Tredje advent, Julbord

Idag är det tredje advent, det börjar närma sig jul med storm steg. På tisdag är det bara en vecka kvar till julafton. I år ska jag vara med pappa på julafton och med mamma på juldagen. Jag vet inte riktigt vad jag, pappa, Jenny och brorsorna ska göra på julafton men huvudsaken är att det blir mysigt. När jag ska fira julafton hos mamma på juldagen så kommer alla till oss som vanligt och vi kör våra traditioner, med julmat, julklappsspel och julklappsutdelning, det blir mysigt. Vad ska ni göra på julen i år? 
I onsdags kväll var jag på mitt första julbord för i år, vi hade julbord uppe på HAB med båda elevhemmen som jag berättade om att vi skulle ha i mittt första adventsinlägg. Personalen var i full gång när vi kom dit, de gick med julmaten fram och tillbaka till ett rum där vi skulle hämta maten. Julbordet var uppdukat med plats för alla och julmusiken spred sig över rummet. Jag var jättehungrig när jag kom dit så det var bra för de hade gjort så mycket mat. Jag satt mittemot Wilma, såklart. :) Först började jag med den kalla tallriken, lite gravad lax (jag älskar gravad lax), ägghalvor med rom och majonäs på (lyxigt med rom), lite sill och en macka med julskinka och senap på, mums. Sen blev det tallrik nummer två :), med janson, jättegoda reben som Storås hade gjort, prinskorv och rödbetsallad. Gravad lax och rödbetssallad är ett måste på julbordet tycker jag, det är så gott. Sen var jag mätt. Men min efterättsmage var tom. Vi dukade av också ställde personalen ut lite tallrikar med julgodis som vi hade bakat på matlagningsgruppen, vi fick även glögg. Det bjöds på ischoklad, rock and rolls, knäck och skumtomtar. 
När vi kom dit fick vi ta en lapp med ett nummer på eftersom att det skulle bli lotteri efter maten. De hade ställt fram olika priser som man kunde vinna på ett bord också ropade personalen upp nummer efter nummer också fick man gå fram och välja en sak från bordet. De ropade upp mitt nummer ganska så tidigt, det var ju bra för då får man ju välja på fler saker. Jag tog en handtvål som luktade jordgubb, den luktade så gott! Det var även en pumpflaska, så bra för mig. Min handtvål i mitt badrum börjar dessutom att ta slut så det var ju väldigt bra, gratis dessutom! :). Sen satt vi och pratade lite till innan vi gick hemmåt till Storås igen. Det var ett mycket trevligt julbord med mycket skratt och god mat! 
Har ni varit på julbord i år än? 

Igår köpte vi faktiskt årets julgran, så idag ska jag, mamma och Elliot pynta den och lyssna på julmusik, det blir mysigt. Vi brukar ta in den en vecka innan jul, så då passade det bra denna helgen. Det är en riktigt gran, jag säger nej till plastgranar för jag älskar doften av gran och jul. I veckan är jag ju inte hemma, vilket är lite tråkigt, jag tycker nämligen att det är extra mysigt på morrnarna när man tänder granen och när man känner doften av gran och jul. Men jag kommer ju hem på torsdag så då får jag njuta av den då och frammåt. Har ni köpt gran än?  
Vi ska även baka pepparkakor idag, så idag blir det en mysig dag hemma med julbak och pyssel inför jul. 
Men mer om granen och pepparkaksbaket får ni se i det sista adventsinlägget om en vecka! :)

Trevlig tredje advent!!

Det doftar jul i vårt hem, älskar dessa blommor!

Jul i Frölunda

I helgen skulle Storås till Frölunda torg som de brukar åka till på julen. Jag var inte med förra året men jag var med de när de var där tidigt i höstas. Men jag har velat se hur det ser ut där på julen så jag tänkte följa med dit till helgen. Men de där hemma skulle till Jessica med familj i helgen och fira mini jul (ni vet som vi brukar göra varje jul) och det tycker jag alltid är så mysigt. Så familjen fick gå först denna gången också! :)

Men så tänkte jag att varför kan inte jag och min ledsagare åka dit? Det är ju en jättebra aktivitet också får jag ju se Frölunda torg på julen. Så i torsdags satt vi på spårvagnen klockan fyra påväg till Frölunda. Det tar jättelång tid till Frölunda torg från Angered. Det ligger nämligen helt på andra sidan stan. Men i torsdags kändes det som att det tog ännu längre tid än sist jag åkte dit. Det tog en timma, det var segt. Det var nog för att det var så mycket folk som skulle av och på. Det var ju vardag så vi kom precis i rusningstrafiken. För när vi åkte hem tog det ”bara” en halv timma, vilket gick jättefort tyckte jag. Det var skönt för när man ska hem vill man bara hem.

Men sen var vi äntligen framme, det var på tiden! :) Det var sååå mysigt där inne. De hade julpyntat så fint och mycket. Ni som har varit där vet att det är så stort där inne och det är det jag tycker är så härligt. Det är stort, fräscht och fint och sååå mycket butiker, det är liksom butiker överallt. Ungefär som halva Göteborg fast i ett varuhus, inte riktigt, lite överdrivet kanske, men ni förstår…Man skulle behöva en hel dag för att gå runt där.

