Denna veckan har varit väldigt upp och ner, jag är inne i en jobbig period nu med mycket tankar och känslor i kroppen. Jag vill dela med mig av när det inte är topp på bloggen också för att jag tycker att det är viktigt att visa den sidan också och att vara äkta. Men samtidigt så vill jag inte bli för privat heller, så det är en balansgång.
Men som sagt så är inte jag på topp just nu vilket är jobbigt. Jag tror att en liten del i det är att sommaren håller på att ta slut och det hände ju saker för mig hela tiden i somras och helt plötsligt är det slut och aktiviteterna börjar trappas av så småningom. Då kommer de här ensamhetskänslorna på kvällarna och det är jobbigt att inte ha sällskap tycker jag. Någon att diskutera dagen med och äta ihop med. I somras lekte verkligen livet och jag kände mig så lycklig, nu vet jag inte vad som händer, mitt mående blev helt plötsligt svängigt och jag känner att jag är i behov av att gråta.

Jag tror att det är många faktorer som spelar roll, en av de tror jag är min trötthet just nu. Jag tycker att jag är trött konstant, jag känner mig typ aldrig pigg och full av energi nu för tiden. Jag är så trött när klockan ringer på morgonen, jag är trött på jobbet, sen efter frukost någon gång har jag en liten stund där jag är pigg. Men när klockan börjar närma sig 12 börjar jag bli trött igen eftersom att jag har jobbat och att det snart är dax att gå hem. Sen när jag kommer hem så är jag jättetrött efter dagen på jobbet och orkar inte göra något. Så ja det känns lite jobbigt att vara typ konstant trött.

Jag skulle till Habiliteringen i onsdags för att ha ett möte med min arbetsterapeuft och min kurator för att planera inför hösten. Jag visste inte riktigt vad det mötet skulle gå ut på så det skulle bli spännande. Jag hade bokat taxi dit så jag tog mig dit själv vilket var stort för mig. Det var ett jättetrevligt möte, vi bara satt och pratade inprecip om allt möjligt, de frågade hur jobbet går, hur sommaren har varit, hur det går i lägenheten, om hemtjänsten osv, vi pratade om livet helt enkelt. Jag kände att jag typ pratade hål i huvudet på de för att jag var så glad att jag fick prata med någon! :-) Det var jättetrevligt. Också pratade vi om min trötthet och min ensamhet, de blev väldigt konfunderade och faktiskt lite oroliga för mig. Min kurator sa även att man kan bli deprimerad om man mår som jag mår nu för länge vilket gjorde mig också orolig och lite ledsen.

Jag behöver ringa många samtal och hålla koll på mycket nu när jag har blivit vuxen och flyttat hemifrån på riktigt. Inte minst sagt så måste jag ofta ringa till hemtjänsten och ändra och avboka tider osv, vilket jag tycker är jobbigt, och varje gång jag ska hitta på något så känner jag en stress för att jag måste ringa hemtjänsten. Min arbetsterapeut sa att det kan också vara en orsak till varför jag mår som jag mår just nu, hon sa att det känns som att det är väldigt uttröttande för mig och jag känner själv att det tar mycket tid och kraft. Men så har jag inte tänkt innan, att det kan skapa inre stress, men nu när hon sa det så så känns det som att det stämmer, hemtjänsten och allt ringande, fram och tillbaka med allt, det tar mycket kraft från mig vilket tröttar ut mig.

Jag har också mycket i huvudet nu när allt är så nytt fortfarande och mycket att hålla koll på osv. Sen har det hänt så otroligt mycket bara under denna sommaren, från studenten och allt vad det inneburit, till att flytta hemifrån till egen lägenhet, lämna trygga Storås, hemtjänst, jobb och vuxenlivet helt enkelt, det är som att skapa en helt ny vardag. Även fast det har varit superroliga saker så har det även tagit mycket energi också, mer än vad jag kanske tror.

Jag berättade även när hemtjänsten kommer osv, och när jag berättade det så sa min arbetsterapeut och min kurator att det låter mycket och att det kan också skapa en stress hos mig att alltid behöva hålla koll på när hemtjänsten kommer, att jag har svårt att slappna av bara för hemtjänsten. Så har jag inte heller tänkt på saken men jag tror även det kan vara en till anledning till min trötthet och sämre mående.

Jag vill söka LSS till nästa år för jag känner att hemtjänst är inte där jag ska tillhöra, jag vill tillhöra LSS. Sen är jag lite orolig inför hösten, när mörkret kommer och man blir ännu mera tröttare bara för mörkret.

Det var skönt att dela med mig av mina tankar och känslor till min arbetsterapeut och min kurator, det var skönt att få prata av sig lite även till habiliteringen.

Men det jag vill få ordning på först är min trötthet, jag tror att det är den som drar ner mitt mående mycket. Har man ingen energi så är det svårare att må bra och att känna sig glad tror jag även om det såklart inte bara beror på tröttheten, men jag tror att det är en stor faktor.

Sen så känner jag att när jag känner mig ensam behöver jag hitta på saker med människor runt omkring mig för att få energi och för att inte känna mig ensam. Men å andra sidan så behöver jag också bara vila och ligga hemma i sängen i mitt underbara hem. Då vilar jag och återhämtar jag mig vilket är viktigt just nu men samtidigt så får jag inte den energin jag behöver som jag får av människor runt mig. Så det är så jobbigt, jag behöver bara vara hemma och vila men då känner jag mig ensam och om jag hittar på något och är med min omgivning så mår jag bra och får energi men samtidigt så blir jag trött av det med. Det blir som en ping pong match, och det pratade jag också om med min kurator och arbetsterapeut. Det är som en balansgång det där.

Det är så svårt att säga vad det är som gör att jag känner mig nere just nu, det är liksom svårt att ta på. Som tur är har jag världens bästa omgivning som ger mig all kärlek som jag behöver just nu.

