Glassbomb & kyckling

Bättre sent än aldrig, men för några måndagar sedan tillbaka hade vi matlagsningsgrupp här igen på Storås. Denna gången skulle vi laga stekt kyckling filé, sötpotatispommes blandat med vanliga klyftpotatisar i ugnen, sallad och sås. Jag fick äran att göra kycklingen, det var väldigt lätt eftersom att jag bara behövde steka den. Men jag fick börja steka den sist eftersom att potatisen skulle vara inne i minst 30 minuter i ugnen.
Sen stod jag där och vände på kycklingen ungefär 100 gånger kändes det som! :) och kryddade de med salt, peppar och paprika krydda. Sen var det äntligen dags att äta.

Det var verkligen så gott, sötpotatispommes i ung är ju gudomligt gott! :) Kycklingen var också god om jag får säga det själv! ;) Sen hade en elev gjort en sås som smakade tacos, det var nämligen spiskummin i såsen som det även är i tacokrydda så det smakade verkligen tacos, men den var verkligen jättegod.

Efterrätten var redan i frysen, den hade en elev gjort dagen innan eftersom att den behövde vara i frysen i ett dygn. Det blev glassbomb till efterrätt, det hade jag aldrig ätit, men det var som en glassbomb. Det var som en tårta också, det var glass också var det som små kakbitar som man hade lagt in i glassen, det var verkligen så gott. Jag älskar verkligen kombinationen av kakor i glass, det passar så bra ihop. Till det hade vi hallon och blåbär, det passade väldigt bra.

Jag glömde att ta kort på maten tyvärr, men en bild på mig när jag står och steker kyckling får ni se och en bild på glassbomben! :)

Yr, illamående, familj

Denna helgen har varit lite upp och ner för mig. Först och främst hade jag dilemman, jag har dilemman ibland i mitt liv, det kan vara väldigt jobbigt. Jag har svårt att välja mellan saker, jag har svårt att bestämma mig helt enkelt och jag vill vara alla till lags. Denna gången var det om jag skulle åka hem till mamma för jag ville det för det var så mysigt att vara hemma i veckan, samtidigt som jag ville stanna kvar på Storås för att hänga med Wilma och för att träffa pappa med familjen som också var i Göteborg i helgen. Plus att de hade planerat att ha filmkväll på Storås i lördags där de skulle baka paj så det ville jag också vara med på. Men jag bestämde mig tillslut för att vara kvar på Storås.

Jag gick upp halv elva i lördags, det var väldigt skönt. Det var jättefint väder ute så jag, Wilma, en annan elev och två personal tog oss ut i det fina vädret. Det var bara det att vi gick lite fel där bland Storås ängar och skog så vi kom i alla möjliga uppförsbackar, det var lite läskigt med våra permobiler. Det var verkligen ett äventyr. Vi var ute i två timmar för vi gick även lite vilse som sagt, men det gjorde absolut inget för mig i det underbara vädret.

När vi kom in gick jag över till andra sidan för att baka äppelpaj med Wilma. Men jag hade mått lite konstigt under dagen, varit trött och mått illa till och från, men jag tänkte liksom att det går över. Men när jag satt där på pallen i köket kände jag att jag började må illa igen och jag började bli yr så jag sa till personalen och de följde mig till soffan så jag kunde lägga mig ner. Det snurrade i huvudet, det var verkligen läskigt.
En utav personalen hjälpte mig att få i mig lite banan och vatten, och då kändes det bättre.
Jag hade inte ätit lunch på dagen för jag åt frukost så sent och jag hade varit ute i solen länge, så personalen trodde att det berodde på det.

Men jag mådde illa till och från under kvällen och kände mig dåssig, så jag tror inte att det berodde på det eftersom att jag hade mått konstigt under hela dagen. Jag kunde även äta lite senare när jag hade vilat ett tag, och lite äppelpaj slank också ner som Wilma fick göra själv när jag kollapsade :).
Jag kollade inte på Mamma Mia med de andra för jag kände att jag inte ville ligga där i soffan mer och nästan somna. Det kan man göra hemma hemma med sin familj men inte när man är på Storås tycker jag. :)
Men jag hade det rätt mysigt i mitt rum ändå trots att det var lite ensamt. Jag kröp ner i sängen och tittade på Stjärnornas Stjärna. Men då mådde jag också illa, så lördagen blev inte riktigt som jag hade tänkt, den var faktiskt rätt jobbig. Det var jättejobbigt att må så illa. Som tur var så kunde jag somna ifrån mitt illamående.

Men jag tror det faktiskt berodde på mitt laxermedel, för nu har jag ökat upp till två påsar om dagen istället för en. Egentligen ska jag ta tre påsar om dagen men jag måste vänja kroppen. Jag tycker det är så himla äckligt att dricka det också så jag tror att min hjärna snöade in sig på det i lördags för varje gång min hjärna påmindes av det där laxermedlet började jag att må illa, psykologisk grej det där.
Personalen sökte på bieffekter på mitt laxermedel och då stod det att man kan få huvudvärk (det var ju inte huvudvärk jag fick, men….) och att man kunde må illa.
Jag är så trött på det här nu, det var längesedan jag mådde bra fysiskt!