Jag hade då en lista som vi checkade av, vilket var skönt. Det var sånt som jag verkligen behövde köpa innan jul. Så nu är jag faktiskt 100% klar med mina klappar, så skönt! Snart är det ju jul! Men jag tycker att det bara är värt att åka dit även om man inte har något planerat att köpa.

När vi hade checkat av min lista åkte vi upp en våning för att äta. Vi åt på det stället som jag åt på med Storås förra året. Det var gott. Sen gick vi i några butiker till lite snabbt innan vi åkte hem till Storås.

Det var en fin och julig kväll i Frölunda torg!

Hoppas att ni har haft en fin lucia!

Innan jullovet!

Nu är det mycket som man ska hinna med innan julavslutningen i skolan. Jag är sån att jag vill bli färdig med allt innan jul, så att jag kan släppa skolan och bara fokusera på mig och min familj, det behöver jag efter denna hösten.
Om exakt en vecka idag går vi på jullov, det är sjukt men det ska bli så skönt att bara få vara hemma en längre tid och få massvis med kärlek varje dag. Helgen är för kort för en som mig som är så hemmakär. Man får passa på att mysa när man väl är hemma när man inte får se sina familjer på en, två veckor.
Ibland på kvällarna eller när jag ska gå och lägga mig så kan jag tänka på de och önskade att de var med mig här på Storås, men de är alltid med mig i mitt hjärta. Pappa och familjen där kommer jag tidigast träffa nästa helg för till helgen ska jag till mamma också, men jag ska vara med de på julafton, som tur är, så det blir mysigt.

I veckan har jag haft redovisning i Historia. De andra hade det för ett tag sedan, men eftersom att jag varit borta en del så har jag inte haft den. Jag fick veta förra torsdagen att jag skulle redovisa som i tisdags. Då hade jag kommit halvvägs på min powerpoint och presentation så jag hade rätt mycket kvar att göra. Så i söndags ställde jag klockan och gick upp och gjorde färdigt texten och läste på om ämnet på morgonen. Jag kände mig rätt stressad, men när jag var klar kändes det jätteskönt för att jag hade kommit en bra bit på vägen. Jag satt och jobbade i tre timmar, från klockan nio till klockan tolv.

På måndagen la jag in bilder i min PowerPoint som tillhörde det jag skulle berätta om. Ämnet jag skulle prata om var Kalmarunionen. Jag hade 11 slide, (sidor) så jag hade skrivit mycket/mycket att prata om. Sen skrev jag stödord utifrån min löpande text som jag skulle läsa ifrån på redovisningen.
Jag hann inte öva så mycket innan redovisningen men det gick så bra, jag är så nöjd. Jag pratade om texten utifrån mina stödord. Och på skärmen var mina fina bilder. Jag brukar ha svårt med att prata utifrån stödord för jag kommer inte ihåg vad jag ska säga. Men denna gången gick det så bra och jag kom ihåg vad jag skulle säga med hjälp av stödorden…helt otroligt! Det bara flöt på. Och jag tittade inte bara in i pappret heller utan upp på publiken.

Min presentation blev rätt lång för jag hade mycket att säga. Men till slut var det över och det var så skönt. Eleverna i min historiagrupp som lyssnade på redovisningarna fick säga en bra sak och en sak som man kunde förbättra.
Till mig sa de bland annat att jag hade en bra redovisning, mycket fina bilder och att jag pratade i bra tempo. Min historialärare frågade om de hade något som jag kunde förbättra men det hade ingen. :O Min historialärare tyckte också om det, hon sa som de andra ungefär. Hon tyckte även att fastän jag hade mycket att berätta i min redovisning så tappade jag aldrig den röda tråden och det blev jag väldigt glad att hon sa för det är nämligen lätt att det händer när man har så mycket att berätta.

Lärare brukar alltid ha något att påpeka men hon hade inte heller något att påpeka så jag är mycket glad. Wilma sa när vi hade rast att det var det bästa hon hade hört, jag blev superglad. Så nu känns det jätteskönt.

Nu känns det även som om jag har mer koll på läget i Historia och det känns även som att jag inte ligger lika mycket efter längre. För det var en uppgift som jag såg på Classroom som jag trodde att de hade gjort men historialäraren sa i tisdags att den ska vara inlämnad på tisdag så då var jag inte efter med den, Så det känns jätteskönt.

På onsdag, dagen innan julavslutningen ska jag ha matteprov som jag måste plugga till i helgen. Men det är skönt att få det gjort innan jullovet tycker jag!

I helgen ska jag plugga matte, idrott och göra klart en media och samhälle uppgift, så jag bara kan njuta av livet på lovet och slippa skolan, det ska bli underbart!

Till mina bröder: Jag vill bara säga, njut så länge ni kan och är små! :)

Andra advent, Jul på Liseberg

Glad andra advent på er! Nu är vi halvvägs till fjärde advent och snart jul. Det händer mycket roliga saker nu i december för mig. På onsdag har vi t.ex julbord uppe på Habiliteringen med båda elevhemmen som vi har varje år, det brukar alltid vara så mysigt när vi har julbord uppe på hab. Detta år var det dessutom vi från Storås som fick bestämma julmaten, julgodiset, och lekarna osv, vi kör varanat år. Så det är roligt. Vi har bakat julgodiset så nu är det bara julmaten kvar att göra, det kommer att bli så gott tror jag. Och vi har bestämt lekar som vi ska leka också, så det kommer bli roligt på onsdag. Alltid mysigt med julbord tycker jag. Har ni ätit någon julmat än? 