Idag är det fredag igen, det känns bara som att det är måndag fredag måndag fredag, precis som det gjorde när man gick i skolan också. Men denna veckan har känts långsam fast ändå inte, det är svårt att förklara. Mitt humör har gått upp och ner i veckan, jag tror att det har berott mycket på min ork, att jag känner mig tröttare än jag någonsin har gjort. Jag har dessutom känt mig ensam på kvällarna denna veckan, vilket faktiskt är lite jobbigt. Jag vet att jag egentligen inte ska känna så eftersom att jag inte är ensam inombords om ni fattar vad jag menar. Det finns ju de stackars människorna som är ensamma hela tiden, som inte har någon, varken familj eller vänner. Så har verkligen inte jag det vilket jag är så tacksam för så jag ska egentligen inte tycka synd om mig själv. Men ibland måste man få känna också även fast man har det hur bra som helst och många som bryr sig om en.

Det är stor skillnad från när jag bodde på Storås. För då kände man sig aldrig ensam för man viste att man alltid hade någon man kunde snacka med. Dessutom åt man middag tillsammans varje dag, vilket gör att man alltid fick det där sociala varje dag oavsett om man satt ensam på sitt rum på kvällarna, som jag oftast gjorde för jag behövde det. Det var skönt då eftersom att jag hade fått mitt sociala vid middagen.
Eller bara det att någon frågar hur ens dag har varit när man kommer hem från skolan eller hur man mår, det var så härligt. På helgerna eller på vardagar för den delen också var det så mysigt att man bara kunde sitta och prata där uppe med personalen om man ville eller kände sig sällskapssjuk, det kan jag sakna nu, att liksom ha den valmöjligheten.

Det jag kan tycka är lite tråkigt och ensamt är att komma hem själv, äta lunch själv, vara hemma själv under eftermiddagen, äta middag själv och sedan sitta ensam på kvällen. Så ser de flesta vardagarna ut för mig nu för tiden när sommaren börjar lida mot sitt slut och man börjar skapa en vardag. Jag har tyckt att det har varit hur skönt som helst hittills, men just denna veckan har det skavt lite i mig att inte ha någon att diskutera dagen med eller ha middagssällskap. Jag älskar att vara själv, men inte för länge har jag märkt nu.
Ändå har jag både träffat pappa och mormor och morfar i veckan, men ändå så har jag tyckt att det har varit lite småjobbigt på kvällarna. Jag är verkligen ingen ensamvarg!

Jag har inte haft något planerat i helgen heller, vilket jag har haft alla helger känts det som sen jag flyttade, stort som litet. Som förra helgen då hade jag inget heller planerat förutom kalaset hos mormor och morfar på lördagen, och då gjorde det inget för mig att jag inte hade något annat planerat för jag hade liksom det att se fram emot och göra. Men i veckan har jag haft lite småångest över min helg, även fast jag bara hade velat tycka att det skulle bli skönt med en helg då jag bara vilar så har jag ändå inte riktigt kunnat vila i den tanken. Jag skulle dock behöva bara vara hemma i helgen och ta det lugnt, och då menar jag BARA det, men så funkar inte jag, jag behöver hitta på något annat också för att få energi. Det räcker bara med något litet, som kalset hos mormor och morfar förra helgen till exempel. Jag känner liksom att jag kan inte bara sitta hemma hela helgen själv utan att göra något, det pallar nog inte jag.

Nu är helgen kommen och jag har fortfarande helgen oplanerad MEN pappa och Jenny ska på Håkan Hellström konserten idag så mamma ska ha Lancelot och Hamilton ikväll fram till imorgon. Hon har passat de någon gång, men aldrig över en natt, så det ska bli spännande. Men iallafall så frågade mamma om jag ville komma och hänga med de ikväll.

Jag vill det samtidigt som jag känner att jag kommer förmodligen vara helt slut ikväll (som jag alltid är på fredagar) och då är det skönt att bara vara hemma. Men samtidigt (som hela detta inlägget har handlat om inprincip), så är jag inte så sugen på att sitta ensam hemma en fredagkväll heller, speciellt inte efter mina ensamhetskänslor denna veckan. Dessutom har jag inget annat planerat i helgen som sagt så jag tror att om jag inte åker till mamma i eftermiddag så kommer det att kännas ännu jobbigare att sitta hemma själv imorgon på en lördagkväll, så det är högst troligt att jag åker och har fredagsmys oss mamma ikväll, vilket också är mysigt såklart.

Elliot är egentligen hos Marko i helgen men eftersom att Lancelot och Hamilton ska komma så är det ju roligt om Elliot är hemma då också. Men han har tyvärr blivit förkyld, så jag vet inte hur han mår nu och hur det blir ikväll. Men jag skulle tycka att det skulle vara så mysigt att få ha alla mina brorsor samlade på ett och samma ställe! :-)

Tack för att ni tog er tid att läsa detta inlägget, jag tycker att det är viktigt att skriva om mina känslor och tankar också och inte bara dela med mig av när det är frid och fröjd hela tiden.

Jag bor väldigt nära stan där jag bor, jag har gått till stan två gånger hemifrån, eller gått och gått, jag har kört permo. Första gången var när jag fyllde 20 och jag och familjen skulle äta middag på La Capita, då gick jag och mamma ner bara vi två till restaurangen och det var verkligen supersmidigt, dessutom tog det bara cirka 11 minuter. Andra gången var när jag, mamma och Jessica skulle titta på sommartorsdagen med Oscar Zia, då gick de och jag körde joystick.
Men jag har länge velat testa att ta mig ner till stan själv. Jag har väldigt dåligt lokalsinne och har jättesvårt för att hitta och lära mig vägar, detta beror som sagt på att jag har dåligt lokalsinne i grund och botten men också pågrund av min CP faktiskt. Nu ska jag inte skylla på den, men det är faktiskt sant, det har min psykolog sagt! :)

Jag har varit på Coop några gånger nu, men det var först för två gånger sedan som jag hittade utan GPS:en, och jag snurrade runt länge innan jag hittade men tillslut kom jag till Coop på eget sätt om man säger så. Jag tror att jag har förvirrat mig själv, för nu när jag klarar mig utan GPS:en och nu senaste gången så tyckte jag att vägen var superenkel och jag hittade den rätta vägen med en gång utan att snurra runt lite först. Men jag tror att bara för att jag har snurrat runt, kört fram och tillbaka så har inte min hjärna kunnat registrera den rätta vägen, om ni förstår vad jag menar.
Det ska bli intressant nästa gång som jag åker till Coop om jag hittar den rätta vägen med en gång ingen, då vet jag att det inte bara var tur förra gången! :-)

