Idag blir jag 20 år, jag fyller jämt! Jag kan knappt tro det själv, det känns lite ofattbart faktiskt om jag ska vara ärlig. Nu är jag inte tonåring längre! Tänk att jag nu sitter i min alldeles egna lägenhet, gått ur skolan med bra betyg och till och med har ett jobb som 20-åring, vem skulle tro det? Inte jag iallafall. Att vara orolig inför framtiden har jag varit i perioder men inte liksom visat det öppet eller pratat om det så, men jag har inte haft det som en konstant oro och det beror mycket på att jag står min familj och min omgivning väldigt nära och jag vet att jag får hjälp och stöttning där ifrån om något skulle skita sig, vilket jag är så tacksam för. Dessutom är man ju inte bara ungdom utan man har en CP-skada på det också som kan sätta käppar i hjulen ibland, man får kämpa mycket både fysiskt men också i samhället vilket tar mycket kraft och energi. Men trots det så är jag så himla lycklig och tacksam över mina 20 år på denna jord, det kunde inte bli bättre. Jag tänker ibland på hur mycket jag har upplevt under mina 20 år, det är helt otroligt! Jag har liksom upplevt så mycket redan bara på dessa 20 år, och jag har fortfarande hela livet framför mig, mitt så kallade vuxenliv. Jag är nyfiken och se vad det kommer att leda och ta mig.
Men trots att jag har det så bra nu med lägenhet, jobb och allt nytt så kan man ju inte riktigt låta bli att tänka framåt. Nu när jag har flyttat tänker jag ibland, ska detta vara mitt liv nu? Ska jag leva i den här lilla ettan hela livet? Det kanske är lite tidigt att tänka på det nu såhär två veckor in i vuxenlivet, för jag är verkligen jättelycklig här och trivs redan som fisken i vattnet, men det är klart att man funderar. Sen kommer tankar om att träffa någon i framtiden för det vill jag verkligen göra, min dröm är att gifta mig, men så kommer de här tankarna om hur och om min CP-skada kommer att hindra mig från att träffa någon. Jag vet, man ska inte tänka så, men det är en naturlig tanke, speciellt i min ålder. Och den tanken är jobbig, jag vill liksom inte leva själv hela livet. Men jag brukar tänka att den tiden kommer och att jag ska försöka leva här och nu, jag är ju som sagt bara 20 år.
Men nu tar vi en dag i taget, och idag ska jag verkligen njuta av min födelsedag och vara med de jag älskar. Jag ska berätta något roligt, jag hade typ glömt av min födelsedag, för förra veckan frågade jag mamma vad hon skulle göra nästa helg, alltså som denna helgen, också sa hon typ ”vi ska ju fira dig på lördag!”, och jag bara ”ja just det, jag fyller år!” haha. Jag tror att jag inte har tänkt på det så mycket för att det har hänt så mycket under en period nu och allt är så himla nytt så jag har typ inte ens tänkt på vilken månad det är. Men det var ju en positiv överraskning iallafall att man kom på att man fyller år! :D
Tack för att ni finns min familj, nära och kära, vänner, bekanta, ja och inte minst sagt mina bloggläsare som följer mig och mitt underbara cpliv! Ni är BÄST! <3
I tisdags kom Helen och hälsade på mig. För er som inte vet vem det är så var Helen min assistent i skolan, fyran till halva åttan. Vi har hållit kontakten efter det och träffats lite då och då så det är jätteroligt. Hon var nyfiken på min lägenhet också var det längesedan som vi sågs så det var roligt att hon hörde av sig. Det var jätteroligt att träffa henne igen och att få bjuda hem henne till mitt eget hem. Det är så roligt att visa min lägenhet för alla som kommer och hälsar på nu, det går dock snabbt med husesynen! :-) Vi satt ute på min terass, fikade och pratade om allt mellan himmel och jord, så mysigt och härligt att kunna sitta ute. Vi sa det att nu får vi ta att träffas lite oftare nu när jag har flyttat till Borås och inte bor i Angered, så de orden hoppas jag att vi kan hålla! :-)
Hon gav mig en sån fin inflyttningspresent/20-års present. Det var lite olika saker i cellofan, jag gillar verkligen sådana presenter, jag tycker att det är roligt när man har plockat ihop lite olika saker själv. Hon gav mig tre champagneglas som det stod ”Studenten Alice 2022” på, jättefina glas, sen fick jag ett roligt spel och en doftprodukt från Ritual som jag ska ha i mitt badrum hade jag tänkt så det luktar gott därinne. Sen fick jag en liten söt bok som heter ”grattis till examen”, där i berättade Helen att det var lite olika citat och tankar om vuxenlivet och livet i stort, intressant tycker jag. Sist men inte minst så fick jag en liten gullig tiger i också! :-) Supergullig present tycker jag!
I måndags var min första dag på jobbet. För er som inte vet det så har jag fått jobb på Erikshjälpen, eller jobb och jobb, det är praktik/arbetsträning i tre månader och sen får man se om det leder till anställning eller inte. Jag kommer att jobba på 50% så mina arbetstider är 8-12 måndag till fredag. Men första dagen, alltså i måndags skulle jag börja 8:30 istället för klockan 8. Min SIUS konsulent från arbetsförmedlingen skulle vara med mig hela dagen och även hela denna veckan för att se hur det går osv. Min taxi kommer att gå klockan 7:25 varje morgon, förutom i måndags då den gick klockan 8. Hemtjänsten kommer att komma till mig klockan 6:45 varje morgon och hjälpa mig. Jag ska erkänna att jag var lite små nervös både i söndags och i måndags, men det är väl normalt tänker jag. Jag hade så svårt att somna natten till måndag eftersom att det var så fruktansvärt varmt så i måndags morse när min klocka ringde klockan 6:00 så var jag inte jättepigg om man säger så.
I måndags kom hemtjänsten till mig klockan 7:15 eftersom att jag skulle börja senare. Hon hjälpte mig med håret, fixa frukost och att bädda sängen. Sen gick hon också fick jag klara mig ut till taxin när den kom. Jag vet inte varför men jag tyckte att det kändes coolt att låsa till mitt eget hem och åka till jobbet, så vuxet på något sätt!
Jag kom då väldigt tidigt till jobbet så jag fick sitta där och vänta rätt länge, drygt, men bättre att vara för tidig än för sen, speciellt första dagen. När klockan började närma sig 8:30 kom min SIUS konsulent och bara efter några minuter kom en tjej som visade oss till ett rum där jag skulle få min introduktion. Hon skulle bli min handledare eftersom att hon var ansvarig för e-handeln där jag skulle sitta. Hon verkade väldigt gullig så det känns bra. Hon informerade om verksamheten. hur de jobbar och lite så och sen fick jag skriva på en del papper. Sen visade hon mig runt, iallafall där jag skulle spendera min tid. Första gången som jag var där fick jag en rejäl rundvisning så det behövde vi inte ta nu. Hon visade bland annat köket och vart man skriver upp sig när man kommer och går.