Det är roligt när det händer något i december innan jul tycker jag för då går man inte och väntar på julafton på samma sätt. I detta andra adventsinlägget tänkte jag berätta om något extra julig, nämligen när vi var på jul på Liseberg med klassen i torsdags, det har vi planerat sen länge tillbaka. Det var jättelängesedan jag var på jul på Liseberg så det skulle bli mysigt. Jag hade såklart mest kläder på mig av alla, ni vet hur jag är, men då fryser man inte. 
Vi åkte in med spårvagnen efter vår sista lektion. Vi hoppade av vid Liseberg och alla gick in via survicehuset. Vi behövde inte betala något för entrén, det gjorde nämligen skolan så det var lyxigt. Det var mäktigt nät vi kom in på Liseberg, det var så fintt. Mitt i allt när man kom in stod en karusell som var så julig och fin, det var så mysigt. Hela Liseberg var täckt av ljus, konstsnö, mysiga granar och jättefina träd med ljusslingor i, varje träd var smyckat och uplyst, det var så fint. När man gick förbi karusellen och började gå in i parken var det jättemysiga små stugor längst gången som sålde saker, bland annat godis, glögg, nötter och brända mandlar så det luktade så juligt och gott. Men de sålde även andra grejer som inte gick att äta. De spelade även julmusik när man gick där så man fick värsta julstämningen. Det var verkligen så mysigt. 

Vi började med att äta, vi åt på mattorget, där har jag aldrig ätit men där har de lite allt möjligt så det passade hos bra. Det var ingen människa där så det gick så fort att få maten. Jag åt en natchotallrik med tacos, det var gott. Efter maten gick alla åt olika håll, jag gick och njöt mest av den vackra miljön bara och så spelade jag på massor utav hjul. De andra vann supermycket, stjärnvinst efter stjärnvinst, de hade sån tur! Det ända jag vann var två små centerullar, men lika glad är jag för det, alltid något :-). 
Det var underbart att bara gå och kika, det var verkligen så fint. 

Assistenterna hade beställt taxibilar till oss som skulle ta oss hem klockan åtta från Liseberg. Skönt att åka taxi hem så på kvällen tycker jag. Men innan dess samlades vi alla och gick till isen för att avsluta kvällen med att titta på en isshow. Det var sång och det var dans, det var verkligen jättefint och jag måste säga att de var otroligt diuktiga på isen. 
Det var en supermysig eftermiddag och kväll med masor utav fina och vackra upplevelser, och dagen avslutades perfekt med isshowen. 

Nästa lördags ska vi till Jessica, Mave, Iris och Viggo och fira minijul som vi gör varje år med de. Äta god mat, tjata och spela julklappsspelet, det blir mysigt. 
Massa roligt som händer nu, det behöver jag, jag som mått lite dåligt… 

Idag på andra advent ska vi till mormor och morfar på adventsmys med Peppe och tjejerna, det brukar vi också göra varje år, det är alltid så mysigt. Dricka glögg, äta pepparkakor, äta någon god middag och bara få va tillsammans. Det hör julen till! <3

Ha en bra andra advent!

Jag vann något iallafall! :)
Isshowen

Läckaget fortsätter, SÄS

Jag har fortfarande problem med att jag läcker urin. Ni som följde min blogg när jag var konstig i kroppen och var på akuter hit och dit. Ni vet att det var då jag började läcka urin och det har inte blivit något bättre. Nu har jag läckt urin i över två månader och jag känner att jag inte är mig själv i kroppen. Jag är till exempel mer trött än vanligt osv. Jag har liksom behövt ha någon slags skydd hela tiden, nu är jag så van vid det så nu tänker jag inte på att jag byter skydd längre.
Det här har hållit på i två månader nu som sagt. Det började i början av oktober. Även om jag inte tänker på det längre så är jag såklart trött på detta nu.

Jag känner även att jag kissar oftare vilket är så ovant för mig. Jag som typ aldrig går på toaletten. Jag kände att detta måste kollas upp så min läkare på min hem habiliteringen skickade en remiss till urologen på barn i Borås, det var skönt när remissen var skickad för då kändes det som att vi hade bollen i rullning satt säga.
Det gick förvånansvärt fort att få en tid. Jag blev nästan chockad!
Det tog knappt två veckor! Halleluja! :-)

Jag och mamma var på barnmottagningen i Borås i tisdags. Vi fick en sån bra läkare, hon lyssnade bra, hon var snäll och pedagogisk. Vi gick in till ett rum. Jag fick börja med att förklara alla mina besvär, vilket hon tyckte lät konstigt. Sen fick jag gå in till en speciell toalett där jag fick kissa. Jag blev såklart tvungen att kissa tre timmar innan besöket så det kom inte så mycket men hon kunde ändå läsa av det.
När jag hade kissat tittade hon på en dator som denna toaletten tydligen var kopplad till. Där kollade hon om jag hade en bra och stark blåsa och om jag hade en bra stråle, och allt såg bra ut så det var ju bra. Sen fick jag lägga mig på en brits för där skulle hon göra ett ultraljud på mig för att se om blåsan tömmer sig helt, och det gjorde den så det var ju också bra eftersom att det kan riskera att man får urinvägsinfektion.