Igår vaknade jag och mådde som vanligt, bara lite trött, så det var skönt. Jag klarar inte att ta det där laxermedlet, jag mår ju bara illa jag bara tänker på det. Så mamma ska ringa min magläkare idag och se om det finns något annat jag kan ta.

Igår kom pappa, Jenny och killarna och hälsade på mig. Eftersom att vi inte får ha något besök på elevhemmet nu på grund av Corona så tog vi en härlig fika ute på lekplatsen utanför mig, det var väldigt gott och mysigt. De hade med sig smaskiga bakverk från ett bageri som vi går till ibland när vi är i Vasa.

Idag börjar jag inte förrän 13:10, så det är väldigt skönt att få en halv dag extra helg!

Wilmas goda äppelpaj!
Familjen på besök! <3 Solplatsen utanför mitt hus! :)
<3
<3

RG har öppnat igen

Vi fick besked i onsdags om att skolan kommer att göra ett undantag och öppna igen för RG eleverna och för de RG eleverna som vill komma på fredagen. Själva Angeredsgymnasiet är fortfarande stängt. Men man fick välja om man ville gå till skolan eller ha distansundervisning. RG var tydligen ett undantag. Jag valde att gå till skolan i fredags. Jag har inte varit i skolan nu på en vecka så jag kände att det skulle bli skönt att gå även om jag föredrar att ha distansundervisning.
Sen skulle det bli skönt att bara vara vi på RG där. I fredags kom jag till skolan först, det var verkligen tomt. Det ekade till och med.
Det var en liten skara på RG som kom i fredags, nästan alla hade distansundervisning så det var bara min klass och några få RG elever till. Det var rätt tomt men också skönt att slippa allt springande från eleverna på den övriga skolan. Sen var det inte så många lärare där heller, de undervisade på distans.
Lärarna sa till oss även i fredags att ta med böcker och så hem, för de kanske får besked att de måste stänga igen, man vet ju inte. Vi får ta en dag i taget nu!
Det är en konstig situation för alla…

Glöm inte att rocka sockorna idag på internationella Downs syndromdagen! Det är jag på idag! :)

Corona & distansundervisning

Under en vecka nu, eller ja fredag till onsdag har jag varit hemma hos mamma i Sandared för att familjen har varit lite krassliga, men jag har klarat mig peppar peppar. Jag har typ levt på undervåningen i en vecka nu, lite tråkigt men det har gått bra. När skolan började i måndags så försökte jag lösa så mycket jag kunde hemifrån. Jag hade inga böcker, men jag hade iallafall datorn vilket jag kom långt med.
Jag har tittat på Nyhetsmorgon varje morgon och Malou efter tio och följt hur det utvecklar sig med Corona viruset. Men jag måste bara säga att jag har tyckt att det varit så mysigt att gå upp och tittat på Nyhetsmorgon varje morgon när jag ätit frukost. Men vad läskigt det är med Corona? Det har ju pratats om det överallt, på Nyhetsmorgon, i nyheterna, i Malou efter tio, i sociala medier, överallt typ. Nu är jag faktiskt lite trött på Corona snacket när jag har lyssnat på det flera gånger på en dag i så många dagar även om det såklart är viktigt med informationen.

Under måndagen och tisdagen har min mentor och mina lärare hjälp mig så jag har kunnat jobba hemma, för jag har ju varit frisk liksom, så det har varit väldigt bra. Min mentor har även uppdaterat både mig och min mamma om coronaläget i skolan och hur de tänker. Jag följde Riksdagens presskonferens i tisdags och då sa de att gymnasieskolor kommer att stänga. Under dagen i tisdags ringde då min mentor och sa att skolan stänger och det kommer att vara distansundervisning. Det var bara en tidsfråga innan de skulle stänga och dessutom när jag hörde Riksdagen prata om det.
De sa att vi kommer att följa vårt schema som vanligt och att vi ska hålla kontakt med lärare via hangout under dagarna och att vi måste vara uppkopplade när vi har lektion på schemat, annars blir det ogiltig frånvaro.

Så i onsdags var det första dagen för alla med distansundervisning. Jag började inte min första lektion förräns vid 11:45 men jag hade psykologtid klockan tio så vi pratade i en timma i telefon. Sen på eftermiddagen på mina lektioner ringde den assistenten upp mig på Hangout som jag hade på lektionen (Hangout är ett chattprogram som vi använder i min skola). Assistenten ringde då upp mig på videosamtal också hade vi lektion tillsammans också hade jag kontakt med läraren på Hangout samtidigt.
Det gick väldigt bra tyckte jag, tekniken funkade mycket bra. Jag delade mitt dokument med den assistenten som jag hade också kunde han hjälpa mig att skriva medans jag sa vad han skulle skriva också kunde jag samtidigt se när han skrev. Det gick superbra tyckte jag på båda de eftermiddagslektionerna.