Sen skulle jag börja jobba, så då gick vi in där e-handeln var, där var det mycket folk vid kameror och vid datorerna. Jag fick en plats i ett hörn med dator och allt. Min handledare satt jämte mig hela dagen och visade mig. Det kallas för att pima som jag kommer att göra. Det betyder att man lägger in varor i deras webbshop efter att de har fotats.
Erikshjälpen har så mycket grejer, så det var mycket grejer att pima, bland annat kläder, böcker, barnkläder, leksaker, koppar, glasgrejer, tidningar, ja ni fattar. Jag bestämde mig för att börja testa med kläder. Kläderna låg i stora kartonger i en hylla, så jag tog en kartong och satte mig vid min plats. Min handledare visade då hur man gjorde, och det var en del steg. Det var tre flikar som man behövde ha uppe, en för pimningen, en sida där man skulle lägga in bilden till produkten och en sida där själva hemsidan var för att dubbelkolla så att pimningen hade gått igenom, alltså så att produkten ligger där den ska. Det var dock svårt för mig med kläderna eftersom att de skulle mätas på massor utav olika vis och de var inte medgörliga för fem öre. Så jag bytte och tog en vagn med tidningar istället och det gick mycket lättare eftersom att man inte behövde skriva in måtten på de.
Det fanns en streckkod på lapparna som tillhörde alla produkterna som man skulle skanna in med en blippare som var kopplad till datorn. När man hade blippat in det så kom det upp en kod i datorn som tillhörde produkten. Sen skulle man skriva in vart produkten kom ifrån, välja vilket skick den var i, då fick man välja mellan fyra stjärnor. Fyra stjärnor var att produkten ser ny ut, tre stjärnor betyder att produkten är i bra skick, två stjärnor betyder att produkten är i sådär bra skick och en stjärna betyder att produkten är i dåligt skick. Sen fanns det en produktbeskrivning där man fyller i vad som är dåligt med varan om man har angivit stjärnorna under tre och om det är något övrigt med produkten som är bra att känna till.
När man hade gjort det går man över till nästa flik som då är fliken för att ladda upp bilden till annonsen på webben eller vad man ska kalla det. Då får man scanna lappen på produkten igen också kan man leta fram rätt bild eller bilder och sen laddar man upp produkten på Erikshjälpens hemsida. Så så går en pimning till, som sagt så är det mycket steg att göra och hålla koll på.
Klockan 9:25 har vi frukost på jobbet. Jobbet bjuder tydligen på frukost, så det är lyxigt, men jag tog bara en kopp te på frukosten. Efter frukosten är det ungefär bara två timmar kvar tills jag slutar så dagarna går rätt fort. Efter min första dag i måndags kände jag mig glad att jobbet äntligen är igång och att första dagen gick så bra. Men jag kände mig väldigt trött trots att jag bara jobbar 8-12 men det kanske inte var så konstigt första dagen.
Idag har Marko och hans familj (familjen Löf) varit och hälsat på hos mig. Hela gänget hälsade på, hans föräldrar Sisko och Göran, hans syster Mari och hennes sambo Martin och Martins mamma Ull-Britt kom och även hans två kompisar som jag har haft en jättefin kontakt med när Marko och mamma var ihop. De kom för att fira min student och min 20-årsdag som kommer här snart, så gulliga som de är! Det var verkligen superkul att de kom, vissa av de har jag inte träffat på jättelänge så det var roligt. Vi var åtta personer på min lilla etta på 36 kvadratmeter, så det var verkligen fullt hus. Tur att jag har en jättestor altan och att det var så fint väder. De kom in med massor utav extra stolar, presenter, drickor och smörgåstårtor. Så vi hade det riktigt lyxigt här med smörgåstårta och hemmagjorda bullar från Sisko.
Innan fikat öppnade jag mina presenter som jag fick. Jag fick så mycket och så mycket fint, jag fick också mycket som jag hade önskat mig så det var roligt. Jag fick en jättefin blomma, ett fint kort med hälsningar och bilder på alla från Markos sida på, fint att ha tycker jag eftersom att jag inte träffar de så ofta numera. Sen fick jag ett presentkort på Ullared som jag hade önskat mig eftersom att jag och Kevin ska dit snart, så det var perfekt. Jag fick även fina temuggar från Ernst kollektionen! :-) Jag fick också en liten och smidig brödrost, jag hade faktiskt önskat mig en brödrost, för att jag tycker att det är så gott och lyxigt att rosta bröd. Sen fick jag en gosig filt som jag ska ha ute till mina utemöbler. Sist men inte minst så fick jag en jättefin fotobok av Marko med bilder från när jag var liten, superfin och så många härliga bilder och minnen. Den var dessutom jättetjock med så många fina minnen i, så roligt att ha!
Det var verkligen superroligt och supergulligt att de alla kom och jag är så tacksam för allt fint som jag fick.
Hoppas att ni har haft en underbar midsommar i det fina vädret! Underbart väder ju, pang bom sa det också blev det ju sommar. Jag har haft en fantastisk midsommar, jag spenderade den med Kevin i hans nya lägenhet. Vi har aldrig firat midsommar ihop så det var roligt att det blev av i år. Han jobbade på dagen så han skulle inte komma och hämta mig förrän klockan 17, så jag hade verkligen hela dagen på mig att ta det lugnt. Som sagt så blev det ju sommar i fredags så jag satt ute på min härliga terass inprincip hela dagen och solade, det var härligt.
Runt 17-tiden kom Kevin och hämtade mig i den stekheta värmen som var, man trodde ju att man var utomlands! Vi åkte hem till honom, det skulle bara vara vi på midsommar så det skulle bli så skönt och härligt att bara ta det lugnt. Han passade sin systers lilla hund Bella också så det skulle bli mysigt att bara vara vi tre. Jag tyckte att det skulle bli jättespännande att se hans lägenhet nu när han har satt upp sitt nya kök och kommit i ordning lite. Jag har ju varit där en gång innan, men då såg det ut typ som en byggarbetsplats.