Sen fick jag komma upp och sätta mig vid det runda bordet i rummet med mamma. Där pratade vi vidare och hon förklarade jättebra om hur blåsan och hjärnan funkar. Och jag pratade och förklarade mer om mina problem. Hon var fortfarande misstänksam.

Sen fick jag en ”kissdagbok” som hon kallade det. Där jag ska kryssa i olika saker som har med mitt läckage att göra. Det kanske är svårt att se på bilden men där uppe står det saker som jag ska kryssa i, som t.ex ”torr på natten”, ”torr del av dagen”, ”torr hela dagen”, ”läckage förre”, ”läckage efter” osv. Den ska jag fylla i varje kväll och skriva datum.
Jag tycker faktiskt att det är lite komiskt men det är ju för en bra sak.
Jag tyckte att det verkade svårt att kryssa i om jag har läkt förre eller efter att jag gått på toa men hon sa att jag får försöka och att jag kommer att komma in i det snart. Men som jag kom på sen, det beror ju på hur man ser på det, om ni fattar vad jag menar :). Men som sagt hon sa att jag får försöka och att hon vet att det är svårt.

Nu kommer vi det till det tokiga, hon sa att jag ska gå på toaletten varannan timme! :O För att då se om jag läcker när jag går innan jag är kissenödig. Hon sa att man kan alltid kissa lite även om man inte är kissenödig. Så nu har jag satt flera alarm på min mobil, så nu piper den varannan timme.
Nu tänker ni säkert att detta med att gå på toaletten och med dagboken ska pågå i två/tre veckor, men nej, jag ska hålla på med detta till den 7 Januari! :O För då ska jag på återbesök, dagen innan skolan börjar. Men detta ska nog gå bra det också tror jag.

Hon har även beställt bindor till mig gratis så att jag slipper köpa bindor, så det är bra. Som ett hjälpmedel. De kom hem i helgen här, jättemycket också. Hon hade dessutom beställt två olika sorter som jag får testa.

Nu har jag testat det här sen i tisdags och det känns som att mitt liv går ut på att gå på toaletten.
Men det konstiga är att nu börjar jag bli kissenödig efter två timmar, jag är alltså kissenödig när alarmet ringer. Det kommer även nästan lika mycket nästan varje gång. Börjar kroppen redan vänja sig? Är det inte konstigt?

Min kissedagbok

Basmöte & tuff period nu

I måndags hade jag basmöte och utvecklingssamtal som man har varje år. Utvecklingssamtal har man med skolan och basmöte har man med alla tre enheterna: skola, HAB och elevhem. Mamma kom, pappa fick höra senare hur det gick. På mitt utvecklingssamtal var min specialpedagog med, en annan mentor i min klass (mentor men inte till mig, David är nämligen sjukskriven), sen var chefen över tvåans assistentgrupp med och såklart jag och mamma.

Jag mår och mådde faktiskt inte så bra efter mötena, det gick inte riktigt som jag hade tänkt. (Nu ska jag inte säga alting, för jag vill inte hänga ut människor på min blogg och vissa saker skriver man inte på bloggen, men ni får veta mer än ytligt vad som sas.)

Utvecklingssamtalet gick ganska bra ändå. Men jag ligger efter i historien vilket jag är skitstressad över, men jag kommer få ett extra insatt resurspass och läraren för historien kommer att hjälpa mig så jag kommer ikapp, min specialpedagog kommer även att hjälpa mig. så det känns ändå skönt. Vi har en plan iallafall.
Ämnet historia är så mycket, och så brett ämne så vi går igenom så mycket saker på en vecka, och nu när jag varit sjuk förra veckan så har jag ju missat en del. Vilket gör mig stressad.

Men det känns som vi har en bra plan både hur jag ska komma ikapp och så, framför allt med historian, så det känns skönt.

Men jag är lite efter generellt också eftersom att jag har varit borta rätt mycket under denna hösten. Jag har varit på läkarbesök i Borås, jag har haft problem med kroppen och varit sjuk, så jag har kommit efter en del, vilket gör mig väldigt ledsen och stressad. Jag har aldrig i hela min skolgång varit så sjuk och borta som jag har varit denna hösten, vilket är jobbigt. Jag har haft otur denna hösten! Mentorn som höll i mötet sa att jag har 40% frånvaro i höst! :( Det låter jättemycket!
Min specialpedagog pratar hela tiden om att vi ska försöka minska på min stress, men det är inte så himla lätt!
Plus att min mage pallar ur när jag stressar, jag vill ju inte få mer magkatarr än vad jag har!

Tvåan är verkligen tuffare än ettan, och det konstaterade vi på mötet också!

Jag fick även reda på att det är några kurser som jag kommer att få läsa i trean, även fast de skulle ha slutat i tvåan, men jag har inte blivit klar med de, vilket gör mig ledsen.  Jag vill liksom bli klar med ämnen när de ska bli klara. Men samtidigt är det ju bra att de kan göra så, att jag kan få fortsätta med de kurserna i trean som jag inte är klar med.

