Långfredagen på Tjolöholm

By | |
Leave a comment

Vi kände att det vore kul att hitta på något på långfredagen, så mamma sökte lite på nätet och hittade att det fanns en påskjakt på Tjolöholms slott som ligger utanför Kungsbacka. Det lät jättemysigt så vi bestämde oss för att åka dit i fredags.
Det var också härligt väder så det passade bra. Men först åkte vi till Storås och hämtade min ena sko! :-) Där träffade vi Anneli och vi stod och pratade en stund med henne innan vi stack vidare. 

Vi körde vidare. När vi började närma oss såg vi det vackra havet, slottet låg nära havet och runt omkring var det bara ängar och grönt överallt, det låg så vackert! När vi hade parkerat bilen på gräset bland alla andra bilar så såg vi det stora vackra slottet längst upp på toppen! Vi gick till entrén och betalade för vårt besök där, också fick vi fyra kartor som visade slingorna på påskjakten. När vi hade kommit in var det lite hus, massor utav folk och häst och vagn som man kunde åka. Vi satte oss i gräset först och tog en fika som vi hade med oss.

Efter att vi hade suttit och njutit i solen ett tag började vi ägg jakten. Det fanns tre banor, en lång, en lite kortare och en anpassad. Vi tog den anpassade eftersom att vi hade Rulle. Vi gick efter kartan. Det låg ägg längst ut med slingan och på varje ägg stod det en bokstav som man skulle skriva upp på sina kartor. Bokstäverna var i oordning så när man var klar skulle man bilda ett ord av bokstäverna. Elliot tyckte det var jättekul, han sprang och letade efter ett ägg när vi såg på kartan att vi började närma oss ett. Han läste vad det var för bokstav på varje ägg när han hittade de, han till och med skrev bokstäverna på sin karta i bokstavsrutorna, han var så duktig på att både läsa och skriva bokstäverna. Det var härligt att gå rundan, det var så fin miljö, både gröna skogar, gröna fält och hav. Den anpassade rundan tog ca 30 minuter, så det var lagom.
När Elliot hade hittat alla ägg och vi hade tagit oss runt skrev vi bokstäverna på allas kartor och bildade ordet.

När man hade gått klart rundan och bildat sitt ord så fick barnen en liten påskpresent av påskharen som satt i en röd lada mitt i smeten. Vi fick stå i kö ett tag till påskharen, men tillslut kom vi fram och Elliot fick lämna sin karta och så fick han ett påskägg, så då var han nöjd! :)
Vuxna fick också en påskpresent men på ett annat ställe, men tyvärr fattade vi inte riktigt vart vi skulle hämta ut det så det blev ingen påskpresent för mig, mamma eller Marko. Men vi var nöjda med att Elliot fick sitt ägg iallafall. L

Sen gick vi till ett hus och åt deras pannkaksbuffé, eller buffé och buffé, man fick några pannkakor var. Det var mycket folk så det tog ett tag att hämta maten och mitt i smeten var det ett Emil land med massor av barn som sprang omkring (”mitt i smeten” fattar ni, fattar ni! :D) så det var livat. Men tillslut kunde vi äta ihop, pannkakorna var goda. Efter lunchen tog vi en fika ute i skogen på en trästock i solen, härligt!

Efter fikat började vi gå upp mot slottet för det var ju ett måste innan vi skulle hemåt. Det var så stort och fint, och när vi kom till baksidan var det ännu vackrare med utsikt över havet, det var så härligt att känna havsdoften också, något jag verkligen uppskattar lite extra här i livet så är det havet och havsdoften! Det fanns också en stor gräsplätt med stora buskar på sidorna nedanför slottet, det fanns också en fin gång nedanför slottet med blommor på sidorna och en valv ovanför, det såg så romantiskt ut, och det var så fint när man gick där! Sen var det en stor plattform som hörde ihop med slottet som hade utsikt över havet, det var så fint. Havet bara glittrade!
Jag och Elliot satte oss i en slags ingropad bänk längre upp vid slottet, det var coolt!
Tänk vad fint att gifta sig där en dag, det hade man inte tackat nej till, iallafall inte jag! :)

Sen gick vi neråt igen, jag ville nästan inte lämna den platsen! Vi begav oss hemåt i det fina vädret sen.
Vi hade en sån mysig dag i fredags, en riktig familjedag. Jag uppskattar verkligen sånna stunder. Jag uppskattar också havet, ängar och skog väldigt mycket!
Jag är en speciell tonåring jag vet! :)
Mamma sa till exempel till mig när vi var på väg där ifrån att jag har sagt ”å, mamma det är så underbart vackert här” säkert 11 gånger ”idag”! :) Sån är jag! :-)

Ha en fortsatt glad påsk!