Lägenheten var verkligen jättefin, även om det är en del kvar att fixa så ser det nu ut som ett hem. Innan vi gjorde någonting annat gick vi ut och tog en kort promenad med Bella runt området. När vi kom in igen tog vi varsin briska och Kevin påbörjade midsommarmiddagen. Han hade köpt så mycket god mat, det blev olika sorters sillar, färskpotatis, dill, gravad lax och sallad. Han har ett litet uterum vid sig, jättehärligt, där satt vi och åt, men det blev nästan för varmt, men man ska inte klaga nu när värmen äntligen är här! :-)
Vi hade bestämt att vi skulle spela bingolotto så klockan 20 satte vi på tv:n och inväntade 1:ans bingo, riktiga pensionärer som vi brukar säga om oss själva! :-) Vi var så mätta så det var skönt att slänga sig i soffan en stund. Bella kröp upp jämte mig också fick jag sitta där och klappa. Hon har verkligen tytt sig till mig nu när jag har varit hos Kevin, åh det har verkligen varit så mysigt. Det känns som att hon har legat bredvid mig hela tiden. Hon är sån snäll och lugn hund som inte skäller eller någonting, hon vill bara gosa! :-) Det har varit som terapi för mig att bara sitta och klappa Bella, så mysigt! Vi laddade hem bingoappen, jag har aldrig spelat Bingolotto digitalt innan, bara på papperslotter. Men oj vad mycket lättare det var att spela på mobilen. På 1:ans bingo vann jag 100 kr, yeey! :-) Efter 1:ans bingo gick vi ut en till sväng med Bella, det var riktigt skönt med en kvällspromenad och underbart med sommar i luften, älskar att gå ut på sommaren på kvällen, det är något speciellt med det alltså.
Efter vår härliga kvällspromenad blev det myskläder på också satt vi där ute och åt glass med jordgubbar. När det började bli mörkt tog vi på oss filtar och tände ljus och bara satt och pratade, det var så himla mysigt! Tiden gick så extremt fort, plötsligt var hon liksom 12, jag hade kunnat sitta där ute mycket längre men det var ju en dag imorgon också som vi sa så vi gick och la oss! :-)
På morgonen vaknade vi pigga och glada. Morgonen började med att vi tog en härlig morgonpromenad med Bella. Sen gick vi hem och gjorde frukost. Kevin har kvällssol i uterummet (eller vad man nu ska kalla det), så det var alldeles lagom att sitta där ute och äta frukost. Det blev en riktig lyxfrukost, det blev yoghurt med flingor, rostade mackor med den kallrökta laxen från gårdagen och juice, riktigt smarrigt och lyxigt.
På dagen fixade vi lite i hans lägenhet, hängde upp speglar och sänglampor med mera och jag fick vara där och hjälpa till när det behövdes. Sen kom mamma och Elliot för att hämta mig, men innan vi åkte tog vi lite glass och jordgubbar från gårdagen.
Det var en supermysig midsommar hemma hos Kevin och även dagen efter! Lugnt, skönt och mycket trevligt! :-)
Jag är så glad för att jag har en sån fin bästa vän där jag bor! <3
I slutet av mitt UF år så vann jag ett stort pris för min bok. Det var ett pris från orginationen UF Alumni som min lärare i entreprenörskap hade så snällt gjort mig medlem i också vann jag och en annan från min UF klass det diplomet. Det är tydligen ett stort pris att vinna. Som pris skulle vi få åka på något som kallas för Emax. Jag hade ingen aning om vad det var. Men det är ett sorts stort event där unga entrepenörer (som också fått något slags pris till Emax) får samlas och nätverka, gå på föreläsningar, workshops med mera. Det eventet skulle vara den 19-23 juni i Göteborg. Jag har haft mycket funderingar på vem som ska följa med mig osv, men tillslut kunde Jenny följa med mig så det var snällt.
Som sagt så hade jag ingen som helst aning om vad jag hade och förvänta mig. Det ända jag viste var att vi skulle bo på Lisebergsbyn på ett vandrahem och spendera dagarna på Chalmers i Göteborg. Men jag viste att vi var indelade i grupper för en tjej ringde mig på torsdagen innan vi skulle åka på söndagen och frågade hur jag kände inför söndag och att vi alla är så taggade. Hon sa att hon skulle vara min och min grupps coach och att jag skulle vara i grupp grön. Efter att vi hade lagt på kände jag mig mer taggad på veckan.
Söndagen kom och väskan var packad. Jenny kom och hämtade mig vid tvåtiden också åkte vi mot Lisebergsbyn. Jag har aldrig bott på Lisebergsbyn så det skulle bli spännande med. När vi var framme var det massor utav personal (coacherna) som mötte upp oss, de hade en sån härlig energi, de var så glada och så taggade. Det var många ungdomar där också som skulle vara med, det var 100 ungdomar som skulle delta under Emax Jag checkade in och jag och Jenny gick upp till vandrarhemmet. Jag hade bett om att jag och Jenny skulle få ett eget rum och det fick vi, vilket var skönt. De andra fick dela rum med varandra. Ingen kände ingen heller. Rummet var väll helt okej liksom, inte jätteroligt men det fick funka. Sen var vi tvungna att dela toa och dusch med de andra tjejerna, vilket inte var jätteroligt men det fick gå.
Efter incheckningen var det lite kubb nere på campingen och lite mingel. Man fick hälsa och prata med många. Jag är inte den som tar för mig jättemycket, men då försökte jag verkligen att ta för mig och prata med många. Senare samlades vi i våra grupper med våra coacher och lärde känna varandra mer i grupperna, gjorde sammarbetslekar och pratade. Efter middag på Lisebergsbyn var det livepood klockan 20:00 som kvällsaktivitet, den var jätterolig att lyssna på. En timma senare var det ännu en kvällsaktivitet men den orkade inte jag gå på, så då gick jag och la mig.
På måndagen var det att gå upp tidigt för då var det frukost redan klockan 07:00. Det var jättegod frukost på Lisebergsbyn. Klockan 08:15 åkte vi buss till Chalmers på Lindholmen. Det var väldigt spännande och jag var nyfiken och spänd på dagen. När vi kom fram gick vi in på Chalmers och klockan nio var det dax för invigningen för Emax 2022, då gick vi in i en aula där vi spenderade mycket tid alla dagar. Det var hög musik och stämningen var på topp. Invigningen bestod av uppvisning av personal, prat om Emax och förväntningar inför veckan osv. Efter invigningen var det invigningsfika innan första föreläsningen. Alla var jättetaggade hela veckan, alltså personalen, så varje gång när vi skulle in i den där aulan var det hög musik och personalen stod och hoppade, dansande och gjorde high fives för att peppa igång gänget. Lite överdrivet kanske, men man blev peppad och glad. Sen var det teambildning, då fick varje lag sätta sig i varsitt klassrum också hade vi lite teambuldning. Efter det var det lunch, lunchen var på en restaurang lite längre bort som vi fick gå till varje dag. Det var typ som skolmat, inte jätteroligt, men det funkade. Efter lunchen var det ännu en föreläsning.