Hon mentorn sa även att idrotten kanske blir förlängd till trean, och det vill jag veklingen inte.
Anledningen till det var att jag inte var med på idrottslektionerna förra året för att jag orkade inte (jag var verkligen inte lat, det tror jag att ni förstår), och då sa de på utvecklingsamtalet att anledningen till att kursen kanske måste förlängas är för att jag inte har visat eller nått upp till vissa kunskapskrav pågrund av att jag inte gick på de lektionerna.
Jag har nog inte sagt det på bloggen men eftersom jag inte va med på vissa idrottslektioner i ettan var för att den låg från 14:40 till 16:10 på tisdagseftermiddagar, och det orkade jag inte. Jag blev trött, fick huvudvärk och magkatarr, så tillslut orkade jag inte och sa till,
Jag, David och min idrottslärare kom överens om att jag fick skippa de lektionerna och istället göra teoriuppgifter och vara med på vissa lektioner som jag behövde vara med på. Det var en jättebra deal tyckte jag och funkade jättebra. Det var skönt att de förstod mig och tog tag i problemet.
Det jag blev lite ledsen över på utvecklingssamtalet var att jag trodde inte att jag skulle få konsekvenser av att jag inte gick på de lektionerna. Om jag hade vetat att idrotten hade blivit förlängd pågrund av det så skulle jag gått på de lektionerna. Ska jag nu få konsekvenser för att jag inte gick på de lektionerna förra terminen?

Dessutom sa de att de inte har pratat med Linda, men det måste de väll göra innan de säger något sånt till mig som gör mig orolig. Jag och Linda kom ju överrens om att detta var okej att jag inte gick på de lektionerna förra året och att hon inte begär mer av mig, hon vet att jag kan. Så varför pratar de inte med henne först innan de säger något? De sa liksom vi tror att det kommer att bli såhär, vadå tror? De måste väll veta innan de säger något. Jag blir så himla ledsen.

Och dessutom om jag ska läsa vidare på kurser från tvåan i trean som jag inte blivit klar med, ska jag ha idrotten också? Det kommer bli tufft.

Men min mamma förstår mig helt och hållet och hon kommer att kolla upp detta med min specialpedagog och min idrottslärare, så det känns skönt. 

Även om utvecklingssamtalet var jobbigt, så var det mycket som var bra också, med betyg osv. Lärarnas omdöme var att jag är flitig, duktig och gör alltid mitt bästa på lektionerna, vilket är skönt att de ser att jag kämpar!

Jag vet att detta blir ett långt inlägg, men jag vill ta med om basmötet i detta inlägget också….

Sen var det basmöte, och då var min psykolog och min arbetsterapeut med från HAB, vilket var bra. Min specialpedagog, assistenternas gruppchef och mamma var med också precis som på utvecklingsantalet. Tommy var med från Storås vilket var skönt. Anneli (min kontaktperson på Storås) var nämligen sjuk tyvärr, så Tommy fick hoppa in.

Anneli hade bett mig att skriva ner några frågor eller något jag inte tycker funkar bra om de olika enheterna. Hon vet ju att jag har svårt för att säga vad jag tycker så vi övar på det.

På skolan skrev jag då ner lite punkter om bland annat assistenterna (kommer inte gå in på fler detaljer)

Men på de här två sakerna så blev en person jättesur och utåt agerande mot mig när jag berättade om de här sakerna, det var som om hon tog det personligt.
Vi alla tänkte nog vid bordet ”men kolla först om det går att lösa innan du går på Alice och säger att det är omöjligt, som om hon gjort något fel.”
Det var liksom inget påhopp eller något negativt, jag sa bara vad jag tyckte och hoppades på en förändring.

Jag går liksom på RG en anpassad gymnasieskola, då måste man väll kunna anpassa det också eller iallafall ta hänsyn? Det tyckte alla runt bordet iallafall förutom en person.
Alla höll med mig och förstod precis vad jag menade, de tyckte att det var jättebra att jag tog upp det, vilket var skönt, förutom den personen.

Alla säger att jag måste säga mer vad jag tycker och ta för mig mer, men när jag äntligen gjorde det så fick jag ju bara shit från den personen som situationen gällde :(.

Men sen resten av möten gick bra, då pratade vi mycket med arbetsterapeuten, psykologen och specialpedagogen. Vi pratade om mitt välmående, att det kanske inte är så bra nu, men att de finns där för mig, vilket känns skönt och att hälsan går förre plugget.
Vi pratade också om att jag inte mår så bra i kroppen och att jag är tröttare än vanligt och det där med att jag läcker, men som de sa, hälsan går först.

Det känns jobbigt med allt just nu, men jag pratade med mamma i måndags och med pappa och Wilma igår, för jag var ledsen, så nu känns det mycket bättre. Både mamma, pappa och Wilma stöttade mig och jag fick lätta på mitt hjärta, vilket jag är jättetacksam för så nu mår jag lite bättre efter att ha pratat med de.
De peppar mig och ger mig så mycket kärlek, så det känns lite bättre nu som sagt.
Jag tänker såhär, det är egentligen bara historien jag ligger efter i, tänk om det var fler ämnen. Jag försöker tänka positivt.

Men jag blir ändå ledsen, jag vill bara att allt ska flytta på som vanligt.

Jag mådde dåligt efter mötena. Jag hade ångest när jag skulle sova på måndagskvällen och var ledsen, jag var även ledsen på tisdag när jag vaknade, vilket var jättejobbigt!
Just nu är det en tuff period!

Men som sagt jag försöker fokusera på det som var positivt på mötena och försöker ta hand om min kropp!