Så jag bestämde mig för att jag skulle gå till stan som igår (onsdags), det var verkligen inte planerat. Jag bara tänkte tanken och kände för det på taxin hem så jag tänkte ”varför inte”, dessutom var det fint väder. Jag har aldrig promenerat själv i mitt område, bara tagit Elof upp till Coop och tillbaka typ, och det har berott på att jag har inte orkat, jag har liksom inte haft orken efter jobbet. Men igår för än gång skull kände jag mig lite piggare iallafall och var sugen på att gå ut och gå.
Först tänkte jag att jag kanske borde ta Elof första gången jag ska till stan själv för att känna mig mer säker innan jag traskar ut själv på mina egna ben. Men sen tänkte jag ”varför då? Det är ju egentligen samma sak, bara det att jag går och inte sitter ner.” Jag var dessutom sugen på att röra på mig lite och då ska man göra det när kroppen tillåter och orkar det tycker jag.

Jag tog på mig mina träningskläder (som har legat i lådan alldeles för länge) och traskade ut. Det var så skönt för jag hade bara ett par tunna träningsbyxor och en träningst-shirt på mig.
Jag kom faktiskt ihåg vart jag skulle börja gå och jag minns mammas ord till mig ”det är bara att gå rätt fram hela vägen” och det är det faktiskt. Så jag gick förbi Friskis & Svettis och in genom tunneln. Och vet ni? Ganska så fort var jag inne i stan, utan att jag hade gått fel en enda gång eller tittat på GPS:en. Jag blev så glad och lite imponerad av mig själv. Men egentligen är det som sagt bara att gå rakt ner, det går typ inte att gå fel, haha. Det var mycket lättare att hitta till stan än till Coop konstigt nog!

Det tog mig också 11 minuter att gå till stan, ganska exakt faktiskt. Min plan var att gå till standsparken och sätta mig på en parkbänk och njuta av livet lite! :-) Men det var lite svårt att hitta dit, men det gjorde verkligen ingenting, det var bara skönt att gå där och strosa. Det var mycket liv och rörelse i stan, det var många människor som passerade förbi mig. Jag kände mig så fri på något sätt, där gick jag helt ensam bland olika människor och stapplade omkring i mina träningskläder, det kändes så häftigt på något sätt, jag vet inte varför. Jag kände mig vuxen och kände att ”här går jag ensam i stan och kan göra precis vad jag vill”, det kändes häftigt att känna den känslan på något sätt.
Jag hade inget planerat i stan alls egentligen, jag tänkte bara att det kunde vara trevligt att uppleva stankänslan och titta på lite folk.

Tillslut hittade jag till stadsparken och strosade runt där en liten stund i den härliga eftermiddagssolen. Det var så avkopplande att bara gå omkring där och bara tänka på sig själv för en liten stund.
Sen kände jag att det var dax att börja röra sig hemåt. Jag kunde ha varit i stan längre men jag kände att jag skulle orka gå hem också.
Jag var lite osäker på vägen hem, eller kanske inte just på vägen hem, utan snarare påväg ut från stan men jag tänkte att det löser sig nog. Men att jag skulle börja med att ta mig ut ur parken först, det är en bra början tänkte jag! :-)

Men när jag gick förbi Orangeriet precis i slutet av parken så såg jag mormor stå där och prata med två personer. Jag var osäker först om det var mormor för jag stod lite på håll och såg bara hennes rygg men när jag kom närmare såg jag att det var mormor. Så jag gick fram och sa ”hej mormor”, hon blev jätteförvånad och omfamnade mig i en stor kram och sa att jag var helt otrolig som hon brukar säga! <3 :-) Sen kom morfar ut från restaurangen också kramade han om mig med. De hade ätit lunch med sina vänner. Vi stod och pratade en stund med deras vänner och sen erbjöd sig mormor och morfar att köra hem mig, vilket var snällt eftersom att jag var trött i benen och ville komma hem. Så de var så snälla och skjutsade mig hem. Det var väldigt roligt att vi stötte på varandra på stan, det händer ju liksom inte! :-) Också fick jag krama på de lite och prata med de också vilket var mysigt.

Nu såhär efteråt och när jag kom hem kände jag mig så glad att jag gick ner till stan för det gjorde mig piggare, gladare och dessutom var det underbart med lite friskt luft. Så nu har jag fått ny energi från promenaden men också från mormor och morfar! :-)

Varför går helgerna så fort? Kan inte helgerna vara lika sega som måndagsmornar? Det hade varit bra! :-) I fredags klockan 12 stämplade jag ut från jobbet med en skön känsla i kroppen av att det äntligen var helg, som varenda fredag. Jag ÄLSKAR fredagskänslan, speciellt när man inte har något särskilt planerat. Det ända jag skulle göra i fredags var att laga mat, eftersom att jag hängde med Kevin i torsdags så bytte jag matlagningen till i fredags istället, tillfälligt alltså. Jag gjorde potatis i ugn med baconlindad halloumi som jag stekte, eftersom att mat är godast (speciellt halloumi) när den är precis nygjord så åt jag redan min ”middag” klockan 15 när maten var klar. Jag hade då bara ätit lite yoghurt till lunch vid 13-tiden. Baconlindad halloumi med ugnsrostad potatis var verkligen så gott om jag får säga det själv. Vad kan liksom bli fel när man både älskar halloumi och bacon? Varför inte linda in den ena i den andra då? :D Det var lyxigt att äta det också istället för en djupfryst matlåda till fredagsmyset. Resten av fredagen tog jag det väldigt lugnt.