Det var någonting som hette Emax challange varje eftermiddag som de introducerade oss i efter föreläsningarna och lunchen varje dag. Det var då grupparbete, och när jag hörde det i måndags tänkte jag NEJ! eftersom att jag ogillar det väldigt starkt, men jag tänkte att det går nog bra. Så vi blev indelade i grupper inom våra lagfärger då också fick vi fyra uppdrag att välja emellan. När vi kom ut från aulan letade jag upp min grupp, vi var tre stycken med mig. Vi satte oss ner och började fundera vad vi kunde hitta på. Vi kom då på att vi skulle skriva om föroreningarna i haven, så vi började på det. Men sen sket det sig så då började vi skriva om fönsterisolering istället och det gick mycket bättre.
Jag gillar inte grupparbeten eftersom att det alltid brukar vara jag som får pusha alla till att jobba och det är alltid jag som får tar ansvar för gruppen känns det som eftersom att typ ingen vill jobba. Men här var det annorlunda, precis tvärtom men det beror ju på att dessa ungdomar är drivna och vill saker, vilken var skönt. Men det var jobbigt ändå för jag förstod egentligen inte riktigt uppgiften och vad vi skulle göra. Dessutom vet jag ingeting om föroreningar i haven. Det var mycket svår information och jag kände mig utanför för att jag inte hade något att komma med och de satt och babblade om massor utav svåra saker, men bra saker, men jag hade liksom inget att komma med. Jag har ju svårt med allmänbildning och svårare att lärare mig och komma ihåg saker. Så det var jättejobbigt att sitta där och veta att de här människorna är ungefär lika unga som mig, till och med lite yngre, men de kan så mycket mer än vad jag kan och har mer kunskap, det var jättejobbigt att känna. Jag kände mig så liten.
Jag ville inte sitta tyst, jag ville hjälpa till, men det gick inte för att jag viste inte vad jag skulle säga och komma med. Så det blev snarare tvärtom att de typ körde över mig. Vilket var jättetråkigt, men framför allt jobbigt. Jag fattade typ hälften av vad de sa, inte ens det. Det var som sagt Emax Challange varje eftermiddag, men vi bytte grupp och fick nya uppdrag som vi skulle skriva om för varje dag så vi var tvungna att hinna färdigt varje eftermiddag eftersom att vi hade en deadline typ klockan 18 varje dag. Men jag kände ändå att det kan vara skönt att byta grupp varje eftermiddag för då skulle jag få en ny chans att vara delaktig. Vi fick ungefär tre timmar på oss och det var verkligen avancerat, tyckte jag. Det var verkligen som skoluppgifter. Jag som inte vill tänka på skoluppgifter mer tänkte jag! :-)
Vid klockan 18:00 lämnade vi in uppgiften och vi fick gå och äta. Sen fick vi äntligen åka tillbaka till Lisebergsbyn. Jag var helt färdig efter i måndags, jag har nog aldrig varit så trött i hela mitt liv. Sen var det då kvällsaktiviteter igen på kvällen men det orkade jag verkligen inte. Dagen hade varit så sjukt intensiv. Jag blev så ledsen när jag kom tillbaka på rummet för jag har aldrig upplevt den där känslan om att känna mig annorlunda och att inte passa i för att i hela mitt liv har jag varit bland vuxna människor, familj, släkt och vänner som känner mig och som älskar mig precis som den jag är. På Emax kände jag mig så annorlunda och utanför och jag jämförde mig jättemycket med de andra tjejerna i min ålder. Liksom jag kände de andra heller ingen när de kom, men alla blev typ bästa vänner med varann redan första kvällen. Som jag sa tidigare så försökte jag verkligen att vara framåt och prata, men de ser ju att jag är annorlunda och därför blev jag inte ”en i gänget”, vilket också gjorde mig ledsen. Men även om jag inte var ”en i gänget” så var de gulliga och hjälpte mig när jag behövde hjälp och pratade lite med mig, så det var inte så, men det var liksom inget mer om ni förstår. Så jag var glad att jag hade Jenny med mig som förstod mig och som jag kunde dela mina känslor och tankar med.
När alla hade gått ut på kvällsaktiviteten och det var lugnt och tyst överallt tog jag och Jenny en skön dusch, drack te och åt choklad på rummet, kvällsmys med andra ord! :) Varje kväll när vi gick och la oss var gänget fortfarande ute och roade sig vilket var skönt, men sen blev det hallaballo när de kom in igen och då vaknade man ju, herregud vilket liv! De la ju sig inte förrän klockan halv tre på nätterna ju!!!!
Redan i måndags längtade jag tills jag skulle få åka hem. Men jag gav inte upp, jag ville se vad tisdagen hade att erbjuda, även om tisdagen skulle bli ÄNNU mer tuffare och dessutom längre. Jag tyckte ju om föreläsningarna, så de ville jag inte missa! Det var det ända som gav mig något!
På tisdagen skulle inte Jenny vara med mig, jag kände mig faktiskt okej med det, jag tyckte att det skulle bli spännande och nyttigt. På morgonen hade vi först en uppstart i aulan.´Tisdagen skulle bjuda på olika workshops som vi hade fått välja mellan. Två workshops skulle vi få gå på. Jag hade med min dator så jag skulle kunna anteckna längst vägen på workshoparna och på föreläsningarna, vilket var bra. Den första workshoppen som jag var på handlade om hur man pitchar sin affärsidé, vilket var intressant för jag hade ingen aning om vad det var. Att pitcha sin affärsidé betyder att man säljer sin affärsidé. Sen den andra workshopen handlade om hur man utvecklar sin karriär, vilket också var jätteintressant. Efter de här två workshopen samlades alla igen tillsammans i den stora aulan och mötte tidigare Emax deltagare. Sen var det lunch.
Efter lunch var det min favorit, nämligen Emax Challenge! ;-) Men jag kände att jag ger det en ny chans. Jag hamnade i en ny grupp med jätteambiskösa människor. Den här challengen handlade om att vi skulle pitcha en affärsidé. Så jag kände att det var tur att jag gick på pitch workshopen så att jag skulle förstå vad vi skulle göra. Vi jobbade med invandringen i Sverige och om SFI alltså Svenska för invandrare, då vi skulle komma på en produkt som vi skulle pitcha.
Vi fick hela eftermiddagen på oss, sen skulle vi äta middag och sen skulle vi förbereda oss för att sedan gå upp på scenen och pitcha framför alla i publiken, alltså alla deltagare. Så det var ju inte slut efter middagen direkt. Men jag kände faktiskt inte att jag orkade vara med på pitchningen, jag var för trött helt enkelt. Bussarna skulle sedan åka tillbaka till Lisebergsbyn klockan 20:45 och det är alldeles för sent för mig speciellt när man har haft en intensiv dag. Så jag bad faktiskt Jenny att hämta mig efter middagen. Jag kan liksom inte köra slut på mig helt. Jag kände att det var lite oschysst mot min grupp, men jag hade ju typ inte gjort någonting ändå.