Men det var så roligt när jag satt där nere och startade upp videosamtalet med assistenten så sa jag ”hallå hör du mig?” för att veta om tekniken funkade också hör jag Elliot uppifrån ropa ner till mig ”ja, jag hör dig”. Alltså då höll jag på att bryta ihop av skratt, men försökte hålla mig för jag hade liksom lektion. Och sen så var jag tvungen att säga ”hör du mig nu” igen och då ropade Elliot till mig igen och sa ”men Alice, ja jag hör dig!” Haha, då fick jag bita mig i tungan för att inte börja skratta igen! :D Ni kanske inte tycker att detta låter så jätteroligt, men just då var det så kul tyckte jag. Jag vet inte varför jag tyckte att det var så kul egentligen! :-)

Efter min sista lektionen gick jag upp och umgicks lite med mamma, vilket var härlig., Sen satte jag mig och gjorde klart min historia uppgift så jag kunde lämna in den, det var skönt. Det var en releftionsuppgift med mina egna tankar så jag behövde ingen bok som tur var. Men det var så svåra frågor, så jag fick tänka till ordentligt. Men sånt gillar ju jag, och det bästa var att inget svar kunde vara rätt eller fel i den uppgiften eftersom att det var mina egna tankar. Uppgiften handlade om nationalism, svårt ämne dessutom.
Sen på kvällen körde mamma mig till Storås, det var annorlunda att komma tillbaka efter en vecka hemma och dessutom har Storås personalbrist nu i Corona tider.

Även om jag var mest där nere hemma så var det så underbart att vara hemma hos mamma. Förutom att det var mysigt att få vara hemma med familjen så var det framför allt så skönt att sova i min egna stora säng hemma hemma. Som ni vet så har jag typ inte varit hemma under de första månaderna på året, så det var väldigt härligt det här. Även om jag inte umgicks med de så var det ändå så härligt att höra familjen gå och prata där uppe varje dag och att höra Elliots bubblande prat, hans roliga kommentarer och hans skratt där uppe. Storås är mitt andra hem, men hemma är ändå alltid hemma både hos mamma och pappa. Det är något speciellt med att vara hemma nu, jag uppskattar det mer när jag väl är hemma!
Det var nästan så att jag tyckte att det var lite tråkigt att åka tillbaka till Storås i onsdags bara för att det var så mysigt att vara hemma och få vara nära familjen varje dag. <3
I helgen ska jag träffa pappa, Jenny och killarna, det ska bli mysigt!

I torsdags på första lektionen, andra lektionen och sista lektionen hade den läraren som jag hade under de lektionerna fixat så vi kunde vara i videosamtal tillsammans med hela klassen. De lärarna jobbade dessutom hemifrån så vi alla satt hemma och hade lektion. Då såg vi alla och vi kunde höra vad alla sa och läraren kunde förklara vad vi skulle göra, och när vi ville något fick vi räka upp handen. Det var verkligen så häftigt, det var verkligen som att sitta i klassrummet, teknikens under!
Sen när vi var klara med vad alla skulle göra och så, så ringde min assistent upp mig också började vi att jobba på samma sätt som vi gjorde på onsdagen. Det var verkligen häftigt.
Men på morgonens lektion hade jag ingen assistent eftersom att då jobbade jag, Wilma och en till som har den lektionen tillsammans. Vi bor alla på Storås så vi samlades vi tre i en lägenhet med våra datorer och jobbade, det var väldigt bra.
Sen rullade dagen på som sagt på distansundervisning med olika lektioner.

Jag tycker att det har varit väldigt skönt att ha distansundervisning, det passar mig. Jag gillar att sitta hemma och jobba för då är jag inte i någon stressig och högljud skolmiljö och det är lugnt och skönt runt omkring mig. Jag tycker även att jag jobbar effektivare hemma.

Jag har ju haft jättemycket kontakt med mina lärare på Hangout som sagt, vilket jag ha gillat och de har verkligen berömt mig och sagt ”bra jobbat Alice” och att mitt arbete som jag jobbat med hemma ser jättebra ut, så det känns jättebra och skönt.

Så så här har min senaste vecka sett ut! Ta hand om varandra i dessa tider! <3

Gastroskopin är gjord

I fredags skulle jag göra min gastroskopi. Jag åkte därför taxi hem i torsdags. Jag och mamma sov över hos mormor och morfar natten till fredag för att Elliot var lite krasslig, ta det säkra före det osäkra. Jag och mamma har aldrig sovit över hos mormor och morfar tillsammans någon gång så det var mysigt. Vi satt vid köksbordet och pratade hela kvällen. Jag var lite nervig inför morgondagen men jag tyckte också att det skulle bli spännande. Senast jag blev sövd var när jag var tre år gammal, så det var ju ett tag sedan.

På morgonen duschade jag och tog på mig rena kläder eftersom att så fick jag order om att jag skulle göra. Sen satt jag med mormor och mamma vid köksbordet medans de åt frukost, jag fick ju fasta från tio på kvällen. Jag drack bara ett glas saft tidigt på morgonen som man fick göra om man ville. Vi skulle vara på operation klockan kvart i tio på morgonen. Jag skulle inte göra en operation men eftersom att jag skulle bli sövd så gör de gastroskopin på operation. Klockan nio hjälpte mamma mig att ta på emlaplåster på armen som man skulle göra en timma innan. Vi satte båda på höger arm eftersom att det är lite bråkigare att sticka mig i vänster som ni kanske vet.