Elliot får ett påskägg av påskharen!

Ortopedentekniken går framåt

By | |
Leave a comment

I torsdags, dagen efter att gipset var borta så hade jag tid på ortopeden för ett prova ut mina nya ortoser som jag gjöt för några månader sedan. Vi har hela tiden behövt att skjuta upp den tiden pågrund av att det har krånglat med gips och allt, och perioden med gips tog lite längre tid än vad vi trodde från början. Mormor skulle följa med mig. Vi hade tid redan halv tio på morgonen så jag fick gå upp vid halv åtta när Marko och Elliot åkte. Men det var så skönt att kunna gå upp och klara sig själv på morgonen.

Mormor kom och hämta mig vid tio i nio också åkte vi upp till ortopeden. Jag har inte haft mina ortoser på flera veckor, speciellt inte på vänster eftersom att det inte har gått. Så innan vi åkte ville jag testa att få ner vänster fot i ortosen, och det gick hur bra som helst! Det var nästan lite skönt att få på sig ortoserna, få lite stabilitet. Jag trodde aldrig att jag skulle säga att det var skönt att få på mig ortoserna! Men det var lite annorlunda och kändes speciellt att gå i de när jag inte har gjort det på väldigt länge, men samtidigt skönt!

Väl på ortopeden fick vi sitta och vänta en stund innan en ortopedsjuksöterska kom och visade in oss till ett rum. Samma tjej har jag haft innan, hon är så gullig. Alla på Borås ortoped är gulliga tycker jag, jag har varit där så mycket och i hela mitt liv så alla känner mig där! :) De är så personliga också, de pratar med en liksom, frågar hur det går i skolan i Göteborg osv, det är så härligt! Det blir inte som ett stelt ortopedbesök liksom.

Tjejen gick ut och hämtade mina ortoser. När hon kom in i rummet igen hade hon med sig de, de var så snygga, jag valde en cool färg förra gången som jag är riktig nöjd med, det blev så fint. Det är blåa nyans färger. Jag provade de, höger fot passade jättebra, den passade perfekt. Vänster däremot gjorde det ont överallt på, på knölarna och på tån, det skavde och tryckte överallt på foten. Vi märkte sen att problemet var att min vänstra fot var och såg lite svullen ut, och det berodde såklart på att jag har haft gips på mig. Eftersom att foten var svullen så såg även ortosen ut att vara för liten, för tårna stack ut och det såg ut att vara trångt och kändes trångt.

Då berättade hon att de på ortopeden nyss hade införskaffat en ny grej. Och det är då en scanner, så man kan scanna av foten istället för att gjuta. Så i framtiden när alla vet hur den funkar kanske de inte behöver gjuta och hålla på att kladda med gips. Vilket är skönt för både de och patienten! De hade haft utbildning på det i veckan, så hon hade aldrig testat det på någon innan, så hon frågade om jag ville vara föröks kanin om någon läkare var tillgänglig som kunde visa henne hur man gör. Och självklart sa jag ja, det lät ju jättespännande och coolt!

Vi gick in i ett rum längre bort, i rummet stod en ortopedläkare. I rummet var också apparaten som skulle scanna av min fot, en scanner såklart, en dator som var kopplad till apparaten, sladdar och en brits som jag fick sitta på. Tyvärr tog jag inga bilder så jag ska försöka förklara hur detta gick till. Först satte de på mig någon slags lång tygstrumpa på min fot som de satte upp på en slags svart platta som stod på en pinne på golvet, så att foten kom i höjd med de. De satte fast strumpan i en krok på plattan så att foten skulle hålla sig kvar där. Sen fick jag en lång kudde bakom ryggen som jag kunde luta mig mot så jag fick stöd och kunde slappna av bra.