Det var skönt att komma tillbaka till Lisebergsbyn och bara få vila. Sen var det kvällsaktivitet vid 21 när alla kom hem, ni hör ju hur intensivt det var. Men den var jag inte heller med på, för jag orkade verkligen inte.
Onsdagen var sista dagen, den skulle var ännu mer smockfull. Det skulle nämligen vara en galamiddag på kvällen från klockan 19:00 till klockan 1:00 på natten och på förmiddagen skulle det vara föreläsningar och Emax Challenge på eftermiddagen och sen skulle vi tillbaka till Lisebergsbyn för att fixa iordning oss inför galamiddagen på Chalmers.
Det skulle varit roligt att vara med på galamiddagen men jag kände att jag inte skulle orka det, jag var helt färdig. Jag tänkte att jag åker hem där när vi åker hem till Lisebergsbyn igen, efter dagen liksom. Men som Jenny sa, varför ska du kämpa dig igenom Emax Challenge på eftermiddagen när du bara sitter av tiden och tycker att det är så tråkigt och att det inte ger dig något? Då kände jag, nähe varför ska jag det? Så vi bestämde att Jenny skulle hämta mig direkt efter lunchen, efter föreläsningarna, för de ville ju jag vara med på. Åh, det var så skönt att vi bestämde det redan i tisdags för då kändes onsdagen inte så jobbigt. Faktiskt bara rolig, med föreläsningarna.
Det var tre mycket givande och intressanta föreläsningar på förmiddagen. Jag fick massor utav ny inspiration, driv och förmågor. Men dagen avslutades på topp, alltså den sista föreläsningen, den var så sjukt bra och intressant och han som föreläste gjorde det så bra. Den handlade om att våga drömma, utan att döma, så bra! Sen kom Jenny vid lunchen också åt vi och sen åkte vi hem och äntligen var det över, hahaha! Men som sagt, det var inte helt bortkastad tid eftersom att jag älskade föreläsningarna!
Det har varit tre MYCKET intensiva dagar (det känns som att jag var där i två veckor, haha). Tyvärr var Emax inget för mig, men jag är ändå glad att jag gav det en chans trots att jag bara ville åka hem redan i måndags!
Jag har ansökt och blivit beviljad trygghetslarm inom hemtjänsten. Jag har inte haft det nu i veckan eftersom att de inte har hunnit installera det. Men en kille skulle komma till mig nu i lördags och installera trygghetslarmet på dörren och även inne i lägenheten. Han skulle även installera så att hemtjänsten kan komma in igenom min dörr själva. De kan dock inte komma in i min entrédörr själva eftersom att det här är ett nytt hus och då var han osäker på om de kan installera något på utsidan. Så jag får fortsätta att öppna för hemtjänsten tills han har kollat upp det. Nu kan man ringa på mig på porttelefonen också ringer det på min mobil, då trycker jag bara på 5:an också låses entrédörren upp, smart va? Men jag måste ringa och säga det till min koordinator, för nu måste jag ändå gå ut och öppna för hemtjänsten eftersom att de ringer på min telefon som ett vanligt samtal.
Det tog inte lång stund att få trygghetslarmet installerat. Nu ser min dörr lite annorlunda ut än vad den gjorde innan. Låset ser då annorlunda ut, vilket jag var orolig för att jag skulle få svårare att låsa dörren, men det går faktiskt lättare nu eftersom att låsgrejen är större än innan. Sen har jag även fått en dosa i mitt fönster som är kopplat till ett eluttag. Den dosan går till trygghetscetralen och om jag larmar så tar det upp till 5 sekunder innan de svarar, beroende på hur mycket de har att göra och då är det alltså en riktig person som svarar också får man säga vad som har hänt. Sen vet jag inte riktigt hur långt tid det tar innan någon kommer, men tyvärr så har jag hört att det kan ta rätt långt tid. Jag har även fått en larmknapp på armen som jag ska ha på mig när jag är här hemma som jag bara kan trycka på om jag har ramlat t.ex. Den kan jag även ha på mig när jag duschar, vilket är viktigt tycker jag. Men jag får bara ha på mig den när jag är hemma, den är dock lite svår för mig att ta på och av så det får hemtjänsten hjälpa mig med så fort de kommer, lite drygt men men. Larmet funkar även när jag är ute på min terass.
När larmet var installerat satte vi oss ner och han berättade om hur det funkar osv och jag fick skriva på lite papper och så. Han visade även ett nummer som mina föräldrar och mina anhöriga kan ringa om de inte skulle få tag på mig på en hel dag eller så tex. Då har hemtjänsten rätt att gå in i min lägenhet och titta till mig, vilket också är bra. Det sista fick jag testa att larma på knappen på armen, då svarade en person från trygghetscentralen ganska snabbt och frågade då vad som har hänt. Men då sa ju han som hade installerat larmet att det bara var en test. Men det var bra att jag fick testa så att jag vet hur det fungerar och låter.
Men jag glömde fråga när man får larma och inte, alltså är det bara när man har ramlat och i akuta situationer eller kan man larma i andra hjälpsituationer också?
Men nu känns det extra tryggt när jag har trygghetslarmet.
Nu har jag bott i lägenheten i en vecka och har testat på hur det är att ha hemtjänst. Det känns faktiskt förvånatsvärt bra. Jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig, jag trodde att de som jobbade på hemtjänsten skulle kännas opersonliga och inte alls så trevliga, och bara göra vad de ska göra och sen gå vidare. Jag vet inte varför jag har fått den fördomen. Men jag hade så fel för de är så gulliga och så omhändertagande, så det känns jättehärligt. Hemtjänsten började i måndags (efter första natten), då skulle någon komma till mig klockan 10 och hjälpa mig med frukost. Jag ska erkänna att jag tyckte att det var lite jobbigt första gången eftersom att jag inte hade någon aning om hur det skulle vara eller vilket ansikte jag skulle få möta. Eftersom att min porttelefon inte var kopplad än till min telefon i måndags så har jag varit tvungen att gå ut i trappuppgången 5-10 minuter innan de ska komma varje gång för att öppna porten till de, och de kunde ju bli sena eller komma tidigare så det var lite drygt att stå där ute och vänta. Men jag viste ju att det skulle vara en kortare period så det var ändå helt okej.