Jag och mamma åkte till sjukhuset i snökaoset när klockan började närma sig kvart i tio. På den lilla biten från bilen till sjukhusenttrén blev både jag och mamma helt insnöade. Vi anmälde oss och åkte upp till operation där vi fick sitta och vänta i väntrummet. Exakt klockan tio kom en sjuksköterska ut och ropade mitt namn, det var bra jobbat med tanke på tiden! :-)
Vi fick åka in till ett litet rum med en dator, flera skåp och en handikapptoalett. Min kropp var så stel, speciellt mina ben men jag tror att det var för att jag var lite nervös. Hon började med att ställa lite frågor, sen fick jag byta om till en vit sjukhus skjorta men jag fick behålla mina sköna mjukisbyxor som jag hade på mig. Vi låste in mina kläder i ett skåp.

Sen fick jag lugnande, hon la vätskan i en spruta istället och sprutade in i min mun eftersom att de inte hade något sugrör. Den var inte god, den var väldigt sur så jag fick dricka mycket vatten efter åt. Sjuksköterskan tog fram en filt till mig så jag inte skulle frysa och sen fick vi sätta oss i ett litet väntrum och vänta där. Det var typ ett barnväntrum så det var leksaker och barnprogram på på tv. Kanske inte jätteroligt för mig men det var roligare än att stirra in i en vägg iallafall. Också hade jag ju min kära mamma där också som jag kunde prata med! :)

Hon sjuksköterskan som jag träffade först och några andra sjuksköterskor sprang omkring i rummet innanför där uppvaket var. De sa till oss att det är rätt lång väntetid och att det skulle bli mycket väntan för oss. Efter en stund kom två stycken in och stack mig i armvecket och satte in infarten, där de skulle spruta in sömnmedlet. Det kändes ingenting, eftersom att jag hade emlaplåstret där, jag tyckte att det var lite coolt eftersom jag inte varit med om det innan, alltså att det inte gör ont när de kör in en nål i huden! :)
När det var klart kände jag att den sura medicinen började göra sitt och jag började bli trött och lite yr i huvudet. Jag fick därför lägga mig i en sjukhussäng inne på uppvaket, det var väldigt skönt. Där fick vi vänta en bra stund till, ungefär en timma. Jag var så trött av lugnandet så jag kände mig inte uttråkad som tur var. Det var nästan lite skönt att bara ligga där med mamma vid kanten! :)

Klockan tolv kom några tjejer och en praktikant till oss, de presenterade sig och sa att nu var det min tur. De körde mig i sjukhussängen en bit och när vi var framme fick jag byta till ”operation” sängen som de sedan körde in mig i. Väl inne på operationsrummet var det mycket människor runt mig. Mamma satt på en stol bredvid mig medans de andra höll på att greja runt mig. De satte t.ex en klämma på mitt finger och sladdar på mitt bröst. De frågade mig lite frågor om vad jag gör annars och så vidare, vilket gjorde mig lugnare. Sen sprutade de in sömnmedlet i min infart och en sjuksköterska satte på mig en mask som jag fick andas i, också sa hon ”om bara några sekunder kommer du att somna, god natt”, och där somnade jag! :) Jag kände mig ändå rätt lugn när jag var där inne för alla där inne var så snälla och trevliga, de viste verkligen vad de skulle göra kände jag, och då blev jag lugn.

Mamma fick sitta i väntrummet så länge och sen sa de till henne när jag kom till uppvaket efter undersökningen.

Jag kommer ihåg att jag vaknade till för en milli sekund när jag låg i sängen och jag kände att de körde mig i sängen (förmodligen till uppvaket). Men jag somnade om fort igen för jag märkte inte när de stannade sängen. På uppvaket sen hade jag jättesvårt för att vakna, jag hade jättesvårt för att öppna ögonen.
Jag började även gråta helt okontrollerat, jag vet inte om jag fortfarande sov eller var vaken, jag hade ögonen stängda iallafall för jag kunde inte öppna de. Det var jätteläskigt, jag viste inte varför jag var ledsen. Jag hörde iallafall när mamma pratade med mig och jag kunde nicka och skaka på huvudet.
Också slutade jag och gråta också började jag igen. Jag skrek över hela uppvaket berättade mamma efteråt, hihi. Jag kände hur mamma strök mig över håret och frågade om jag hade ont någon stans, men jag skakade på huvudet, så jag var väl halvvaken antar jag. Jag hörde att sjuksköterskorna sa något till mamma. Jättekonstigt var det, sjuksköterskorna sa att man inte brukade reagera så men alla är olika.
Mamma frågade om jag ville ha jordgubbssaft och jag fick fram en lätt nickning. Efter bara några sekunder kände jag ett sugrör mot min mun, jag hade inte fått upp mina ögon än. Jag öppnade munnen och drack lite försiktigt, det var väldigt gott kände jag. Mamma höll på att fråga mig om dricka mellan mina konstiga gråtattacker ett litet tag tills jag tillslut kunde öppna mina ögon och märkte vart jag var och såg mamma.
Då slutade även mina gråtattacker vilket var skönt.

