Veckan innan skolavslutningen tog jag och mamma med oss massor utav kläder hem från Storås, förutom de allra värsta tjocktröjorna förstås.. Det blev två stora påsar fyllda med kläder. På kvällen satt vi i mitt rum och packade undan alla vinterkläder från min klädstång och hängde upp det jag ville hänga upp från Storåskläderna. När vi hade gjort det tog mamma fram min låda med mina sommarkläder i, så där hade jag ytterligare kläder att hänga upp och lägga i lådor. Så nu har jag en sommargarderob, det känns så skönt. Både i mina lador och på min klädhängare. Men vad roligt det var att ta fram sina sommarkläder! Jag hade liksom glömt av vad jag har, så jag bara ”å, just det den!” :) Men vad mycket kläder och sommarkläder jag har, inte minst att min klädstång är full, mina lådor är fulla med linnen, strandlinnen, t-shirtar, tröjor, byxor, shorts och tajts, jag hade säkert sju par tajts! Så nu har jag kläder att använda i sommar. Jag vill bara hitta på saker känner jag, så jag kan få välja och vraka bland mina ”nya” kläder! :) För de känns verkligen som nya när man inte har använt de på ett år.

Min första riktiga sommarlovs dag började med att jag låg däckad i en förkylning, japp. Jag började lördagen med att ha ont i halsen, sen kom febern och igår kom snoret, en klassisk förkylning med andra ord. I söndags hade jag så ont i kroppen, det brukar jag få när jag blir förkyld, det var nog kroppens sätt att säga att det håller på att bryta ut, för när förkylningen bröt ut så försvann värken. Det bara värkte i armar och ben så det var skönt när den försvann. Igår började min riktiga sommarlovsdag som sagt, jag ska vara själv hemma i tre veckor till tror jag att det blir. Jag vaknade tio men gick inte upp förrän halv elva, det var skönt. Jag var seg hela dagen, men jag tog det lugnt.

Sen igår kväll började min näsa att rinna och rinna och rinna, det var väldigt irriterade, mina ögon började också rinna så jag hade svårt att göra något eftersom att det bara rann överallt på mig kändes det som. Jag var även så trött trots att jag sov till tio igår. Jag gick faktiskt och la mig vid nio redan och somnade på 30 minuter, det trodde jag aldrig skulle ske, men det var välbehövligt. Idag vaknade jag tio i nio, men jag gick inte upp förrän kvart i tio…det kan man kalla sommarlov, när man inte måste gå upp när man vaknar! :) Den sömnen behövde min kropp!
Idag mår jag bättre, lite piggare och jag har inte ett vattenfall ur min näsa! :) Så det går åt rätt håll, vilket är skönt!

Nu kanske ni tänker ”å vad tråkigt att bli sjuk nu i början av sommarlovet och allt”. Men nej, jag tycker nästan att det är positivt eftersom att jag har ändå ingeting att göra i veckan, och då kan man vara lite krasslig för då blir man inte så fort rastlös. Plus att jag är hellre sjuk nu när alla jobbar för jag vill inte vara sjuk senare i sommar när vi hittar på massor utav roliga saker.

I torsdags på min första sommarlovsdag och även på Sveriges nationaldag så hade vi kalas för Lancen som fyllde fyra år i torsdags. Vi skulle bara ha ett kalas med de närmaste i släkten så det skulle inte bli ett jättestort kalas. Det var så varmt i torsdags, tur att det blåste och att det var lite växlande molnighet. Det var farmor, Mona, Thomas, Lovisa och barnen som kom bara, så det var mysigt. Vi började med lunch ute på altanen, det var så varmt, men tur att det blåste som sagt. Pappa hade grillat jättegoda hamburgare och bacon som vi åt. Sen blev det sång och tårta, det blev en sån god tårta med jordgubbar och godisarna Never Stop på. Kidsen och några fler gick till lekplatsen efter en stund så jag, Lovisa, Thomas, Mona, farmor, Olivia och pappa satt kvar ute på altanen och chillade och pratade, det var mysigt trots att det var jättevarm.
Av mig fick han en Blixten Mcqueen pysselbok och när mamma och Elliot lämnade av mig fick han lego av Elliot.

När de kom tillbaka åkte alla hem efter en stund. Sen lite senare kom Mari och Thomas och sa grattis till Lancen, de stannade inte så länge men det var uppskattat att de kom.
Lite senare på kvällen när Hamilton hade somnat åt vi gott kött ute på altanen i kvällssolen.