Det kluriga var att jag behövde hålla foten helt still, eftersom att annars skulle det inte funka. Det var jag lite orolig för, men foten höll sig stilla hyfsat bra. Sen började tjejen med scannern att gå runt min fot, men det var jättesvårt. För man fick inte stå för nära eller för långt bort, man behövde föra den i rätt riktning osv. Så den läkaren som stod vid datorn sa till vad hon skulle tänka på och göra och sa till när det blev fel. Om det blev fel fick hon göra om.
Jag såg på datorn hur det bildades en 3D figur av min fot, som såg ut som en ortos, det var så häftigt! Hon höll på där fram och tillbaka jättelänge, fick göra om och göra rätt. Tillslut blev de nöjda med resultatet som syntes på skärmen på datorn, det behövdes bara göras några fin justeringar, men det fixar de till i datorn sen. Sen gjorde de samma sak på höger fot eftersom att det gick bra på vänster. Det behövdes ju inte egentligen eftersom att den högra ortosen passade så bra, men så har de min högra fot också i datorn tills det är dax för nya ortoser igen, då slipper vi förhoppningsvis att gjuta. Så det blev två ortosfötter på datorskärmen av mina fötter, så coolt. Tekniken går verkligen framåt!
Det tog nästan en timme hos ortopeden i torsdags, men det förstod man ju varför!
Nästa tid jag fick för att prova ut ännu en gång och få hem mina nya ortoser var inte förrän den 22 maj, men som tur är funkar mina ortoser som jag har nu ett tag till!

När jag kom hem så kom jag på det att det kanske inte var så bra att scanna av min vänstra fot när den var liten svullen, då kanske ortosen blir för stor istället när svullnaden har gått ner…men det får vi inte hoppas!

Resten av förmiddagen myste jag och mormor bara här hemma med mat och fika, det var så mysigt att ha mormor för mig själv! <3

Nu är gipset väck!

By | | ,
Leave a comment

Nu är mitt gips borta, underbart! Det gick jättebra att ta bort det i onsdags förutom att det var mycket gips och bomull så de två tjejerna som tog bort gipset fick kämpa sig igenom det. Jag har inte berättat det här, men den sista veckan fick jag så ont i min stor tå när jag gick, så jag fick stoppa in bomullstussar under gipset för att det gjorde så ont, och det hjälpte lite iallafall. När den ramlade bort hade jag intorkad blod på tussen. Så jag misstänkte att jag hade ett öppet sår där, och det är ju därför jag har haft så ont. Men förutom det har den här gipsomgången varit så bra, jag har ju glömt av att jag har haft gips till och med för att jag har vant mig så vid det, och det har varit så mjukt och skönt denna gången. Helt riktigt så såg jag ett köttsår där på står tån när gipset var av. Det kändes konstigt att de inte satte på ett nytt gips utan att jag fick vara fri.

Efter att de hade tagit av gipset var det skönt att få lufta foten. Vi hade igen Rulle med oss så vi fick låna en sjukhusrullstol eftersom att det kändes konstigt att gå på foten när den har varit inne i ett gips i fyra veckor. Vi hade läkarbesök på ortopedmottagningen direkt efteråt för att se hur vi ska gå vidare med foten. Vi hade den roliga läkaren igen! :-)
Vi mötte honom i korridoren när vi skulle gå bort och mötta honom i ett rum. Då frågade han: ”vad gör ni här?” lite på skoj
Vårt svar blev då: ”vi är påväg till dig. Vad gör du här?”
Då sa han: ”jag är påväg och hämta er”. Haha! :-)
Vi gick med honom till ett rum, sköterskan som sågade av mitt gips förra gången följde också med.
Läkaren sa när vi kom in i rummet ”jaha, så här har vi mamman och dottern som bara flamsar” haha! För förra gången när vi var och gipsa om mig när mamma var med så var jag och mamma så fnissiga för att det hade hänt en rolig sak innan.
I rummet fick jag ta upp min fot på britsen också plåstrade hon om mitt sår på stor tån med ett bakteriedödande plåster medans läkaren pratade.
Läkaren sa inprincip bara att jag ska träna och stretcha foten och att jag ska ha på mig nattortoserna VARJE natt…herregud VARJE natt! Men det var väntat att han skulle säga så. Mina dagortoser ska jag även ha på mig varje dag som vanligt.