Sjuksköterskorna frågade mig vad jag ville ha att äta, och efter en stund kom de med fruktyoghurt, en stor fralla till mig och lite kaffe till mamma. Mamma satt och matade mig medans jag kände mig lite dåsig i huvudet. Det var så gott med lite mat efter så många timmar. Jag trodde faktiskt att jag skulle vara mer hungrig än vad jag var, men kroppen hade väll glömt av att jag var hungrig. Vi satt där en stund och åt i lugn och ro. Klockan var två då, mamma sa att undersökningen tog bara 20 minuter, så det tog jättelångt tid för mig att vakna. Men som tur var fick jag ligga där i lugn och ro tills jag kände mig okej.

Jag kände att jag hade ont i halsen när jag vaknade, eller rättare sagt att jag var ansträngd i halsen, men mamma sa att det inte var så konstigt, eftersom att jag hade haft en slang där. Men för mig kändes det så overkligt när jag vaknade upp att undersökningen var gjord, den var över, och jag hade inte märkt någonting alls, jag vaknade upp som att ingenting hade hänt. Det kändes faktiskt lite overkligt och lite läskigt.

Efter att jag hade vaknat till på uppvaket sa jag till mamma ”jag märkte inget” för att vara lite rolig, haha, då skrattade mamma! :)

Sen ville sjuksköterskorna bara att jag skulle kissa innan jag fick åka hem, så de tog bort den gråa slangen som satt fastklämd på mitt finger fortfarande också hjälpte de mig över till Rulle. Vilken tur att jag hade Rulle med mig kände jag med allt lugnande och dåsighet, Jag var dessutom så himla stel i hela kroppen, mina ben var som ett par stålpinnar när jag skulle stappla till Rulle, jag kunde knappt gå där i början, tur att de hjälpte mig.

Vi åkte från uppvaket också fick jag byta om till min vanliga tröja. Sen fick jag prova att kissa, men det gick inte, jag kunde inte kissa trots att jag var kissenödig. Jag kunde inte slappna av. Egentligen vill sjuksköterskorna kunna se att man kan kissa innan man får åka hem efter att man varit sövd. Så jag fick lägga mig på en brits för de ville göra ett ultraljud på mig för att se om blåsan var full. Om den skulle varit full så sa hon sköterskan att då får man tömma blåsan och det gör jätteont, så det ville de helst inte göra. Men som tur var så såg de att blåsan inte var full och jag fick åka hem. De sa att jag skulle dricka mycket och se om jag kan slappna av och kissa hemma, om jag inte hade kissat förre en viss tid skulle vi ringa tillbaka och få åka in igen. Men som tur var kunde jag kissa efter en stund hemma.

Det var en lång dag men spännande dag, gastroskopin tog bara 20 minuter sa mamma men vi var där i fyra timmar.

De hittade inget på gastroskopin sa de, vilket var både bra och dåligt kände jag. Skönt att de inte hittade något men samtidigt om man inte hittar något kan man inte göra något åt det och då kanske jag får leva med min magkatarr. Det skulle ändå varit lite skönt om de hade hittat något, och kunnat göra något åt det och konkret sagt, det här beror på din magkatarr, Alice. Förstår ni hur jag menar?
De sa att de även tog ett salivprov på mig under undersökningen som de ska skicka på undersökning. Det tar fyra till sex veckor att få ett svar på det, det känns ändå bra att de tog det provet kände jag, se om det visar något.

Här ligger jag och väntar på gastroskopin! Rätt glad ändå med lite lugnande i kroppen! :)
Aj!

Ingen Trysil tyvärr

En besviken Alice skriver nu, som i torsdag fick reda på att det inte blir någon Trysil pga detta förbannade Corona viruset som ställer till det runt om i världen. Jag blev såklart ledsen, men jag hade haft det på känn hela veckan faktiskt att det inte kommer att bli någon resa, jag har bara haft den magkänslan. Så min nedstämhet gick över rätt snabbt faktiskt, vilket var skönt. Men vad ska man göra liksom? Det är som det är.
Vårt hotell hade tydligen stängt ner också så vi hade inget val om vi skulle åka eller inte, vilket var lite skönt också. Det hotellet som vi skulle bo på heter Radisson Blue.
Men jag tänker positivt, tänk om vi hade åkt också hade hotellet stängt ner på måndag t.ex, hur roligt skulle det vara? Bli fast i Norge och inlåst på ett hotell eller att vi hade behövt vända och åka tillbaka den långa vägen. Eller vara oroliga när vi varit där uppe.
Dessutom hade våra fonder kanske blivit förbrukade om vi hade åkt och då hade det kanske inte gått att åka igen. Jag försöker tänka positivt. Nu ska de försöka planera en resa dit upp till nästa år istället för oss.
Men visst hade det varit lite extra coolt att säga att man varit i Trysil och varit på sin första skidsemester 2020? :)