1:Advent i Haga

Hoppas att ni hade en bra 1:a advent i söndags. Det hade jag iallafall. Om ni läste mitt första adventsinlägg så vet ni att vi skulle hänga med Ia och Jon och gå på julmarknaden i Haga.
Pappa kom och hämtade mig på Storås också åka vi till lägenheten i Vasa först. Det har hänt så otroligt mycket i lägenheten sen jag var där sist, så det var jättekul att se. Det var ny målat, de har fått soffan och fåtöljerna, nya gardiner, ja ni hör ju, det börjar bli ett hem nu, vårt hem.
Vi började gå ner mot Haga när alla var klara. Inne i Haga mötte vi upp Ia och Jon och Klara och hennes nio månaders dotter Lycke. Viktor, Suss och deras fyra veckors gamla son Aston var också med. Jag har varken träffat Lycke eller Aston förut så det var kul.
Det var så kul att träffa allihop, jag har inte träffat Ia och Jon på ett och ett halvt år! :o Inte Klara, Sus och Viktor heller för den delen, så det var på tiden att vi fick träffas.

Det var så mysigt i Haga, massvis med människor och olika stånd där de sålde massor utav saker. När man gick där luktade det så gott av massor utav godsaker, bland annat brända mandlar, det luktade jul. De sålde massor utav godsaker, som till exempel glögg och kanderade äpplen med godsaker på. De sålde inte bara godsaker, utan allt möjligt. Pappa köpte till exempel en ny mössa till mig. Det var så mysigt att bara gå där och kika, jag fick sån julstämning.

Sen gick vi hem till Ia och Jons lägenhet där vi skulle adventsfika. Deras lägenhet är bara en tvåa så vi alla fick klämma ihop oss i deras lilla kök och soffa, men det var mysigt. De bjöd på julmust, glögg, russin och mandlar, lussebullar, pepparkakor, olika ostar, en jättegod grönkålspaj och lyxig julchoklad, det var mycket trevligt och gott!

Det var verkligen en mysig första advent, och mysigt att få krama om alla igen! <3

Mysigt, charmigt och gott! <3
Glöggmys hos Ia och Jon!

1:a advent

Idag är det äntligen första advent, så mysigt! Nu börjar julmånaden, december! Jag tycker att det är extra mysigt och speciellt när första advent är på första december, det känns äkta på något sätt.
Som ni vet så älskar jag julen och allt vad den har att erbjuda, jag tycker att det är en sån mysig högtid med allt vad den innebär, allhelgona och julen är mina favorithögtider. Jag tycker att det bästa är att julen inte bara är julafton och sen är det över utan det är så mycket mer, det är jul hela december. Med adventsmys, glöggmingel, julbord och bara massa jul och mys.
Idag ska jag fira första advent med pappa och familjen, vi är bjudna till Ia och Jon som också har köpt en lägenhet ii Göteborg. Så vi är bjudna till de på lite glöggmingel också ska vi gå på julmarknad i mysiga Haga. Det blir en mysig första advent tror jag.

Hallå, vi måste ta ett moment till hur det ser ut ute, det är snö!! Så himla mysigt. Jag blev så förvånad när jag kom ut i fredags och det var snö ute, det kunde inte bli bättre och precis lagom till första advent! Nu blir det nog extra mysigt i Haga idag tror jag.
Det lyser upp så fint, hela november har varit så mörk och regnig, årets mörkaste månad som de säger på nyheterna, det är ju sant! Jag har knappt sätt solen på hela november, jag skojar inte, inte konstigt jag har varit trött. Så nu är jag så glad för att det är lite snö på baken som lyser upp, och dessutom sol och blå himmel! Så underbart!

Det bästa med första advent och december tycker jag är att man får sätta upp adventsljusstakar, adventsstjärnor och tomtar, börja julpynta helt enkelt. Det lyser också upp i alla fönstren, vilket är jättemysigt tycker jag. Det blir sån mysig stämning när man ser att folk har julpyntat, men även när samhället julpyntar utomhus, på torg osv.
Varje år tycker jag att det är så ledsamt när man ska ta er alla adventsstjärnor och adventssjustakar, det blir inte lika mysigt då och då känner jag ”ha, då var allt över”. Så jag har sett fram emot hela november att få julpynta i mitt rum spå Storås, för det blir alltid så mysigt.
Så igår fick det bli, jag städade även, eftersom att det behövdes efter min sjukvecka och för att jag ville det innan första advent för att det skulle bli extra mysigt! Det blev så fiiiint! Jag satte även upp mina juliga kort på gardinerna som jag gjort själv.
Jag ska även skriva ”God Jul & Gott Nytt År” på min lightbox som jag har i fönstret med en stjärna och en tomte på.
Extra mysigt är det också när man ser snön på gräset utanför, på ”min” hästhage! Det lyser upp så fint!<3
Har ni julpyntat än?

Igår eftermiddags gjorde vi lussekatter här på Storås. Det var meningen att vi skulle julbaka som idag men Storås personalen vet att jag vill vara med så därför gjorde vi det igår eftersom att jag inte är på Storås idag, det var snällt. Jag och en personal gjorde degen före maten och lyssnade på julmusik och sen efter middagen satt vi några stycken och gjorde de, det var jättemysigt.