I lördags vaknade jag tidigt, det är så irriterande, på vardagar är man som ett vrak när klockan ringer och på helgerna när man får sova, ja då vaknar man tidigt. Men jag somnade om till 9 iallafall, även om jag tycker att 9 är ändå lite tidigt på helger så kände jag mig ändå utvilad då och gick upp.
Det började med att jag spillde ut halva tallriken med yoghurten och müslin på bordet när jag skulle ställa ner den eftersom att tallriken inte var tillräckligt djup, så det tog en stund innan jag fick avnjuta min frukost! :-) Då kände jag ”kan ingen komma och hjälpa mig”, men det gick bra tillslut, det tog bara lite tid! :-)

På kvällen skulle vi till mormor och morfar, morfar fyller nämligen år denna veckan, så då skulle vi ha lite kalas för honom. Min morbror Peppe och mina kusiner Emma och Matilda skulle också komma, det vanliga gänget helt enkelt. Jag hade inget planerat på hela helgen förutom kalaset, så det var så skönt. Jag blev ganska trött efter min frukostincident, den tog mycket energi :-), så hela dagen i lördags låg jag faktiskt bara i sängen och tittade på skärmar, det var jätteskönt.

Klockan fyra kom mamma och Elliot till mig för mamma skulle hjälpa mig med några grejer innan vi åkte till mormor och morfar. Peppe och kusinerna skulle komma lite senare men vi åkte ändå upp till de vid 17-tiden. När vi kom till mormor och morfar så hade mormor dukat så fint i uterummet. Det är alltid så härligt att sitta i deras uterum, det är ljust och mysigt.

Av mig fick morfar ett kort och två trisslotter som tyvärr var nitlotter. Av mamma och Elliot fick han litet öl, hans favorit godis och ett kort, jag var även med på ett litet hörn på den presenten med.
Runt 18-tiden kom Peppe och mina kusiner, det var härligt att få träffa och krama om de igen eftersom att det inte blir så ofta, det var såklart mysigt att träffa mormor och morfar med, men de träffar jag lite oftare.
Min familj är väldigt humoristiska, lättsamma och onormala på ett underbart sätt! :-) Så det tog inte ens två minuter från det att Peppe och mina kusiner kom in i uterummet tills att vi började att asgarva för att någon sa något roligt eller vad det nu var! :-) Det kan jag säga er, man vet aldrig vad som kommer ut ur våra munnar när vi är i samma rum, man får skratta mycket när vi är tillsammans, vilket är så underbart! :-)

Det blev jättegod smörgåstårta, jag hade bara ätit lite gröt som lunch vid 14 tiden för att jag skulle vara extra hungrig, och det var jag kan jag säga. Det var tur för den smörgåstårtan var så god!
Till efterrätt blev det mormors goda havreflarnstårta som hon brukar göra, den är extrem god!
Många härliga skratt och snack blev det under middagen! Det var härligt att få skratta lite, eller mycket rättare sagt! :-) En trevlig och mysig kväll helt enkelt!
Jag hade nog inte pallat att sitta hemma hela lördagen och söndagen helt själv, så det var det bästa som kunde hända i lördagskväll.

Alltså det här är en av de bästa sakerna som jag vet i livet, att träffas hemma hos mormor och morfar med familj och släkt och äta middag, det är så himla mysigt och jag glömmer av allt runt omkring mig och bara lever i nuet! <3 Jag vill att de kvällarna ska vara oändliga.
När man åker där ifrån känner jag mig alltid så lycklig i själen!

Jag och min ena kusin planerade in att vi måste ses på en vinkväll hemma hos mig någon gång. Vi bestämde inget datum men vi vill sitta ute på min terass så det får bli snart innan höstmörkret och kylan kommer. Ingen av mina kusiner har varit hos mig så det vore så kul att bjuda hem de. Jag har inte varit hos de heller trots att de också bor i Borås.
Jag hoppas att vi kommer att börja umgås mer själva nu när vi bor så nära varandra.

I torsdags hade Kevin och jag bestämt att ses. Jag kom på den briljanta idén att vi skulle spela minigolf, vi har hittat på mycket, men det har vi aldrig gjort ihop, konstigt nog. Jag tyckte att det var så himla kul när jag, mamma och Elliot spelade i Halmstad så varför inte med Kevin? Passa på nu innan säsongen för minigolf är över. Kevin har inga fördomar om mig eftersom vi känner varandra så bra, men jag kunde inte låta bli att fundera på vad han tänkte när jag frågade honom om vi kunde spela minigolf, haha, vad tror ni? Vad skulle ni få för tankar i huvudet om jag frågade er om vi kunde spela minigolf och ni vet om min galna kropp? Hahaha!
CP + Minigolf = sant! :D

Ne, nu ska jag stilla min skämtsamma sida, ta mig i kragen och berätta om denna dag! :-)
Iallafall så kom Kevin och hämtade mig vid halv ett, jag hade precis kommit hem från jobbet då så det var egentligen bara in och vända. Vi skulle börja med en lunch i stan först, och jag såg så mycket fram emot denna lunchen, äntligen skulle jag få riktig hemlagad mat (ni som har läst mina senaste inlägg vet att jag i princip bara äter djupfrysta matlådor nu). Ni vet ju att jag älskar mat så jag satt till och med på jobbet och fantiserade om denna lunchen! :-)
Vi åt dagens på orangeriet i Borås, det var ju så varmt så vi kunde sitta ute. Både Kevin och jag tog revben, kanske inte jätte cpanpassat, men man måste ju leva lite med! :-) Men det gick faktiskt bra att dela de, det var så mört. Jag njöt av varenda tugga, så gott!

Kevin googlade lite på minigolfbanor runt om i stan och tillslut åkte vi till Borås camping. Jag har aldrig i hela mitt liv varit på Borås camping så det var också spännande att se. Den var faktiskt större än vad jag trodde, till och med mycket större än vad jag trodde. Men tyvärr så var den minigolfen stängd så vi åkte till mingolfen som låg nära Borås djurpark istället. Då var det jättevarmt och hett så vi hade hela golfbanan för oss själva, nästan hela tiden, så det var lyxigt.