Men den här veckan har inte varit lugn precis, veckan innan Trysil (som inte blev av). Den har varit stressig och jag har haft fullt upp. Jag har velat få klart allting innan Trysil, alltså allt skolarbete som jag har haft hängandes över mig. Även om min mentor har sagt att alla mina lärare säger att jag är ikapp nu (vilket är jätteskönt) så har jag ändå haft liggandes med uppgifter som är pågående nu som jag ville få klart. Lärarna har sagt till mig att allt måste jag inte göra, bara visa uppgifter som skulle vara färdiga denna veckan. Men jag känner mig, så jag vet att om jag inte gör klart alla uppgifter som jag kan göra klart denna veckan så kommer jag inte att kunna slappna av helt och hållet i Trysil, och det vill jag ju såklart göra.

Så denna veckan har jag verkligen lagt in en extra växel. I måndags på mitt resurspass gick jag igenom alla ämne, ämne för ämne och kollade igenom om jag hade någon uppgift att göra eller om jag hade någon halvklar uppgift som låg och var halvgjord i onödan. Jag skrev därför upp på ett papper, ämne för ämne och vilka uppgifter jag hade, så jag hade alting samlat. Det blev en del, men jag tänkte att detta ska jag beta av i veckan.

Det gjorde jag också, jag har suttit tre kvällar och eftermiddagar i veckan och betat igenom listan. I onsdags kväll lämnade jag in den sista uppgiften och jag kunde grönmarkera uppgifter efter uppgifter på min lista, och det var så skönt. Det var verkligen en befriande känsla och jag tänkte att nu kan jag verkligen bara slappna av och njuta i Trysil. Nu blir det ju ingen resa men jag känner ändå att det är väldigt skönt att vara helt i fas nu i skolan. Nu kan jag bara slappna av i helgen tills det blir ny vecka igen.

Ny bil, söndagslunch, Mellofinal

Min helg har varit väldigt bra. Helgen började med att jag och min ledsagare var och gymma och sen gick vi en fin promenad i det härliga vädret.
I lördags skulle mamma och Marko titta på en bil i närheten av mig så då frågade de mig om jag ville hänga på, jag hade inget annat för mig så jag följde med. De kom till mig vid tolvtiden också åkte vi till bilfirman. De hade redan kollat ut vilken bil de var intresserad av, så när vi kom satte vi oss i bilen för att testköra. Det blir en likadan bil som vi har nu, en volkswagen, fast gråsilvrig. Den kändes även större när jag satt där bak. Vi tycker att det är så smidigt att bara sätta in Rulle i bilen och inte behöva fälla ihop den varje gång, det är fördelen med en stor bil.

Efter att vi hade tittat på bilen åkte vi till ett stort köpcentrum som låg i närheten där vi satte oss och åt lunch. Det fanns flera olika små matställen också var det gemensam restaurang. Vi testade asiatisk mat, lite roligt att testa något nytt. Vi tog varsin bowl, i min var det jättegoda vårrullar, glasnudlar, grönsaker, jordnötter och soja, det var väldigt gott.

Sen åkte vi till Storås och satte oss i mitt rum och tog en kaffe och lite fika.
Det var en mysig dag, jag behövde verkligen komma ut lite, umgås och krama om mamma och Marko efter en lite tuffare skolvecka.

På kvällen bakade vi på Storås och hade mellofinalmys, det var väldigt trevligt och god fika. Jag bakade kladdkaka och en annan elev bakade chokladbollar. Tyckte ni att rätt låt vann?

I söndags kom Mathilda och hennes bebis till mig och hälsade på. Vi åkte till Angered och åt lunch ihop på en restaurang som heter Bordet. Jag tog en pastarätt med tomatsås och kyckling.
Det var väldigt roligt att de kom tyckte jag. Prata och hänga med Mathilda är alltid lika roligt! :) Det var även såklart mysigt att prata med lilla Hedvig också.

På söndagmorgon och söndageftermiddag blev det plugg för min del med en god cappuccino till! :)

Plugg!

Trysil 2020

Nästa söndag händer det grejer, då åker jag till Norge, jag åker till Trysil med klassen! Om ni kommer ihåg så har jag skrivit om att varje år i årkurs två så åker man till Trysil med sin klass. Det är en resa som skola, habilitering och elevhem anordnar med hjälp av att söka fonder. Det är både skolpersonal, habpersonal och elevhemspersonal som hänger med, så det blir mycket personal med på resan. Men i år är det bara en personal från Storås som hänger med. Vi är bara sex elever från vår klass som kommer att åka med i år. Den här resan har alltid känts som att den har varit så långt bort, men nu bara om en vecka åker vi!

I Trysil är det då instruktörer som är utbildade på funktionshindrade och sitski eller skicart som det då heter, skicart eller sitski är då en slags stol som sitter på ett par skidor som man då åker i om man inte kan åka vanliga skidor. Då står en instruktör bakom och styr, man kan också hjälpa till att styra om man kan. En assistent åker också med bredvid, så åker man så.
Vi har sett massor utav filmer från den här resan och det ser helt magiskt ut.

