.ex för det har jag inte orkat så jag tror att det är därför som jag aldrig har haft någon riktig fritidsaktivitet.
.
Det kan bli lite så här också (med tröttheten tänker jag på) men nu när jag är arbetslös är det ju en helt annan sak, sen får vi väl se hur det blir när jag börjar jobba igen. Men jag tror att om det är något som jag verkligen tycker är roligt och som intresserar mig så får man ju lust och energi av det med. Och det bästa är att det är så mycket olika aktiviter, och att man kan välja vad man vill gå på. Det är liksom inte bara t.ex tennis varje tisdag som det lätt blir när man har en stående fritidsaktivitet, utan det är olika aktiviteter varje vecka, och varje tisdag om jag nu ska försöka satsa på fritidsklubben, men jag kan också gå på mycket annat där, ni kanske förstår vad jag menar.

För er kanske detta inte är en jättestor grej men det är det för mig (som ni säkert märker) och det förstår ni nog om ni har läst mitt förra inlägg. Bara att komma dit på introduktionen var en stor grej för mig.

Jättelångt inlägg, jag vet, men tack för att ni ville läsa, det är så roligt att berätta sånt här för er och dela med mig av vem jag är och när jag upplever sånna här nya saker. Fortsättningen följer på Simonsland helt enkelt och att hitta en fritidsaktivitet, eller kanske flera till och med! ;) Vad gör ni på fritiden förutom vardagsgöra? Vad hittar ni på för kul när alla måsten är gjorda?

Mitt liv är Annorlunda

Mitt liv är inte som alla andras 21-åringas liv, såklart att det finns andra som har det som jag men jag menar att mitt liv ser inte ut som ”det normala” när man är 21.
Jag har egentligen alltid stuckit ut lite.

Jag kan bara lite kort berätta att när jag var liten och även i tonåren älskade jag att sitta hemma jämte mina föräldrar och titta på TV en fredagkväll. Jag älskade att umgås med mina föräldrar helt enkelt. Jag älskade att sitta hemma på en fredagskväll och äta ost med de, hahaha, det gör jag fortfarande! :) Medans kanske mina jämnåriga (15-20 år) var ute och festade, smällde i dörrar, levde på sina rum osv osv. Nu säger jag inte att alla ungdomar gör detta men det är väldigt vanligt i den åldern. Jag kände mig inte begränsad pågrund av min CP-skada, jag satt inte där och längtade ut eller nåt, jag tänkte ens inte så utan jag älskade att vara hemma med min familj, där jag kände mig trygg. Jag kände inget annat behov för jag älskade ju det som det var, jag älskade liksom fredagsmyset hemma oavsett om jag var 5 år eller 14 år. Det var ju det bästa på hela veckan, när man fick dra på sig mjukisar och krypa upp i soffan med familjen.

Ibland kan jag tänka ”undra om det är pågrund av min CP?” ”Undra om det hade sett annorlunda ut om jag inte var CP?” Förmodligen hade det det eftersom att det ”normala” inte är att sitta hemma och äta ost med sina föräldrar en fredagskväll och sen gå och lägga sig vid 10, hahaha! Men för mig var det normalt och jag trivdes som sagt jättebra med det.
Plus att jag var väldigt lillgammal när jag var liten, hahaha! Eller det har jag varit hela mitt liv egentligen och är fortfarande idag. Under hela livet har jag blivit kallad för ”tant-Alice”! :D

Så är det ju även idag, jag känner mig inte som en ”vanlig” 21 åring och då tänker jag inte bara på CP-skadan. En 21-årings liv kanske innehåller en del festade, leva livet saker, hänga med kompisar/killar, dricka alkohol, tycka att ens föräldrar är jättejobbiga och pinsamma osv. Medans mitt liv är precis tvärtom.

  • Jag festar aldrig, jag ska säga er att jag har aldrig varit ute på krogen.

  • Kevin som är min enda vän i Borås, vi hänger, men det är sällan tyvärr och när vi väl hänger sitter vi hemma i våra myskläder, äter sushi och dricker alkoholfri briska, haha.

  • Jag älskar att vara med mina föräldrar, och det jag gör på helgerna förutom när jag är själv eller med Kevin är att hänga med de, hemma hos de och ha fredagsmys eller lördagsmys! :-)

  • Det bästa är att hänga med familjen och hitta på saker med släkten.

  • Jag älskar mina föräldrar och tycker aldrig att de är pinsamma och senast vi blev arga på varandra var typ när jag var 12! :D

  • Jag dricker sällan alkohol men när jag gör det är det oftast med mina föräldrar och max 2 glas bubbel, jag är en findrikare! :-) Och jag blir rädd om jag känner av bubblet, alltså det minsta lilla och ber om vatten isåfall, haha.