Vi hade inte valt den mest passande dag att spela minigolf på för oj vad varmt det var, speciellt när solen kom fram. Jag hade dessutom jeans på mig, svetten bara rann kan jag säga. Men vi hade det så roligt och det blev många härliga skratt. Det var 18 banor, vilket jag tycker är lite för många, speciellt då! :-) De första banorna gick jättebra, sen började vi nog tröttna lite och svetten bara rann ännu mer så då gick det lite sämre, koncentrationen var noll! :D Banorna var inte helt enkla heller, men på en som såg så svår ut fick jag Hol In One på, jag blev så förvånad själv. När jag ställde mig upp för att kolla efter bollen, såg jag ingen boll för den låg så perfekt i hålet, haha! Kevin fick också Hol In One fast på en annan bana.

De sista banorna var sega men ändå roliga, vi hade det så kul och det är ju ändå det viktigaste. Men vi båda var lättade när vi lämnade in klubborna och satte oss i bilen med AC på högsta nivån. Kevin hade frågat mig tidigare om jag ville äta middag med honom, jag hade inget planerat så jag tänkte att det kunde vara trevligt. Vi bestämde oss för att grilla när det var så härligt väder. Efter lite handling och ett snabbt ombytte till mer luftiga byxor för min del hemma hos mig var vi på Kevins altan och drack bubbelvatten med citron och lime, det var verkligen fräscht och gott efter minigolfen. Kevin vann minigolfen, det var ju väntat :-) men faktum är att jag var inte så långt ifrån iallafall.
Vi satt och snackade och chillade, jag hade dessutom jobbat på förmiddagen så jag var lite trött om man säger så.

Jag hade beställt färdtjänst som skulle komma och hämta mig klockan 20:30, jag är fortfarande så förvånad men lycklig över att man kan beställa färdtjänst samma dag som man vill åka.
Sen började vi grilla, det doftade så gott, doftade sommar, underbart! Jag minns inte vad det var för kött men det var gott iallafall också grillade vi halloumi och hade potatissallad till det. Vi satt i Kevins uterum med tända ljus, filtar, grillat och Pepsi Max, så lyxigt och så mysigt! Efter den goda middagen bjöd Kevin på hans goda rabarberpaj, jag kände mig så bortskämd! :-) Men det var så gott allting och tänk två lagade middagar på en dag, helt underbart! :D Det var så mysigt att bara sitta där och snacka i den ljuvliga sommarkvällen efter maten.
Vid 20:30 var taxin framskörd, så lyxigt!

Det var verkligen en toppen eftermiddag och kväll!

Det är det ända som är positivt med att vara singel och det är att man kan göra precis det man känner för utan att behöva tänka på någon annan, hahaha! :D Även om jag älskar att tänka på andra så är det rätt gött ibland att bara ha sig själv i tankarna! :)

Nu är hösten snart här, eller kanske inte riktigt än, speciellt inte nu när det tydligen har blivit högsommar igen. Hela augusti är ju faktiskt en sommarmånad, men för mig känns det inte så eftersom att jag alltid brukar börja skolan vid denna tiden och nu även åka tillbaka till Storås. Storås öppnar nu till helgen för eleverna, varför vet jag detta kanske ni undrar, jo det är ju för att Wilma, min bästis, åker tillbaka på söndag och de andra elevhems kompisarna. Wilma tog ju studenten samtidigt som mig men hon ska gå ett extra år så det känns lite konstigt att hon ska tillbaka men inte jag.

Jag är så himla lycklig över att mitt liv kommer att fortsätta såhär nu, som det har gjort de senaste två månaderna. Att jag inte ska återvända till någon skola eller Storås nu när hösten börjar falla in. Jag trivs så bra så jag vill inget hellre annat än att fortsätta med det tillståndet jag är i nu, om ni förstår vad jag menar! :-) Om jag var tvungen att lämna den här lägenheten nu och flytta till Storås igen skulle jag få PANIK! :D Även om jag älskade att bo på Storås så är jag ändå glad över att den tiden är förbi (förstå mig rätt nu :)), jag känner mig liksom klar där på något sätt. Jag känner att jag vill börja leva mitt liv nu, bli vuxen på riktig och skapa mig min vardag, det känns redan som att jag har skapat mig en vardag. Storås kommer verkligen att vara ett minne för livet och jag är så tacksam över den tiden, men nu känner jag mig redo att gå vidare, och det är ju tur det eftersom att jag har slutat skolan! :-) Det jag kommer att sakna med Storås i höst är gemenskapen och det där sociala, att man alltid kan prata med någon. Men nu vill jag bara vara hemma hos mig och skapa mitt vuxenliv.
Så det känns lite konstigt att allt bara ska rulla på som vanligt trots att hösten snart är här.

Jag kan typ inte förstå att jag har börjat mitt vuxenliv nu, lägenhet, jobb, familj, vänner, det känns så ofattbart fortfarande, men så underbart. Att bara tanken vid att jag inte ska bort härifrån känns verkligen underbar. Mitt hem är min borg och mitt alldeles egna hem vilket är en obeskrivlig känsla.
Jag känner mig redan trygg här tillsammans med mina berg! :-) Jag känner mig fri och all stress och obehag i kroppen är borta vilket är så härligt.

Denna sommaren har verkligen varit något ut över det vanliga och den kommer jag verkligen att ta med mig in i hösten. Även om jag bor ensam så känner jag mig aldrig ensam för jag har så många fantastiska människor i mitt liv som jag får träffa oftare nu och som verkligen bryr sig om mig och ser till så att jag har det bra, vilket nästan gör mig tårögd varje gång jag tänker på det. Så mycket kärlek! <3 De får mig alltid att må så bra och får mig alltid att skratta. Och jag kan umgås mycket lättare med familj och människor runt mig än vad jag kunde när jag bodde på Storås.

Jag längtar verkligen till hösten (om man nu får säga så), jag ser fram emot att se hur min lägenhet upplevs på hösten också längtar jag till höstmyset, hösten är så mysigt. Jag längtar till att krypa upp i sängen under en filt och titta på serier medans regnet och mörkret faller ner, ta en kopp te och tända elektroniska ljus! :-) Men självklart kommer jag även sakna utekvällarna på terassen, så det är lite både och.