<3

Ett sjukt tillstånd

Efter Göteborgs Open blev jag sjuk, eller rättare sagt, jag kände att något var på gång redan i fredags, men jag mådde ändå hyfsat bra i lördags morse, jag drack mycket ingefära te. Hela dagen på Göteborgs Open gick bra som tur var, jag tänkte ”om jag blir sämre av det här, så är det värt det”.
När mamma och Ann körde hem mig kände jag att jag inte mådde så bea och jag var även lite varm.
Rätt som jag hade så blev jag förkyld, inte lite heller. Feber, hosta och snuva. Så jag har varit hemma så här långt in i veckan, jag är hemma idag också. I måndags började jag hosta, ush, det är det jobbigaste av en förkylning tycker jag.
Den natten var bedrövlig, jag vaknade vid halv tre och hostade en gång i sekunden, jag skojar inte. Jag fick typ panik. Det kändes som att jag hostade sönder mina lungor. Det är dessutom sån där jobbig torr hosta. Så jag larmade för jag fick typ panik.
Som tur var så är nattpersonalen så gulliga så hon gjorde te åt mig också satt hon med mig tills jag hade druckit upp teet. Sen försökte jag sova men det var lättare sagt än gjort.. Jag var väll vaken halv tre till klockan sex den natten.
I måndags morse hade jag så ont i magen för jag hade hostat så.

Det börjar bli lite långtråkigt hemma efter fyra dagar. Men men, det är bara att vila. Som tur är så var personalen så snälla och gick till apoteket och köpte hostmedicin till mig, och den funkar jättebra tack gode gud! :) Så igår natt kunde jag sova, äntligen.
Jag längtar lite hem faktiskt, speciellt i förr går när jag inte alls mådde bra. Det hade varit skönt att komma hem och få lite kärlek och bli lite ompysslad.

Men jag är tacksam över den hjälp jag får här på Storås, all personal är så snälla och håller mig sällskap när jag sitter och äter middag nere i min lägenhet.

Igår sov jag så länge, jag har aldrig sovit så länge i hela mitt liv, jag sov till klockan tolv! :O. men det var så skönt. Jag la mig runt tio i förrgår, så jag sov 14 timmar förra natten. Det betyder att kroppen inte mår bra, men det var skönt att verkligen få sova ut.
Dagen igår gick så fort dessutom när man åt frukost vid ett! :) Men det är skönt att sova så länge för då blir dagen inte så seg och långsam.

Jag hoppas att jag kan gå till skolan på fredag, men jag är tveksam om jag orkar det. Därför ska jag julstäda imorgon i mitt rum, det hade jag tänkt göra oavsett om jag var sjuk eller inte. Jag ska julstäda och julpynta, det kommer bli så mysigt! Jag har sett fram emot det länge nu!
Det är ju första advent på söndag, jag tänkte göra mina årliga adventsinlägg, vad tycker ni om det? Är det mysigt? Eller blir det tjatigt?

Men jag ser det som något positivt att jag är sjuk nu, för efter den här veckan + på första advent så händer det massor utav roliga saker i mitt liv som jag inte vill missa!

Open, tävling, kärlek, nöje

Som ni läste i mitt förra inlägg skulle jag vara med och tävla i 60 meter i Göteborgs Open i lördags (Göteborgs Open är en stor idrottstävling kan man säga där alla med ett funktionshinder kan vara med och tävla i olika grenar. Om ni vill veta mer om vad det innebär, läs mitt förra inlägg). Jag var jättetaggad på morgonen, detta skulle verkligen bli kul, och extra kul när mamma och hennes kompis Ann skulle komma och heja på.

Wilma åkte med sin mamma dit och jag, en personal och en kille från mitt hus som skulle titta på åkte spårvagn. Jag har aldrig varit i Kvibergs arena innan, men den var jättemäktig och jättecool utanpå (sök gärna på Google om ni vill se den, för den var verkligen så stor och cool).
Vi gick in och gick in i den hallen som vi skulle vara i, den var så stor med fullt av människor, unga som äldre, stående som sittande, tävlade som icke tävlade. Det var mäktigt. Riksgymnasiet hade en monter som vi gick till, där stod lite RG personal, som till exempel min fysioterapeut.
Där fick jag en gul tröja som jag fick på mig och en nummerlapp. Sen kom Wilma och vi begav oss till 60 meters banan för att öva lite och känna på underlaget. Vår gren skulle börja klockan halv tre, men vi visste inte riktigt när vi skulle tävla.

Sen skrev Ann att de var utanför så jag rullade ut till entrén och mötte upp de. Det var jätteroligt att se de och få krama de. Vi gick in till hallen och stod och pratade en stund. Sen ropade de upp och sa att grenen 60 meter skulle börja snart, så Ann och mamma gick upp och satte sig på läktaren och jag och Wilma rullade bort, Olle kom och hjälpte mig bort. Det var upplagt såhär att först skulle alla gående tävla, sen kom de som rullade, efter det skulle de som körde elrullstol köra och till sist de som körde raceraningååå (sök upp det om du inte vet vad det är).
Man tävlade alltid tillsammans med fyra stycken på banan, så det skulle ju ta ett tag eftersom att det inte bara var fyra personer som körde samma gren. De som körde raceraningååå var dessutom jättemånga så det skalle ta sitt lilla tag innan alla hade kört klart och som jag sa i mitt förra inlägg så tävlar man en gång till.
De yngsta började tävla i varje gren så jag fick vänta en liten stund innan jag fick ställa mig på banan som jag skulle springa i.

När de skulle starta så sköt en utav ledarna med en ”pistol””, vilket jag tyckte var jättejobbigt, men min fysioterapeut satt jämte mig hela tiden och höll för mina öron varje gång hon tyckte på startskottet, det var ju några gånger :).