  • Så fort något sticker fram en ostbit framför mig blir jag överlycklig! :D

  • Jag lägger mig tidigt, allt efter klockan 10 är mitt i natten! :D Och mitt favoritprogram är ”Ernst” och ”Lotta på Liseberg”!

  • Det jag gör när jag inte hänger med Kevin, mina föräldrar eller någon jag känner är att gå hemma i mina myskläder, vilket jag älskar så mycket! Och numera går jag på massage typ varje vecka! :)

Så där har ni mitt liv i väldigt korta men sanna drag, mitt liv i sin helhet satt säga. Jag skulle vilja veta vad ni tänker när ni läser detta, det hade varit intressant. Men jag känner mig nöjd, jag är nöjd som det är, mer än nöjd med livet skulle jag vilja säga. Jag njuter av det så mycket! Och med alla fantastiska människor runt mig som förgyller mitt liv varje dag, det hade inte sett samma ut utan er! Det ända som fattas är att hitta den stora kärleken, mannen i mitt liv! :) Och det är ju naturligt!

Min livssituation har nog med min CP att göra, men jag hade nog inte orkat ett ”normalt” 21-årings liv hahaha! Iallafall inte med en cp-skada. Men jag älskar det, min tillvaro alltså! Förstå mig rätt, jag menar absolut inte att det är något fel i att festa, göra leva livet saker, hänga med kompisar/killar, dricka alkohol, tycka att ens föräldrar är jättejobbiga och pinsamma osv i den åldern, det är så himla naturligt. Och det är inget fel eller konstigt att ha det som jag har det heller. Jag vill bara berätta om mitt liv och om min livssituation för er! Plus att jag vet att mitt liv ser lite annorlunda ut och jag vill lägga in lite humor i det också! :)

Detta har jag insett bara under det senaste året, man är lite speciell. Jag känner inte det så ofta eftersom att jag bara lever mitt liv och att mitt liv är naturligt för mig och att jag är så glad och nöjd med det. Men jag känner mig lite speciell varje gång som jag ser festbilder på Instagram från mina jämnåriga skolkamrater (det är inga som jag har kontakt med längre). Och medans jag ser det sitter jag hemma i mina myskläder och njuter av livet på det sättet istället. Man kan tänka sig att det kanske framkallar ångest att ”varför sitter jag här när de har det så kul?” Ja ni vet ju vad sociala medier kan göra med en. Men jag tänker inte så, jag tänker ”gud vad skönt att sitta här och mysa istället och slippa hög musik” hahaha!
Ni kanske tycker att jag är tråkig och att jag aldrig vill ha kul, men jag har roligt på andra sätt istället! Jag förgyller mitt liv med saker som jag tycker är roligt och som jag mår bra av, och det är väll det som är viktigast och inte vad alla andra i min ålder gör/gjorde?

Nu kanske det låter som jag jämför mig med andra i min ålder, och det gör jag ju, men skillnaden är att jag lägger inte någon värdering i det, jag bara konstaterar hur det är.

Jag njuter varje dag av mitt liv och önskar inte något annat än att leva mitt liv!

Livet Som Arbetslös!

Det känns som att denna veckan har gått jättelångsamt, faktiskt, men det är inte så att ”åh vad denna veckan har gått långsamt, suck” utan nu gillar jag när veckorna går långsamt, nu när jag går hemma. Denna veckan har jag haft fullt upp, och då kan man tänka sig att jag borde känna tvärtom, att den har gått fort, men konstigt nog har den inte det, det känns som att måndag är jättelångt bort.

Om ni tror att jag ligger på latsidan nu när jag är arbetslös så tror ni fel! Inte denna vecka iallafall! Det har hänt något exakt varje dag denna veckan, men jag tror att jag mår bra av det också, eller jag vet det för nu såhär i slutet på veckan känner jag ”gud vilken bra vecka det har varit”. Jag hade inte mått bra av att bara gå hemma då jag är en social person, öven om jag gör det också såklart. Det är ju det jag behöver också, att bara vara, och det får jag även om det händer mycket ändå, men jag tänker att jag mår bra av den balansen liksom.

I måndags var jag på botoxen om ni minns, efter bara 30 minuter kände jag inte av botoxen längre i vaden (att det spände osv) så det var skönt. Resten av dagen tog jag det lugnt, lagade lite mat och bara va. I tisdags körde jag gymmet på morgonen, innan frukost och hemtjänst. Ni kanske tänker ”why? Du har ju hela dagen på dig”. Men det är så skönt att ha det gjort och sen kan man bara chilla resten av dagen och eftermiddagen. Men samtidigt så är det också skönt att gå upp senare och bara ha en mysmorgon också, ja jag gillar båda delarna!