Det var en jättegullig kvinna som kom till mig där vid 10, hon snackade med mig, tittade på min lägenhet och sen hjälpte hon mig med frukost och med att bädda sängen. Sen satt hon kvar med mig och höll mig sällskap vid frukosten. Som jag skrev tidigare så sa jag ju att jag har besök 6 gånger om dagen, så en gång vid 10, en gång vid 12, klockan 14 vid lunch, klockan 15:30, vid middag klockan 19 och ett kvällsbesök vid 21. Jag trodde ju att jag skulle få träffa sex olika människor om dagen men i måndags så sa hon efter mitt morgonbesök att vi ses klockan 12 igen och att hon även hjälper mig med lunch vid klockan 14. Så jag blev så förvånad att hon skulle komma till mig igen, men det var skönt. Så har det faktiskt varit hela veckan att en och samma person kommer till mig klockan 10, 12 och 14 och sen är det en annan klockan 15:30, klockan 19 och 21. Så jag träffar typ bara två olika personal om dagen, så det är skönt. I veckan har det faktiskt varit samma personal som har varit hos mig, så jag har bara träffat ungefär 4 personer, och de har gått runt på mig om ni förstår vad jag menar. Det är väldigt positivt.
Min handläggare har ju lagt in att hemtjänsten ska sitta med mig när jag äter eftersom att jag har skrivit att jag sätter i halsen lätt men jag behöver inte någon som sitter med mig. Jag brukar liksom äta själv när jag är hemma på lov osv. Jag har ju nämt tidigare i bloggen att jag vill egentligen inte det eftersom att jag tycker att det är skönt och viktigt att äta själv, dels för min självständighet men också för att få lite privatliv. Sen ibland kan det vara trevligt med sällskap och att de stannar kvar, men inte varje gång. Vi glömde tyvärr att prata om det på det här överlämningssamtalet som vi hade med alla kontakter och hemtjänst, så det var lite synd så jag var lite smått nervös över den biten denna veckan. Så när det var dax för lunch i måndags så sa jag lite snällt att hon kunde gå och att jag kan äta själv. Då trodde jag att hon skulle tjata emot det och följa det som var sagt, men det gjorde hon inte, utan hon sa bara ”okej, då går jag”, vilket var så skönt. Det har jag gjort med de andra som har varit hos mig med i veckan och de har också accepterat det, vilket har varit jätteskönt.
Fast det är svårt att veta vad vi ska göra i de här mellan passen, vid klockan 12 och klockan 15:30, jag har ju lite för mycket besök som jag har nämt tidigare. Men ibland i veckan har det varit små saker som de har gjort i mellan frukost, lunch och middag såsom att slänga sopor och rensa vasken osv. Men som sagt så behöver jag egentligen bara hjälp vid måltiderna och om det händer något. Men jag har tyckt att det varit lite jobbigt när de kommer med en och en halv två timmars mellanrum, det har blivit mycket spring här. I tisdags kväll kom det en ny tjej till mig, hon var lika gammal som mig faktiskt, hon är verkligen supergullig och gillar att prata, så det har varit roligt. Hon har även kommit lite då och då i veckan. Men i tisdags så sa jag att jag tycker att det är lite drygt att gå ut en kvart varje gång och vänta på de, också sa hon ”så kan du ju inte ha det”, så hon bestämde att alla i hemtjänsten ringer mig nu när de kommer också går jag ut då och öppnar, så slipper jag stå där ute och vänta. Så det är så skönt nu när de ringer så jag kan gå och öppna när de kommer istället för att behöva stå och vänta.
Efter eftermiddagsbesöket kommer de vid 19 och hjälper mig med kvällsmat. Sen kommer de sista gången klockan 21. Egentligen behöver jag inte det 21-besöket, för jag behöver ingen mer hjälp på kvällen sen. Men nu behöver jag 21-besöket eftersom att jag behöver ha hjälp med mina provisoriska gardiner! :-) Men sen när jag har fått upp mina riktiga gardiner, då ska jag säga upp det 21-besöket, vilket ska bli så skönt. Då behöver jag inte känna att det kommer att komma någon mer efter klockan 19 när de har hjälpt mig med middagen, vilket känns skönt, då kan jag slappna av mer och veta att nu får jag vara själv hela kvällen.
I veckan har jag ju haft lite besök och jag har varit en heldag på Ikea och lite så. Då behöver jag ju ingen hemtjänst, så jag har fått ringa och avboka hemtjänst i veckan. Jag försöker att ta allt samtidigt vilka tider och dagar jag inte behöver besök. Men tyvärr är det ju inte så lätt när man är 20 år gammal och inte sitter hemma dag ut och dag in! :-) Så jag har fått ringa en del gånger i veckan och sagt upp hemtjänst vilket jag tycker är lite små jobbigt, eller mest drygt. Men i torsdags ringde jag och sa upp några tider som igår då, lördags, eftersom att mamma var hos mig igår. Då passade jag på att säga att jag inte kommer att behöva vissa besök på midsommarafton och på söndagen efter midsommar då jag också får besök. Men jag känner att de får ha förståelse för det, jag är ju som sagt bara 20!
Det har varit en ovan vecka men det känns så bra med hemtjänsten ändå, så det är skönt. Alla är trevliga. Även om de kommer ofta så är det ändå trevligt med lite sällskap, ibland iallafall! :-)
Nu har jag levt i mitt nya liv i ungefär en hel arbetsvecka och det är verkligen så häftigt det här, jag kan knappt fattat det än att detta är mitt nya hem. Men nu tycker jag att vi börjar från början. Jag har inte hunnit eller orkat blogga förrän nu. Jag hade planerat en lugn och harmonisk vecka denna vecka som jag skrev men det blev inte den där lugna veckan som jag har drömt om i flera veckor nu…haha! Men det gör inte så mycket eftersom att det har hänt mycket roligt i veckan och nu är allt så nytt och spännande.
I söndags var första natten som jag skulle sova i lägenheten. I lördags var jag och mamma här hela dagen och verkligen flyttade in på riktigt. När vi kom hit i lördags var det saker överallt och när vi lämnade var det verkligen ett hem, det blev så himla mysigt. Men allt är verkligen inte klart än, lampor ska upp, tv ska upp och tavlor ska upp, men det får bli ett senare projekt. Men nu går det att bo här. Jag är riktigt nöjd, tänkt då hur nöjd och hur mysigt det kommer bli sen när allt är färdigt. I söndags innan vi åkte till lägenheten köpte jag en mikro också fick jag min 20 års present av mamma, mormor och morfar som var en dammsugare, en söt liten dammsugare blev det. Sen åkte vi till lägenheten och fixade det sista som behövdes, iallafall för att kunna bo där. Jag har ju inga gardiner än så jag har köpt en tvättlina som jag får hänga lakan över, det är inte optimalt men det får gå nu i början.