Jag ska verkligen lyssna på min kropp i höst, och göra sånt som jag gillar och vill. Jag ska vila när min kropp säger att jag ska vila. Så var det inte riktigt när jag bodde på Storås, då det var mycket att tänka på, framför allt i skolan så nu ska jag lyssna mer på kroppen och ta det lugnt, försöka iallafall, jag vet ju hur bra det har gått nu i sommar! :-) (ironisk :-)) Försöka att må så bra som möjligt helt enkelt.

Jag ska till exempel börja gå på massage nu vart tredje vecka för att se vad det kan göra med kroppen. Jag har aldrig varit på regelbunden massage innan så det blir intressant, men framförallt härligt. Jag var ju på massage nu i onsdags på ett nytt ställe i Borås och det var verkligen så bra, det var avkopplande och min kropp kändes så avslappnad efteråt. Ni som har läst mina tidigare inlägg vet att jag har varit så stel i kroppen nu ett tag, alltså extra stel, men efter i onsdags känner jag min normala stelhet igen, om ni förstår vad jag menar! Det är alltså positivt! :-) Det var väldigt skönt när kroppen slappnade av.
Jag unnar mig väldigt sällan, jag går aldrig ut och festar, inte min grej :-), jag köper sällan kläder eller saker, det ända som jag betalar nu är mat och räkningar känns det som. Så jag tänker att jag ska unna mig massage, både bra för kropp och stjäl, allt i ett, perfekt!
Jag har redan bokat nästa behandling, 1 september blir det. Det blir härligt att rivstarta första höstmånaden med massage! :-)

Det blir verkligen en annorlunda höst, men jag ser verkligen fram emot den!

I måndags var jag på CPUP mätning på Habiliteringen i Borås som jag nämnde i mitt förra inlägg.
(CPUP är kort sagt när de mäter mina leder, hur mycket jag kan sträcka och böja på kroppsdelar och mina muskler. De ställer också frågor om olika saker, till exempel hur ofta jag går och står, hur långt jag kan gå, om jag sover bra, hur jag mår osv).
Som jag skrev en del om i mitt förra inlägg så är jag extra spänd och stel just nu så jag var lite nervös inför denna mätning.
Jag har inte stretchat sen Storås tiden, alltså på snart tre månader, jag har dessutom inte använt mina ortoser på hela sommaren, så det kan förklara en del. Jag har inte tagit tag i nån som kan hjälpa mig med stretchen än, det har liksom varit LIIITE andra saker som har hänt i sommar om man sägner så! :-)
Min kropp är som en oklokt spagetti just nu, speciellt mina ben, och mina vader, de ska vi inte prata om, de är stenhårda. Jag kan liksom inte slappna av, vilket är sjukt frustrerande.

Mormor och morfar körde upp mig i måndags till Habiliteringen. Morfar brukar vara med mig de gångerna som jag varit där och gjort CPUP men jag sa nu att jag löser det själv. Jag tycker så synd om de som har varit med mig på mätningarna för det är tröttsamt och man bara sitter rätt upp och ner på en stol. Det var första gången som jag satt i väntrummet ensam och väntade och var på ett Habiliteringsbesök ensam, och bara det kändes stort och vuxet.

Jag hade två kassar med mig med alla mina ortoser som jag hade grävt fram ur den mörkaste delen av min garderob tidigare på dagen haha.
Det var min arbetsterapeut och min fysioterapeut som skulle utföra CPUP mätningen.
När jag gick på barn och hade två andra terapeuter och då tog det så långt tid och CPUP mätningarna var sega och utdragna. För först skulle vi börja att gå igenom alla frågor som de hade vilket bara det tog en halvtimme innan vi började med själva mätningen och mätningen gick så långsam också. Vi fick liksom ta det på två dagar eftersom att vi inte hann med allt på två timmar.
Men jag tycker så mycket om min nuvarande arbetsterapeut på vuxenhab för hon är så effektiv och snabbtänkt. Så nu istället för att börja att titta på det formuläret som mamma hjälpte mig att fylla i och lite andra frågor som hon skulle ställa så började vi direkt med mätningarna. Och bara det var ju skönt, slapp jag sitta i en halvtimma och svara på frågor först. Min arbetsterapeut tittade på mina svar i papperna och ställde frågorna när vi tog en liten paus mitt i mätningen så det var så bra.

Besöket förväntades att ta två timmar, det har det alltid förväntats att ta, det är liksom standard på de mätningarna. Men om jag inte skulle orka mer eller att det skulle ta mer än två timmar så hade min arbetsterapeut bokat en ny tid. Hon var väldigt noga med att fråga mig under mätningen om jag orkar mer, vilket är bra. Men jag kände att jag bara ville få detta gjort så jag slapp komma tillbaka en annan dag så jag svarade alltid ”ja kör på!”
:-).

Innan jag fick lägga mig på britsen kollade hon på hur jag stod och satt, hon kollade och kände på mina hälsenor, på mina höfter och ryggen. Hon sa att ryggen var lite på gränsen till sne, men det var inget farligt än så länge. Sen fick jag lägga mig på britsen som så många gånger förr. De började med armarna, axlarna och händerna, med att böja, vrida, rotera och mäta de. Det är en himla tur att de är två stycken som gör det, det hade inte gått annars eftersom att jag är såpass spastisk. För medans fysioterapeften håller på och grejar med mina armar så måste arbetsterapeuten typ sätta sig på mina ben för att det inte ska åka upp i luften när jag gör någon rörelse med armen eller händerna. En gång i måndags så glömde hon att hålla i mina ben och då flög de upp i luften när jag skulle göra något med handen, hahaha.

Under mätningen av armarna spände sig kroppen jättemycket, framför allt benen. De sa till mig typ 10 gånger under mätningen ”slappna av Alice, slappna av”, inte jätteenkelt när två personer drar i en! :-)
Jag har oftast mina ben böjda när jag ligger på rygg för när jag sträcker ut de så spänner sig hela kroppen jättemycket och jag kan inte slappna av. Så när de var dax för benen så behövde de vara utsträcka för det var så det var, men jag kände hela tiden hur de ville krypa uppåt, men nej de skulle vara sträckta, vilket var ganska tufft. Men när vi hade gjort en mätning så fick jag lov att dra upp de för att vila lite, och det var så skönt för då kunde jag slappna av lite iallafall.