I tisdags efter gymmet åkte jag till min kurator igen, till Habiliteringen, jag går ju dit varje tisdag nu mera. Vi pratar om livet men hon hjälper mig också med ansökningar osv. Som jag har nämt innan här på bloggen så har hon tipsat mig om en bok som vi läser nu tillsammans, fast på varsitt håll också diskuterar vi den när vi ses. Den heter ”Lev mer – tänk mindre” och är lite åt KBT-hållet, väldigt bra bok, och i tisdags diskuterade vi första kapitlet. Det är härligt när man läser samma bok så man kan diskutera innehållet med någon.
Vi ska läsa ut andra kapitlet till nästa tisdag.

På kvällen kom Elliot och mamma till mig och höll mig middagssällskap vilket jag uppskattar väldigt mycket, speciellt nu när det är lite brist på det sociala! :)

I onsdags skulle jag gå och prata om mina känslor och tankar igen nere i stan. Jag har verkligen längtat dit då jag har varit lite nere och ledsen det senaste till och från, jag har känt att jag har behövt prata av mig med någon utomstående den senaste veckan så det var så skönt att det äntligen var dax i onsdags. Det är inget allvarligt som jag har sagt innan, men jag är en tjej med mycket känslor och tankar, både på gott och ont! :) Och jag mådde så himla bra när jag åkte därifrån i onsdags, det var så skönt att få lätta på hjärtat lite och få prata om det jobbiga och jag älskar att komma dit och prata med henne. Det kändes som att hon masserade min själ, hahaha! :-) :D

I torsdags, igår, var jag på Habiliteringen IGEN, det känns som att jag är på habiliteringen hela tiden numera! Iallafall denna veckan! :)
Det var nämligen dax för en ny omgång av vågen. Ni som har hängt med ett tag vet att jag är lite underviktig och går och väger mig hos henne ungefär var tredje månad för att hålla koll på vikten och förhoppningsvis gå upp lite i vikt med hjälp av tips på mellanmål osv. Tyvärr var siffran precis som i september, jag hade gått ner ett gram, haha! Nä, det är egentligen inte roligt, men det viktigaste är att jag inte går ner mer utan håller min vikt, även om jag behöver gå upp i vikt.

Senare på eftermiddagen fick jag besök av min kära far som kom och hälsade på mig lite, det var jättemysigt och härligt att få prata med honom lite!

Idag, fredag, händer det roliga saker här i min lilla etta i Borås! :D Kevin kommer nämligen till mig, redan klockan 10 också ska vi hänga HELA dagen! Det blir supermysig! Vi ska julpynta och julstäda, eller rättare sagt han ska hjälpa mig att storstäda och sen ska jag få lite julstämning här hemma, det är så gulligt att han vill hjälpa mig med julpyntet och framför allt med storstädningen. Vi ska inte bara svettas i städning och julpynt utan vi ska gotta oss också, vi ska baka och jag har köpt massor utav gott som vi ska unna oss, ost, choklad, dricka och bara massor utav mys blir det idag tillsammans med min Borås bästis, helt underbart! <3

Ja det har varit en händelserik men mycket bra vecka, hoppas att eran vecka också varit bra. Ingen massage i veckan kanske ni tänker, hahaha, nej ingen massage denna veckan, däremot nästa vecka, en 90 minuter lång sådan! :-)

Det känns som att det ända jag gör är att åka till Habiliteringen, gymma och gå på massage, hahaha, men det är helt underbart!

Trevlig helg!

Ny Botoxomgång!

Igår var det dax igen för botox i vaden. Jag går ditt vart nionde månad nu och får botox för att bibehålla funktionerna. Fast det känns inte som att det går nio månader emellan, det går så himla fort.

Jag skulle vara där klockan 9:30 på rehabmedicinska mottagningen. Jag tar mig till habiliteringsbesök och nästan alla besök själv nuförtiden då jag har sjukresor och kan ta mig till olika besök på egen hand, vilket är en otrolig frihetskänsla. Men när det gäller rehabmedicinska mottagningen och botox föredrar jag att ha med mig någon då jag har svårt att hitta och det känns skönt att ha med sig någon när jag ska ta botox känner jag.