Senare åkte vi och handlade så att jag skulle ha frukost och mat för måndag och tisdag, jag skulle nämligen storhandla som i tisdags med mormor och morfar. Det var väldigt stort och häftigt att handla sin mat för första gången!
Eftersom att hemtjänsten inte kom igång förrän klockan 10 i måndags så hjälpte mamma mig att förbereda lite saker så som kartongen i frysen så att jag bara kunde ta ut maten i och värma. På eftermiddagen åkte mamma och jag blev kvar själv. Det var en märklig känsla. Det var en cool känsla på eftermiddagen och kvällen att detta är mitt nu och här ska jag bo. Faktum är att det kändes inte så jättekonstigt att vara själv på kvällen, jag är ju rätt van vid det från Storås, det var dock konstigt att äta middag själv. Innan jag skulle lägga mig premiär duschade jag, det var härligt. Sen blev det första natten i min nya säng och min nya lägenhet, det kändes så annorlunda men häftigt. Men första natten kändes det som att jag sov över hos någon annan.
Det var speciellt att vakna upp i min lägenhet, men häftigt ändå. Jag vaknade jättetidigt, det har jag gjort varje dag denna veckan eftersom att det blir så ljust i mitt rum med mina provisoriska ”gardiner”. Mina gardinskenor skulle komma i måndags så jag tog emot de när de kom. Sen kom hemtjänsten och hjälpte mig med frukost (jag kommer att skriva om hemtjänsten en annan dag, annars kommer detta inlägg bli jättelångt, ännu längre). Dagen i måndags fortsatte med att jag packade upp mina saker och gjorde iordning. På eftermiddagen fick jag ett spontanbesök av Jenny och killarna, de hade med sig glass och jordgubbar som vi fikade på. Det var mysigt att de hälsade på. Mina gardiner hade även kommit i måndags, så de hade de med sig. Lustigt att gardinskenan och gardinerna kom på samma dag, nu är det bara att få upp de, och det är tydligen ett projekt i sig! Så jag får leva med mina lakan tills någon kan hjälpa mig att få upp de. :-)
I tisdags hämtade mormor och morfar upp mig mitt på dagen också åkte vi och handlade. Jag handlade mycket basvaror i tisdags så det var bra att jag fick gjort det och snällt av mormor och morfar att hjälpa mig. Jag hade gjort en lång lista med mat och planerat ut vad jag ville laga för mat i veckan, vuxenpoäng på den! :)
I onsdags åkte jag och Kevin till Ikea. Jag blev superglad när han frågade om jag ville dit för jag har velat åka dit sen jag fick min lägenhet. Och oj vad mycket grejer det blev, tre fulla kassar blev det för min del, och ännu mer för Kevin. Men jag är sååå nöjd med alla mina saker. Det var så roligt att gå och kika, nu när man har sin egen lägenhet och när man får bestämma helt själv vad man ska köpa. Kevin har ju också skaffat sig en lägenhet som han ska flytta in i snart. Det var jättekul, men oj vad trött jag var i benen i slutet, jag trodde att de skulle gå av!
Innan vi åkte hem till mig så åkte vi till Kevin för jag har inte sett hans lägenhet. Han håller på att byta kök och måla nu så det såg ut som en byggarbetsplats men det kommer att bli svinbra när det är klart tror jag! Sen åkte vi hem till mig, Kevin har inte sett min lägenhet efter att jag har flyttat in och gjort iordning så det var kul att visa honom. Han hjälpte mig att skruva ihop min serveringsvagn och lägga in köksgrejerna i diskmaskinen. Jag köpte mycket till köket vilket var bra och nödvändigt. Det var en jätterolig dag med Kevin på Ikea!
Igår (torsdags) hade jag bjudit in min specialpedagog som jag hade på högstadiet. Vi har inte träffats på tre år, och jag har verkligen saknat att träffa och prata med henne. Det var väldigt roligt att hon kom och att jag fick visa henne min fina lägenhet. Vi fick pratat om massor vilket var härligt! Hon hade till och med tagit ledigt från jobbet nån timme för att hälsa på mig, vilket var så gulligt! Jag hoppas att vi träffas snart igen! Jag fick till och med en fin inflyttningspresent av henne, nämligen sånna ljusbollar, exakt sånna har jag tänkt köpa och även de färgerna, så lustigt!
På eftermiddagen var första matlagningsdagen så då lagade jag falukorv och tagliatelle med en hemtjänspersonal. Lätt, enkelt och gott!
Idag kommer mammas kompis Leila klockan 10 också ska vi umgås och laga mat tillsammans, det blir mysigt!
Ja, herregud vilken vecka det har varit, jag som skulle ta det lugnt….men den har verkligen varit något nytt, spännande och rolig!
Eftersom att jag inte är beviljad LSS så slussas jag över till SOL, i mitt fall då hemtjänsten (som jag har pratat om tidigare i bloggen). Jag har haft och har mycket fördomar kring hemtjänsten tyvärr eftersom att de inte är lika bra som LSS, LSS har goda levnadsvillkor medans hemtjänst har skärliga levnadsvillkor. Jag har nämt tidigare att min handläggare på hemtjänsten har blivit förvånad att jag inte får LSS med mina hjälpbehov som jag har. Dessutom att jag är så ung som jag är.
Men nu är det som det är och jag får göra det bästa av situationen helt enkelt. Jag, min arbetsterapeuft och min kurator på HAB på RG (som inte är mina längre) gjorde en ansökan för någon månad sedan till hemtjänsten där vi skrev ner alla mina hjälpbehov, bohov, svårigheter med mera. Det var ju jättebra och vi fick ihop en bra ansökan men det blir jobbigt när man måste skriva ner alla sina hjälpbehov, svagheter och allt det där som man inte klarar. Jag vet ju vad jag kan och inte men det blir ändå så påtagligt när man ser det svart på vitt på ett papper så. Men om man ska ha någon hjälp i dagens samhälle så får man bara säga vad man inte kan, så är det ju tyvärr.
Härom veckan fick jag beslutet på vad jag fick och inte fick. Jag fick till exempel beviljat att de kommer till mig sex gånger per dag. Det tyckte jag var jättebra, även om jag kanske inte behöver så mycket besök, men det är bättre att få för mycket än för lite. Det är lättare att plocka bort än att få.
Jag har ju varit ganska ledsen över att jag inte får laga mat, för hemtjänsten kan tydligen inte bistå med det, utan att man får matlådor i stället hemskickat. MEN i beslutet står det att jag får rätt till matlagning två gånger i veckan. Åh, jag blev så himla glad när jag läste det beslutet. Det var så positivt. Jag som älskar att laga mat. Sen har jag fått beviljat hjälp med inköp en gång i veckan, tvättning och städning.