Jag har fått nya däck på min Rulle, jag fastnade alltid i däcken med mina fingrar så Wilma tipsade mig om däck som är tjockare och mjukare. Jag sa det till min arbetsterapeut så hon köpte in sånna hjul till Rulle och byte ut de gamla. Det behövdes också eftersom att luften gick ur mina däck så fort, så de var nog utslitna. Iallafall, de hjulen som jag har nu är mycket mer skönare att köra med och lättare, nu fastnar jag inte med mina fingrar när jag kör, vilket är skönt.

Jag ska berätta om en jättestor händelse som jag var med om i lördags. För ett tag sedan frågade en utav fyrornas assistent mig om jag ville vara hårmodell i ett engagemang och självklart sa jag ja. Assistentens bror jobbar nämligen med sånt och det var han som pratade med sin bror och frågade om han kunde fråga någon från RG. De i engagemanget ville nämligen ha någon med funktionsnedsättning med i showen för att visa att alla är lika mkt värda oavsett vem vi är, hur vi ser ut, vad vi jobbar med osv. Assistenten tog kort på mitt hår och skickade till någon som skulle ”godkänna” det, och jag kom med! Jag blev så glad. Jag hade ingen aning om vad detta skulle handla om tills bara några veckor innan visningen då jag fick ett sms från en tjej som jobbar där. Det engamnget hette session week. Hon skrev att vi tjejer skulle ta med oss en svart kjol, svarta byxor och ljusa jeans så skulle de välja ut kläder till oss på plats. Detta engagemanget skulle vara på Posthotellet i Göteborg (mitt favorit hotell dessutom). Det stod att vi först skulle vara dör klockan 06:00 på lördagen den 25 maj, så tidigt. Men som tur var fick jag reda på att jag inte behövde vara där förrän klockan tio, så det var lite bättre än klockan 06:00.

Lite längre fram när det började närma sig fick jag ytligare ett sms av hon tjejen, denna gången beskrev lite mer utförligt vad detta var för något engagemang, och då förstod jag hur stort det va. Det är ett event där det skulle komma 500 frisörer från hela Sverige. Hon skrev att ”Living Proof som du ska gå modell för är Michael Shaun Corby vår stora stjärna som flyger in från USA” när jag läste det tänkte jag bara ”WOW”. Sen skrev hon att som tack får vi en goodiebag som är värd 1000 kronor och en helt fantasisk upplevelse. Jag tänkte liksom ”vad är det jag har gett mig inpå”, fast positivt då såklart.
Det här skulle bli så coolt tyckte jag, att jag får möjlighet till en sådan här grej liksom.

Jag behövde en assistent med mig under dagen, så jag frågade Malin om hon ville följa med mig, och det ville hon jättegärna. Vi åkte spårvagnen ifrån Angered runt nio på morgonen i lördags. Väl på Posthotellet frågade vi vart vi skulle och en personal åkte upp med oss i hissen och visade oss vart vi skulle. Vi kom fram till en lång korridor med massor utav människor, olika rum med stylister, kläder och modeller med fina kläder. Det var stor rullians. En till från RG skulle vara med också, så henne träffade vi där. Vi fick sitta där ett bra tag och vänta medans vi såg massor utav människor och modeller springa runt överallt.
Sen kom Michael Shaun Corby från USA och hälsade på oss där vi satt, det var coolt.

Jämte oss satt de som skulle vara med i samma show som oss, som inte heller var riktiga modeller. Efter en stund kom en utav stylisterna ut från ett rum och sa att de skulle fixa mitt hår. Jag följde med in i ett rum där det var flera modeller och stylister. Där var också massor utav bord, sladdar och stolar. På borden var det massvis av hårprodukter, sprayer, plattång, locktång, osv. Jag fick sätta mig där på en stol och en tjej började greja med mitt hår. Nästan alla som jobbade där och var där pratade engelska. Stylisten från USA som var som någon slags chef kom in där lite då och då och sa till stylisterna om vad de skulle göra med folks hår osv.
Han kom till mig och sa att ”your hair is so beautiful!” så de behövde inte göra så mycket med mitt hår.
Han var helt förvånad över att mitt hår var så vackert så han sa det flera gånger, och stylisterna sa det också. Jag bara ”tank you, thank you very musch!”

Efter hårstylingen gick jag ut igen till Malin och de. Då sa Malin att hon hade blivit frågad om hon ville vara med i showen, så hon kom med. Så då fick hon också bli stylad i håret. Klockan elva blev det lunch, det blev någon chessarsallad av något slag, ingen höjdare men det var okej. Sen skulle jag och Malin bli sminkade. Så vi blev visade in till ett rum med massor utav smink i hela rummet. Vi fick sätta oss på ett par höga sminkstolar framför en jättestor spegel. Det var två svenska tjejer som sminkade oss. Då kändes det som att man var en riktig modell.