Så mamma fick följa med mig igår, jag har ju gjort detta innan men känns alltid tryggt att ha med sig någon. Det går ju rätt så fort nu förtiden, nu när man är vuxen – in, prata lite, titta på gången, lägga sig på britsen, in med nålen och sen klart, det är ungefär så det går till. Tillskillnad från när man var barn då det var en himla apparat med sövning, lustgas och grejer. Men det är skönt att det går smidigaste nu trots att det gör lite ont och är obehagligt så går det ju fort som tur är.

Förr förra gången var dock jättejobbig, jag minns att jag skrev om det här på bloggen, jag tror att det var första gången som jag gjorde det utan bedövning och jag var väldigt nervös. Men då gjorde det jätteont, alltså verkligen jätteont, så förra gången var jag jättenervös och typ bönade och bad om bedövning. Men som tur var gick det mycket bättre förra gången, klart att det gjorde ont men inte så fruktansvärt ont som det gjorde första gången utan bedövning. Så denna gången var jag inte lika nervös. Jag tror att de kom åt en nerv första gången och att det var därför som det gjorde så fruktansvärt ont.

Vi började med att sitta ner och prata lite allmänt. Jag blev nästan chokad när hon sa att det var nio månader sedan jag var där. Hon frågade lite allmänt om hur det känns och om hur det kändes efter botox förra gången. Det är svårt att komma ihåg men jag sa att jag känner mig fortsatt avslappnad i vaden och att spändheten inte har kommit tillbaka på mornarna (jag hade nämligen det mycket innan, just när jag vaknade). Botoxen håller sig kvar i kroppen ungefär 6 månader så hon tyckte att det var konstigt att jag inte har märkt av att stelheten har kommit tillbaka. Men grejen är det gör jag inte, jag känner inte när den går ur kroppen, jag känner bara av effekten när jag har fått botox, och det är ju superbra egentligen.
Jag sa dock att jag är mycket mer stelare nu generellt på hösten och vintern med tanke på kylan, men det är jag ju i hela kroppen som jag sa.

Jag fick lägga mig på rygg på britsen också kände hon på min vänster fot, böjde upp den och kände av mina reflexer osv. Hon gjorde det även på höger och konstaterade att min höger fot börjar också vrida sig inåt och är stel men att vänster är värst. Jag har inte märkt av att även höger foten börjar vrida sig inåt eftersom att det är mycket fokus på vänster eftersom att den är bråkigast. Jag sa att höger foten stör mig inte ett dugg trots att hon märkte att den också är stel. Hon sa då att hon tyckte att vi skulle ta botox i den med, men inte idag för hon såg skräcken i mina ögon, hahaha! Men hon sa att jag kan fundera på det.

Hon sa att hon tyckte att jag skulle få botox tätare nu, så nu ska de kalla mig vart sjätte månad istället för vart nionde eftersom att jag är såpass stel och för att jag inte känner av när effekten går ut. Det känns ändå bra!

Jag fick ligga en stund där på bristen medans hon gick och hämtade apparterna, nålarna och även en assisterande kollega. När jag låg där garvade jag och mamma vilket vi alltid gör, konstigt nog, när vi väntar på läkare/sjukhuspersonal! :D Jag sa till mamma att jag skulle vilja ha botox i hela kroppen, det är liksom inte bara vaden som är stel. Jag önskade att jag kunde få botox i hjärnan så att den slappnar av lite också, hahaha. Sen önskar jag även att de kunde ta botox i huvudet och att det spred sig sedan ut i hela kroppen, till exakt varje liten muskel, det hade inte varit dumt! :D

Sen var det dax och hon och en annan kollega kom in med nålen och apparaten. Först satte de på plåster och tryckte in apparaten för att lyssna på mina muskler, det är så coolt, och det brusade och lät vilket betyder att de jobbar. Är jag förvånad? Nope, mina muskler jobbar alltid! :) Då, ska man ju slappna av, tror ni att det gick? Nej, det är alltid så när jag ska få botox, är hos sjukgymnasten eller ska göra något annat med kroppen hos någon vårdenhet. Det blir som tvärtomeffekten, då jag spänner mig extra mycket, så har det alltid varit, kommer förmodligen alltid att vara.
Sen kom nålen kände jag och då spände jag mig extra mycket, vilket man inte ska göra, men det sker automatiskt. Det gjorde ont men jag höll ut, sen stack de mig två gånger till, så sammanlagt tre gånger, och den tredje och sista stickningen gjorde extra ont, och jag kände hur hon som höll i mitt ben höll för fullt för att hålla i spasmerna. Men som tur är går det ganska fort och efter tredje stickningen och lite andningsuppehåll :) var det över för denna gång. Det gjorde jätteont i vaden precis efteråt, det stramade och pulserade men efter någon halvtimma gick det över.

Nu är det skönt att ha det gjort för denna gången iallafall!