Vi kommer att bo på ett lyxigt hotell som är alldeles intill backen. Bo på hotell är ju så mysigt, ni som vet vet ju att jag älskar att bo på hotell. Det är buffé varje morgon och kväll som vi kommer ta del av, på lunchen är det enbart några rätter som erbjuds. Lyxigt med hotellfrukost varje dag! :) Sen efter att vi varit i backen kommer vi att slänga av oss skidkläderna och hoppa i badkläderna och ner i bubbelpoolen, hur underbart låter inte det? Hoppa i en varm bassäng efter att varit ute i backen en hel dag, bada, ta en kopp varm choklad och bara njuta.
Sen går vi upp på rummen och duschar och gör i ordning oss för middagen på hotellet.
Middagen är väldigt sent, runt åtta varje kväll, förutom på söndagen när vi kommer. Men personalen kommer att ha med sig massor utav mellanmål som vi kommer att äta på. Drickyoghurtar, mackor, choklad, bullar mm, de frågade oss nämligen igår vad vi ville ha, om vi hade några önskemål, och de sa även vad de skulle ta med sig. Vi kommer ju vara jättetrötta och jättehungriga efter en dag i backen.

Sen sista kvällen kommer vi inte att äta på hotellet, utan äta pizza på en pizzaresturang i närheten och sen spela bowling som en liten mysig avslutning.

Vi kommer att åka dit med en stor buss på söndagmorgon. Det tar ungefär åtta timmar dit, men personalen säger att vi kommer att ha en jätterolig resa dit, med quiz och olika lekar i bussen. De kommer även att ha med fika och massor med goda mellanmål som vi kan äta på längst med vägen. Sen kommer vi att stanna på vägen såklart och äta en god lunch.

Så så kommer våra dagar översiktligt att se ut, visst låter det fantastiskt?

Igår fick vi även reda på vilka som ska dela rum med vilka och jag och Wilma kommer att dela rum, jippi! :D

Detta kommer bli min första skidsemester och en magisk upplevelse!

Så här ser schemat ut för vår vecka i Trysil!

Armortos för botox

Jag har ju berättat att jag ska få botox i vänster arm, jag har tyvärr inte fått tid för den än men jag hoppas att den kommer snart. Efter att jag har fått botox ska jag ha en ortos, en skena på handen och en del utav armen som jag ska sova med. Den skulle jag då göra i måndags på Habiliteringen i Borås. Jag hade ingen aning om hur det skulle gå till, så det skulle bli intressant.
Pappa följde med mig denna gången. Det skulle ta max en och en halv timma det besöket. Jag och pappa var på Habiliteringen klockan kvart över åtta då jag hade tid.
Min arbetsterapeuft och en praktikant skulle vara med, min arbetsterapeuft Maria var tyvärr sjuk, så det blev en annan arbetsterapeuft och praktikanten. Men jag viste vem hon var, så det var ju bra. Hon bodde till och med i Sandared och hennes barn hade gått på samma förskola som mig…hihi värden är liten…! Så vi snackade lite om det.
I rummet där vi var var det lite saker till att göra skenor, bland annat ett kök med vatten osv. Jag och pappa satte oss vid ett bord där de skulle göra skenan.


Praktikanten började med att bara hålla i min vänster arm, redan där blev den stel. Sen höll de upp min handled eftersom att den ska vara så upprätt som möjligt i skenan, och då spände det så i armen. Annars är ju min handled oftast böjd neråt som ni kanske vet. De sa att så ska den sitta i skenan, och då sa jag lite på skoj ”lycka till”, och skrattade till! :), då fick de ett gott skratt de också, och pappa med.
Praktikanten höll i min arm medans hon arbetsterapeuften höll på att ta fram lite material, sen kom hon med ett slags underlag som var varmt och mjukt som sedan skulle stelna till och bli själva skenan. Hon la den under armen och handen så att den formade sig efter min arm och hand. Det gjorde ont eftersom att de fick hålla i armen och göra rörelser som den inte ville, det krampade helt enkelt.
Sen gjorde hon något där borta så att den stelnade till också fick jag prova den igen när den hade format till sig efter min arm och stelnat till till en skena.
Hon ritade på den, gick tillbaka och gjorde några justeringar och sen tillbaks till mig igen. Ja, så höll vi på en stund. Praktikanten höll i min bråkiga arm och försökte böja upp min handled varje gång arbetsterapeuften kom med skenan, det gjorde ont och jag fick kämpa för att slappna av. Sen kom arbetsterapeuften och la armen i den stela skenan och ritade lite streck och gjorde några till justeringar. Tummen var lite svårare att få till. Så höll vi på en stund fram och tillbaka tills skenan passade perfekt, och jag fick känna efter om det gjorde ont någon stans.

Pappa fick sitta och hålla i min högra arm så jag slapp tänka på den, hihi.