En mätning skulle jag göra på kanten och då drog de mig upp och ner, fram och tillbaka över britsen kändes det som! :-)
Efter några mätningar och lite frågor emellan så var vi klara, och jag blev så förvånad för jag tyckte att det hade gått så fort, även fast jag hade varit där inne i en och en halvtimma ungefär, det kändes inte som vi hade gjort alla mätningar, men det hade vi. Men det var inte slut än utan då tog vi fram ortoserna och tittade på de. Både natt- och dagortoserna och handortosen. Jag sa att jag inte brukar ta på dagortoserna själv men att jag kan men jag gör inte det för att det tar för mycket kraft och energi. Då ville de se hur jag tog på mig de, och det tog väldigt långt tid och jag kände att jag blev väldigt trött av det.
Jag fick ett pekfinger att jag ska börja använda de nu igen, både natten och dagen, så jag kände mig som ”jaja, mamma jag ska” :-)

Sen pratade vi lite om min handortos, jag tycker att den är jobbig att sova med, eller inte att sova med, utan rättare sagt att somna med. För när jag väl har somnat så går det jättebra. Men det är just att somna med den på som är jobbigt eftersom att handen och fingrarna spänner emot och vill inte alls vara i den där ortosen, och då är det jättesvårt att slappna av och somna.
Jag känner att det inte kommer att funka att ha den varannan natt igen för jag tycker att det är såpass jobbigt, och det var jag ärlig med att säga.
Så nu har vi kommit överrens om att jag ska ha den minst en timma varje kväll istället, typ när jag sitter och tittar på tv, och det kan jag gå med på, så det känns jätteskönt. Såklart att det är bättre att ha den på natten då det blir långvarig stretching, men jag fixar faktiskt inte det.

Sen pratade vi om botox och kom fram till att det var längesedan jag fick det nu och att det kan vara bra med en omgång till nu i höst. Så de ska kalla mig här framöver.

Vi pratade lite om allmänna saker som tex min hälsa och då sa jag faktiskt att jag känner mig extra stel just nu och extra trött i både knopp och kropp. Min arbetsterapeuft sa att eftersom att jag är såpass stel så är det inte så konstigt att jag blir trött. En annan faktor som jag vet hänger ihop med tröttheten är att jag har börjat mitt ”nya” liv nu och det är så mycket nytt runt mig med lägenhet, jobb, hemtjänst, kontakter, osv, ja vuxenlivet helt enkelt, och det är ju inte så konstigt att man känner sig trött då även fast det är positiva och roliga saker så tar det extremt mycket energi.

Det sista av allt skulle jag väga mig och mäta mig. Jag har känt nu det senaste att jag har tappat i vikt för jag har märkt att byxor sitter lösare än vanligt osv. Jag är smal som jag är så det är absolut inte bra om jag går ner ytterligare, jag måste snarare gå upp några kilon. Och det var ju så sant, min känsla var tyvärr sann. Jag vägde mig för typ ett år sedan på RG och sen dess, alltså på ungefär ett år så har jag gått ner 5 kilo, ja ni läste tyvärr rätt, 5 kg på ett år är jättemycket, speciellt för mig som var smal innan. Min arbetsterapeut sa då att det kan också vara en faktor till min trötthet. Så jag ska få en tid bokad hos min dietist på Habiliteringen, jag har aldrig haft kontakt med henne innan, men jag hoppas att hon kan hjälpa mig.
Min teori är också att jag inte får i mig så mycket näring/tillräckligt mycket näring nu när jag har flyttat hemifrån eftersom att jag äter inte hemlagad mat varje dag, bara ibland. Jag äter de här färdig rätterna från Coop ni vet och jag känner att de inte är så näringsrika tyvärr. Så det var lite jobbigt att jag har tappat så ”många” kilon.

Men nu är det skönt att årets CPUP är över och även om de är jobbiga så är jag glad över att de finns för att ha lite koll på statusen i kroppen och att kunna få den hjälpen som man kanske behöver.

Veckoslut, bästa dagarna på hela veckan då man får andas ut, tanka energi, reflektera och göra det som man vill och känner för. Eftersom att jag går hem klockan 12 även på fredagar så känns det som att jag får lite extra helg, men det är ju så faktist, jag får en halv dag extra, vilket jag tycker är så skönt. Det är alltid lika skönt med fredag, speciellt när jag ska vara hemma hela helgen. Denna helgen skulle jag få middagsbesök av mammas kompis Jessica och hennes dotter Iris, egentligen skulle hela den familjen komma till mig men de andra hade blivit förkylda, så det var lite tråkigt, men mysigt ändå att Jessica och Iris ville komma ändå. Jag hade bjudit in mamma och Elliot också.
Men nu håller vi oss till fredagen först, en dag i taget! :-)

I fredags när jag kom hem var jag såklart extra trött, fredag och jobbat hela veckan. Mamma och Elliot skulle komma lite senare och fredagsfika med mig. Men först kom hemtjänsten och storstädade hemma, så när hon hade gått så var det rent, snyggt och luktade så fräscht överallt. Det är så härligt att få städat på fredagar tycker jag, och det passade bra att de kom nu i fredags eftersom att jag skulle få besök som i lördags.

Lite senare kom mamma, Elliot och en kompis till Elliot till mig. Mamma hade köpt go fiks som vi fikade på och sen sprang Elliot och hans kompis ut och spelade fotboll utanför på dagislekplatsen. Det är perfekt att jag har den precis utanför mig, då har mina brorsor något att göra när de är hemma hos mig! Mamma hjälpte mig att fylla i CPUP papprena som jag pratade lite om i mitt förra inlägg.
Mamma och Elliot skulle äta sånna här ni vet criss cross potatis och hamburgare i fredags, och jag ÄLSKAR criss cross potatis så jag blev lite smått avundsjuk. Mamma frågade vad jag skulle äta och jag svarade ”nja, jag vet inte, jag har väll någon frysrätt i frysen som jag värmer ikväll” jag hörde hur tråkigt det lät när jag sa det! :-) Men för mig gör det inget, jag är ju så van. Men jag tänkte faktiskt på det i veckan att nu när jag har flyttat hemifrån får jag ingen riktig helg känslor när det gäller mat. Det blir liksom inte ”åh, vad ska jag äta för gott på lördag?” som det var innan, utan nu blir det ”ja jag tar väll upp någon djupfrys maträtt och värmer på lördagkväll”, och ni som vet vet att mat är en stor del av mitt liv! :-) Så det är lite tråkigt om jag ska vara ärlig.