Jag fick även beviljat att de hjälper mig med på-och avklädning av ytterkläder eller om något skulle krångla med de vanliga kläderna. Jag fick beviljat förberedelse av frukost, lunch, mellanmål och middag. Sen fick jag beviljat stöd två gånger om dagen med att komma iväg till jobbet måndag till fredag samt att komma iväg på fritidsaktiviteter. Men även hjälp med att möta upp i hemmet efter arbete måndag till fredag och efter fritidsaktiviteter.
Och en gång om dagen får jag hjälp med att diska, slänga sopor, hämta post och bädda sängen.
Jag har även ansökt om ett trygghetslarm, och det fick jag beviljat med, så det var skönt.
Jag blev väldigt positivt överraskad av beslutet. Det är nästan så att jag tycker att det är lite för mycket. Men det är ju bra att man får för mycket än för lite.
Det som jag fick avslag på var bland annat ledsagning som jag hade ansökt om inom SOL. Jag fick inte det pågrund av att det är utöver skälig levnadsvillkor.
Man har alltid ett överlämningssamtal innan man slutar på RG med sin hemkommuns habilitering (i mitt fall Borås) och övriga kontakter. För att överföra information till vuxenhab och saker RG habiliteringen har gjort i fyra år eftersom att det är de som tar över nu. Jag tycker att det är väldigt bra med sådana möten, man knyter liksom ihop säcken på nåt vis.
Vi hann tyvärr inte ha det innan skolan slutade för det var svårt att få ihop alla mina kontakter. Så vi hade det i tisdags istället (den 8 juni). Då var vi på Habiliteringen i Borås och alla mina kontakter var med, antingen på plats eller på distans.
Det var jag, mamma, pappa, min kurator och arbetsterapeuft på RG (de var på plats, så det var roligt att få träffa de för sista gången). Sen var min handläggare på kommunen (hemtjänsten) med, min koordinator på hemtjänsten, en till person från hemtjänsten som jag inte minns vad hon gjorde. Min handläggare på arbetsförmedlingen och på försäkringskassan. Sen var det även min arbetsterapeuft och min kurator på vuxenhabiliteringen. Så vi var ett stort gäng!
Vi pratade och bestämde massor utav bra saker. Det var lite från arbetsförmedlingen om jobbet på Erikshjälpen, sen var det lite från försäkringskassan och om min ersättning därifrån. Sen var det ganska mycket kring hemtjänsten, frågor som jag hade och lite information osv. Det sista berättade Borås habilitering lite kring deras ansvar nu när jag bara har de, och inte RG. Det kändes jättebra, med allt och alla, även med hemtjänsten. Alla verkar så måna och noga med att allt ska lösa sig och funka, så det känns bra. Min kurator och min arbetsterapeft på vuxenhab sa verkligen att ”hör bara av dig om det är något, vad som helst, och om du inte vet vart du ska ringa så kan du alltid bara höra av dig till oss och om vi inte kan hjälpa dig så hjälper vi dig vidare”. Det kändes så härligt och tryggt att höra det.
I onsdag skulle hon koordinatorn ringa mig från hemtjänsten och bestämma tider och så inför de närmaste veckorna hemma. Jag och mamma hade suttit dagen innan och klurat på tider osv. Vi kom då fram till att jag egentligen bara behöver hjälp tre gånger på fasta tider och det är vid frukost, lunch och middag. Men sen när jag pratade med den här koordinatorn så la hon in tre pass till om dagen, förmiddagspass, eftermiddagspass och kvällspass. Egentligen tycker jag att det blir för mycket, men hon tyckte att vi kan börja så så att hemtjänsten lär känna mig och vet vad jag behöver. Så jag gick väll med på det.
Så nu när jag är ledig kommer de:
Morgonen kl: 10 och hjälper mig med frukost
Förmiddagsbesök kl: 12:00-12:30
Lunch kl: 14:00
Eftermiddagsbesök kl: 15:30
Kvällsmat: 19:00
Kvällsbesök: 21:00-21:30
Det kommer vara folk här hela tiden känns det som men jaja, jag får testa detta nu så får vi se.
Det där kvällsbesöket mellan 21 och 21:30 känner jag direkt att jag absolut inte kommer att behöva. Det vore skönt att känna att det inte kommer någon mer efter kvällsmaten där. Det är ju för min egen skull också, att inte behöva känna att det ska komma någon hela tiden. Lite privatliv vill man ju ha! Jag klarar mig hyfsat bra själv. Men som sagt, det är bra att börja med mycket besök och känna på det. För hon koordinatorn nämnde att de skulle gå och lägga mig vid det kvällsbesöket, hjälpa mig att göra ordning mig för natten, hjälp med tandborstning och på med nattlinne med mera. När hon sa det så skrattade jag lite för mig själv eftersom att jag fixar allt sånt själv, men det vet ju inte hon. Ja, ja vi får väll se, om de vill borsta mina tänder får jag väll säga ”nej, min mun mina tänder!” :D
Utöver de här sex gångerna per dag har jag även rätt till inköp varje vecka. Jag önskade ju att få gå fysiskt till butiken och handla men det fick jag inte beviljat. Så jag kommer att få beställa hem mat från Coop varje onsdag också kommer det hemskickat till mig på måndagar på eftermiddagen. Sen har jag matlagning 2 gånger i veckan som sagt och då har jag bestämt att jag vill laga mat söndagar och torsdagar i samband med eftermiddagsbesöket, alltså klockan 15:30.
Varannan vecka får jag hjälp med tvätt och var tredje vecka får jag hjälp med städning.
När man har LSS så är det mer fritt och så, så det är ju såklart bättre men jag kanske trivs jättebra med hemtjänst, vem vet?
Det här känns så overkligt och lite läskigt och spännande på samma gång. Det ska bli spännande med allting, hur allt löser sig med hemtjänst, rutinerna med de osv. Men nu känns det lite bättre iallafall än vad det kändes innan det där mötet i tisdags.
Hej allihopa!
Jag heter Alice och är 21
år gammal. Jag lever med en CP-skada sedan födseln. Jag älskar min CP! Utan den hade jag inte varit jag! Här på min blogg får ni följa mig och mitt liv med en CP-skada.
Jag bor i en egen lägenhet i Borås och trivs som fisken i vattnet.
Med min blogg vill jag visa att man kan leva ett härligt liv med en CP-skada och jag vill även sprida kunskap och spräcka fördomar.
Jag har även skrivit barnboken Turbofart.
Jag är öppen för frågor så om ni undrar något, tveka inte! Hör av er till mig privat eller skriv en kommentar!
Jag hoppas att ni vill följa med mig i mitt underbara CP-liv! :-)
Du kan också följa mig på:
Instagram: @alicegrimmscpliv och @funkisboken
Facebook: This Is How I Make My Way