När den passade perfekt och jag hade testat den för sista gången utan band, fick jag band på, ett band på handleden som skulle hålla fast allting, ett band längst ut för lite stabilitet bara, ett band ute vid fingrarna så att de ligger kvar där och sen ett band vid tummen som skulle hålla den på plats.

Så nu var den klar, jag fick även ett papper med lite information på och hon förklarade även lite, hon visade även hur man skulle sätta på den för att det ska bli riktigt osv.

Vi kom fram till att jag redan ska börja använda den nu för att vänja mig innan botoxen. Först ska jag ha den en halv timme, till en timme på eftermiddagen när jag kommer hem från skolan, och sen ska jag ta av den och se om jag har några märken. Om jag inte har märken så ska jag öka upp tiden och när jag har haft den i två timmar i sträck ska jag börja använda den på natten. Jag tänker att jag börjar snart med att ha den på natten redan nu för att vänja mig.

Besöket tog en timma och 45 minuter…puh! Skönt att ha det gjort känner jag.

Efter det besöket var jag rätt trött, speciellt i armen, det var väldigt ansträngande, men det gick bra. Nu får vi se hur det här utvecklar sig.

Det här var sista måndagen i rad som jag hade ett läkarbesök inbokad, så skönt, nästa måndag blir det sovmorgon, wohoo! :D Det känns som jag har haft läkarbesök typ sex måndagar i rad, men tror det bara är tre. :-)

Nästa fredag är det dax för gastroskopi, så nästa vecka slipper jag inte sjukan heller, då är det på fredagen istället, haha, alltså jag orkar inte! :)

Röntgat magen

I måndags skrev mamma till mig att jag nu hade fått tid för både röntgen av magen och för gastroskopin, vi skulle höras senare för jag ville såklart veta när. Jag tyckte att det var skönt att jag fått veta när jag ska göra röntgen och gastroskopin, så jag slipper att gå runt och undrar när allt ska göras.
Jag ringde då mamma lite senare, hon sa då att jag hade fått en röntgentid som i torsdags, jag blev helt chockad när hon sa det, ”va, nu på torsdag” sa jag bara. Då är sjukvården snabb iallafall när man bor i Göteborg! :)
Men jag ska inte klaga, det är ju fantastiskt att sjukvården är snabb ibland! :)
Så mamma skulle försöka boka två taxi som i torsdags, en till Borås och en till Storås igen samma dag. Hon skulle säga att det blev lite akut, för egentligen ska man boka taxi helst en vecka innan.
Resten av kvällen var jag rätt chockad, ”japp då ska man på ett läkarbesök till då redan på torsdag”, tänkte jag och försökte ha ett stort leende på läpparna…. :). Det kom väldigt spontant kan man säga!

Jag känner att det är rätt mycket nu med alla läkarbesök (varje vecka) och allt som jag har skrivit om i ett inlägg på bloggen. Men jag var tvungen att bara garva i måndags när mamma ringde och sa det här, och jag fick mamma och skratta också, så vi satt där och garva i luren i varsin enda och bara garva åt allt. Vad ska man göra liksom? Det hjälper ju inte att grotta ner sig och vara negativ, då mår man ju bara sämre.
Min mamma är även otroligt positiv och gillar läget, hon tycker att jag är stark som står ut med allt detta just nu, jag är så tacksam över att hon följer med mig på läkarbesöken och att pappa gör det också, och stöttar mig, men även mormor och morfar. Vi hjälps åt i min familj, det tycker jag är så fint!

I torsdags åkte jag hem efter första lektionen, jag skulle röntga mig klockan kvart över ett och min taxi skulle komma kvart över elva, jag åt därför en tidig lunch på Storås.
Mamma kom och hämtade mig i Sandared också åkte vi till röntgen. Det gick väldigt fort, de tog in mig i ett röntgenrum, jag fick lägga mig på en brits, dra upp tröjan också tog de ett kort på magen, sen var det klart, det gick på 5 minuter. Det kändes lite för kort tid för att rådda med taxi, att jag skulle ta ledigt från skolan, att mamma skulle hämta mig hemma, men ja ja, dagens i-landsproblem. Jag är glad över att det gick så fort att få en tid ändå, de ville få röntgat min mage innan gastroskopin för att veta om jag är förstoppad eller inte.
Jag vet inte när jag får reda på röntgensvaret, men jag hoppas snart och innan gastroskopin.
Jag ska göra gastroskopin den 13 mars, två dagar innan jag åker till Trysil, vilken tur va!

Min taxi skulle åka tillbaka till Storås klockan sex så när jag kom hem satte jag mig och pluggade matte, jag skulle nämligen ha matteprov i fredags, som igår. Jag är glad över att jag tog med mattesakerna hem så jag slapp sitta och plugga klockan sju på kvällen när jag kom till Storås, det hade jag aldrig orkat.
Mormor och morfar hämtade även Elliot i torsdags så då fick jag träffa de en gång till denna veckan, så det var väldigt mysigt och lyxigt. Det var även mysigt att träffa mamma i torsdags också, man får ta vara på de små stunderna! :)

Två läkarbesök denna veckan, suck, och nu på måndag också….jaja det är bara att kämpa på!