Mamma frågade mig om jag ville följa med de hem och äta middag med de och det ville jag för jag tyckte att det var tråkigt att sitta själv på en fredagkväll och äta djupfryst mat! :D Mamma sa det sen också att hon skulle tycka det skulle kännas jobbigt att åka hem och ha fredagsmys och veta att jag sitter hemma själv en fredag kväll! <3
Men då tänkte vi på att jag måste hem sen och att mamma skulle skjutsa mig och jag tyckte att det lät lite krångligt, även om det inte är så långt, hon hade ju Elliot också. Men då funderade vi på om man kan boka färdtjänst, men jag var osäker på det eftersom att jag trodde att man behövde beställa minst en vecka i förtid, dessutom var jag osäker på om de hade öppet tjugo över fem. Men jag ringde taxi och de svarade, helt otroligt! Så frågade jag om det gick bra att boka en taxi vid 21 ikväll från mammas adress då, och hon bara ”jajamen, vart vill du åka?”, jag blev helst chockad men så positivt överraskad. Det är riksfärdtjänst som jag tänker på, taxin jag hade när jag gick på RG och bodde på Storås, för den behövde man beställa minst en vecka förre. Så då hade jag bokat en taxi från mamma hem till mig! :-) Sen var ju det den där hemtjänsten också som skulle komma till mig en halvtimma senare, men vi hade tur för hemtjänsten kom tidigare än klockan 18 och då sa vi att jag inte behöver någon idag, det är ju inte så schysst när de kommer men det här var ju väldigt spontant :-).

Så jag åkte med de hem och hade en jättemysig kväll. Elliot var ute nästan hela tiden och lekte med sin kompis så jag och mamma fick mycket tid tillsammans, bara vi. Vi drack rosé, snackade massor och åt god mat, supermysigt! Sen vid klockan 21 kom taxin och körde hem mig, så perfekt och så enkelt!

I lördags hade jag ingen hemtjänst på morgonen och gud vad jag älskar helgmornar i min lägenhet. I lördags morse satte jag på Nyhetsmorgon det första jag gjorde när jag vaknade, efter en stund gick jag upp och släppte in morgonljuset in i min lägenhet med mina ljusa skira gardiner. Sen gick jag och tog en härlig morgondusch, sen gjorde jag frukost och tittade på Nyhetsmorgon. Det tog typ 30 minuter att rosta och smöra ett par mackor, hihi, men jag hade ju tid så det fick ta den tid den tog! :-) Efter frukost satt jag och bloggade i min säng. Det var en sååå mysig morgon, älskar sånna!

Vid klockan ett ungefär kom en kille från hemtjänsten och stöttade mig med matlagningen som jag skulle göra till mina gäster. Det var en härlig känsla att jag skulle bjuda hem gäster på min egen hemlagade mat.
Till förrätt skulle det bli melon, parmaskinka, fetaost med basilika och ringlad olivolja över, till huvudrätt skulle det bli burits med köttfärs och sen en enkel efterrätt, glass med varma hallon och chokladsås. Men jag gjorde bara huvudrätten med hemtjänsten eftersom att förrätten skulle bli bäst om vi gjorde den när vi skulle äta den.

Jag hade en väldigt härlig och skön dag, jag bara gick och pillade och grejade, jättehärligt.

Runt klockan halv sex kom gänget, mamma, Elliot, Jessica och Iris. Det var jätteroligt att de kom hem till mig och att jag fick visa de mitt hem. Jag fick en jättefin inflyttningspresent av hela familjen, jag fick en fin rosa gin och en blomma, det var trevligt och snällt av de. Sen hjälpte mamma mig att fixa iordning förrätten, den var jättegod, fräsch liksom om jag får säga det själv! :-)
Jag blev även nöjd med buritosen och gästerna verkade nöjda med så det var roligt. Sen var det också gott med bara lite glass med varma hallon och chokladsås efter maten, simpelt men så gott, underskattat helt enkelt! ;-)
Det är alltid lika mysigt att sitta och snacka med Iris och Jessica, ja och mamma såklart. Elliot han var med och åt sen ville han inte lyssna på kvinnoprat och det kan man ju förstå! :-) Nämen det är så himla härligt att bara sitta och prata med de, det känns så naturligt och vi har alltid så roligt, så man fick ju ett par goa skratt under kvällen! :-)
De åkte inte hem förrän vid tio så det var väldigt härligt med en sådan mysig och lång kväll
Oj, vad jag mår bra efter sådana kvällar som denna!

Igår (söndags) hade jag inget planerat, vilket var så skönt. Jag försökte att ta hand om min stela kropp och bara vila. Men på eftermiddagen fick jag ett sms av pappa att han gärna ville komma förbi en sväng, jag blev väldigt glad så han dök upp här på eftermiddagen och vi tog en fika och pratade om allt möjligt, det var jättemysigt. Behövde jag inte vara själv hela söndagen. Jag älskar att jag bor i Borås nu för då bor jag närmare min älskade familj och vi kan träffas oftare och vara mer spontana, så underbart! <3

Idag är det måndag och ny vecka igen, men jag ser fram emot denna vecka faktiskt. Idag blir det CPUP mättning, den kanske jag inte ser fram emot jättemycket men viktigt att kolla till kroppen och prata om den också får jag krama om mormor och morfar idag. På onsdag blir det massage, så härligt och resten av veckan blir det bara chill och jobb om inget annat händer, det vet man ju aldrig! ;-)

Önskar er alla en fin vecka!