Tillslut var det min tur och jag fick ställa mig på bana fyra, banan längst ut. Innan vi fick börja ropade hon upp våra namn som stod bakom startlinjen. Jag tyckte att det var en mäktig känsla när hon sa i mikrofonen ”Alice Grimm Larsson”.
Olle var med vid startlinjen och höll för mina öron och när smällen gick av släppte han mina öron också sprang jag iväg. Det var en mäktig känsla! Grejen var att det gällde ju inte att vara så snabb som möjlig men det var svårt att inte springa fortare när alla klappade och hejade. När jag sprang hörde jag några ropa ”Alice, Alice, Alice” och då blev jag ännu mer taggad.
Det lät som att det var 50 personer som skrek mitt namn, jag tänkte herregud vilka röster Ann och mamma kan få! :-) Men sen fick jag höra i efterhand att en personal från Storås också skrek mitt namn och då förstod jag varför, han är man dessutom :).
När jag började närma mig mål stod mamma där på sidan och filmade och hejade på mig, jag blev så glad. Sen sprang jag in i mål och folk jublade, det var en härlig känsla. Min fysioterapeut kom med Rulle så jag fick sätta mig ner, sen kom mamma och Ann och kramade om mig och peppade mig. Det var så härligt.

Nu var utmaningen att springa i samma tempo, och det skulle bli svårt eftersom att det skulle ta ett tag innan det skulle börja om och bli min tur igen. Min fysioterapeut och jag gick tillbaka för att se när Wilma skulle köra. Jag möttes av en elev som bor på Storås och en personal från andra huset, de peppade mig, sa bra jobbat, de var jätteimponerade av mig och frågade om de fick ta min autograf, haha! :)
Sen rullade vi bort och såg Wilma köra, hon var jätteduktig. Sen var det bara att vänta, Wilma gick och pratade med sin mamma och jag stod kvar.

Efter en stund vände jag mig om för jag såg någon som närmade sig mig, och vet ni vem det var? Det var pappa som kom, det blev en jätteglad överraskning, jag visste inte om det. Jag blev superglad! Han filmade även mig, ni måste se den filmen, den är så rolig! Jag lägger den här nedan och även lite fler filmer från Göteborg Open.
Jag följde med pappa till mamma och Ann som satt på läktaren också satt vi och bara myste och pratade. Det var så kul att pappa kom. Han skulle få se mig springa andra varvet, vilket skulle bli kul. Det tog jättelångt tid innan jag fick springa igen, alla skulle ju köra och de skulle även räkna ihop poängen efter första omgången, men det var skönt att vila lite.

Efter lite väntande ropade de upp att 60 meter skulle börja igen, jag, Olle och Wilma körde dit. Det dröjde inte länge innan jag stod beredd på startlinjen igen och sprang iväg. Det var jättesvårt att komma ihåg hur fort jag sprang innan och känna in det tempot men jag försökte så gott jag kunde. Det var lika roligt andra gången som första gången. Pappa och mamma mötte mig när jag kom in i mål. Jag möttes av kramar och pussar, det var härligt! L
De hade filmat och tagit kort från alla håll, så det är kul! Det var skönt, nu hade jag liksom gjort mitt, nu var det bara att vänta. Vi tittade på Wilma när hon körde sin sista omgång, vi peppade varandra mycket. Sen satt vi bara och pratade jag, mamma, pappa och Ann, det var jättemysigt.

Pappa åkte efter en stund för prisutdelningen hade dragit ut lite på tiden. V.i väntade länge på prisutdelningen, men tillslut ropade de upp att det var prisutdelning för 60 meter grenen. Vi samlades alla i en klunga, det var många som hade varit med. De ropade upp namn efter namn och delade ut medaljer till alla. Men det var vissa som fick ställa sig i mitten av alla människor, antingen på första-andra eller tredje plats och ta emot guld-,brons-eller silvermedalj. Wilma fick ställa sig där framme och ta emot en bromsmedalj, jag är så imponerad av henne och glad för hennes skull.
Det var många som fick en guld- silver- eller bronsmedalj så jag vet inte vad de gick på. Men jag tror att det var den som var närmast sin egen tid av de fyra som man sprang/rullade med som fick en medalj.
Jag fick ”bara” en vanlig medalj som alla som inte fick de ”finare” medaljerna fick, men lika glad är jag för det! :). Att vinna är bara en bonus.
Jag och Wilma blev fotade av mamma, Ann och Wilmas mamma, sen åkte vi hem.

Mamma och Ann skjutsade mig till Storås så det var snällt, slapp jag åka spårvagn. Ann hade inte sett Storås eller hur jag bor innan så det var jättekul att hon hängde med till Storås.
När vi tre är tillsammans blir det mycket fnitter och skratt, så härligt! :)

Det var en mäktig och svinrolig dag, och jag är så glad och tacksam över att Ann, mamma och pappa kom och hejade och tittade på mig. De förgyllde verkligen min dag! Jag hade inte förräntat mig att någon skulle komma förens mamma sa det så jag är superglad och tacksam över att de kom som sagt. <3
Jag tar inget föregivet här i världen! :)

Vi gjorde det! :D
Jag tävlar!
Wilma tävlar
Yey medalj! :)
Pappa, mamma och jag! Underbart! <3
<3
Så härlig bild tycker jag! :) <3
Så här såg målgången ut på min gren