Efter att sminket var på skulle jag byta om, vi fick sponsrade t-shirtar på plats som vi skulle ta på oss. Det fanns ingen direkt toalett i närheten så Malin fick hjälpa mig att byta om i korridoren utan att någon såg, det var lite krångligt, men det gick. Jag tog min svarta långa kjol för jag tyckte att den var snyggast, och jag är så glad nu i efterhand att jag valde att ha på mig den. Vi alla hade likadana tröjor på oss fast med olika budskap på. På min tröja stod det till exempel ”THE LIMIT DOSEN’T EXIST.”

Sen skulle vi öva på catwalken. Vi åkte ner till källarvåningen där catwalken var, stylisten från USA följde också med och förklarade hur det skulle gå till. Det var så fräckt där inne med catwalken mitt i allt, den här stora skärmen bakom scenen och alla stolar bredvid catwalken. Det fanns två rum som man sitter i innan man går upp på catwalken, så vi delade upp oss i två grupper, Malin hamnade på den ena sidan och jag på den andra. I det lilla rummet hade man en tv så man såg vad som hände ute på catwalken. Så musiken började spela och vi gick upp en och en på catwalken, och sen när man gick tillbaka på catwalken kom en annan från den andra gruppen och gick. Sen när man gick tillbaka skulle man ställa sig på scenen, jag skulle ställa mig vid sidan på scenen för i slutet när alla hade gått så skulle vi öva på att gå ut på catwalken igen tillsammans och vinka till publiken.

Vi övade massvis med gånger, säkert 20 gånger där, upp och ner fram och tillbaka. När vi var klara blev jag ganska trött. Vi gick upp till andra våningen igen också satte jag mig i Elof också gick Malin och hämtade lite tekaka och vatten till mig. Vi satt och pratade med några från vår grupp, de var jättetrevliga. Det var massor utav visningar under dagen men vi skulle ha våran visaning klockan två. Klockan tio i två tog vi hissen ner och ställde oss utanför och väntade på de andra från gruppen. Men även på att den visningen som var igång där inne skulle bli klar.

När det var klart gick vi in med vår grupp, in bakom schenen till våra ”rum” som jag berättade om innan. Det satt massor med frisörer i publiken, strålkastarna lyste över scenen och musiken dunkade i hela kroppen, nu var det liksom på riktigt! Hon tjejen som hjälpte mig upp och ner från trappan vid övningen var även där då och pratade med oss och sa att hon skulle hjälpa mig, så det kändes skönt. Vi fick vänta så länge tills det var våran tur, säkert i 45 minuter. För första var det styling på scenen där chefen från USA berättade och visade olika frisyrer på olika modeller, det tog ju en stund. Och sen fick varje modell gå på catwalken med sina fina kläder och håruppsättningar. Musiken var så hög så den pulserade verkligen i kroppen.

Efter en evighets väntan kändes det som var det äntligen våran tur. Folk från min grupp och från andra gruppen började gå, upp på scenen och catwalken. Sen när det var nästan min tur ställde jag mig på trappsteget med tjejens hand i min som vi hade övat så att jag skulle vara beredd på att gå upp när den tjejen som gick förre mig skulle ställa sig på scenen. När det var min tur följde hon mig upp för det sista trappsteget och ut med mig på scenen, sen släppte hon mig vid catwalken och jag började gå. Publiken jublade, strålkastarna sköljde över mig som en våg i mörkret och musiken dunkade i bröstet. Jag gick och njöt och vände om snyggt där framme och gick tillbaka på catwalken, och gick och ställde mig på scenen. Det var en sån mäktig upplevelse och några som stod bredvid scenen klappade mig på axeln och sa ”good job”. Alltså det var sån häftig upplevelse! Sen det sista gick alla vi ut på scenen tillsammans och klappade händerna mot publiken.

Efter att det var klart gick vi av från catwalken och scenen. Sen gick vi ut. Malin följde med mig ut och vi var så glada båda två över det vi just hade varit med om. Vi gick ut och alla gick in i ett mangelrum för där skulle vi alla fotas. Det var massvis med folk som minglade och drack och åt. Så Malin höll i mina armar för att jag inte skulle råka bli rädd och slå till någon eller något, haha. Sen ställde vi oss framför en duk också fick fotografer och alla möjliga människor ta kort på oss.

Det sista gick vi upp till andra våningen igen och hämtade våra goodiebags i ett av styling rummen. Sen tog vi spårvagnen hem.