Jag tänkte såklart inte på att ta med min vänstra svarta sko hem från Storås i fredags så nu har jag ingen sko till min vänster fot förutom ortoserna som jag hade hemma, de tänkte jag inte heller på att ta med mig. Ingen socka heller hade jag med mig…tänkte väll inte jag på. Så jag fick åka hem barfota! :-) Som tur var fick vi låna en annan rullstol ner till huvudentrén, som ändå skulle dit.

Det var väldigt läskigt att gå på foten när jag kom hem, men ju mer jag gick på den desto mindre konstig kändes det. Det är sån skillnad, för nu går jag med foten rakt och framåt. den går lite inåt fortfarande, men mycket bättre än förut, vilket känns jättehärligt. Nu går jag inte på utsidan av foten längre som jag gjorde innan, vilket känns fantastisk. Jag som gått så typ i två år! Det gör ändå lite ont när jag går eftersom att jag har sånna förhårdnader på sidan av foten som känns lite även när jag går med rak fot. Det gör även ont i min hälsena när jag går, men det är nog för att gipset har dragit ut den och för att den har varit så stel, men det ska nog gå över snart. Men det känns så fantastisk att äntligen kunna gå normalt, eller ja….jag har aldrig gått normalt….haha! :D Ni fattar! :-)

På eftermiddagen kom Sisko och Göran hit, och då smörjde Sisko in min fot med olivkräm eftersom att foten var otroligt torr och för att det kliande så mycket, så det var skönt när det inte klia så mycket. Sisko sa till mig med sin skojstämma ”inte pilla Alice, inte pilla, aja baja!” :-)
På kvällen rakade jag mina ben, det var så härligt att fräscha upp både ben och fötter! :-)
Det var sån frihetskänsla att äntligen gå och lägga sig utan gips!

Det är så skönt att slippa det här gipset nu, det har varit så mycket krångel med det (förutom nu i slutet då). Vi har åkt fram och tillbaka till ortopedmottagningen. Jag har haft ont, vi har fått tagit bort det och gipsat om, varit utan gips i en vecka, haft sår, blivit sågad i foten, haft ont och inte kunnat gå på 24 timmar. Herregud vilken period, men nu är den över! Jag tog botox sista februari (28 februari) och i onsdags (17 april) blev jag av med det helt.

Årets första påskpresent

By | |
Leave a comment

Igår kom Sisko och Göran hem till oss en sväng på eftermiddagen. Det var mysigt! Jag och Elliot fick varsin påskpresent, det var snällt. I min påse var det ett ägg, i ägget var det lite cashewnötter och godis. Lite längre ner i påsen låg det ett resepaket med små tomma flaskor i som jag kan hälla tvål i när jag ska bort någonstans, vilket är praktiskt. Sen fick jag fina trosor, alltid bra att ha!
Som alltid när jag får något av andra så vill jag ge de någonting tillbaka. Men då ger jag de en kram, det är mitt tack och min present till de!

”Jag & mjölken i parterapi?”

By | | , ,
Leave a comment

Jag blir rädd för allt nu för tiden, jag tycker att det har blivit sämre nu i tonåren! Men jag blir rädd för väldigt roliga och små saker, även om jag tycker att det är jobbigt så tycker jag att det blir roligt. På Storås nu det senaste blir jag rädd för allting typ. De som jobbar där vet att jag kan skratta åt det så de skrattar åt det med. Det är så roligt!
Det började egentligen med att jag hade som mål att kunna hälla upp mjölk själv, men det är lite svårt för mig att hålla i ett mjölkpaket, så de köpte in en mjölkpaket hållare med handtag som man sätter ner mjölkpaket i, väldigt smart! Själva förpackningen var ju jättebra, men grejen är att jag blir så rädd när mjölken kom ut ur förpackningen så jag ryker till, varje gång, hahaha! :D Men jag gav inte upp, jag övade på det varje dag, men blev nästan lika rädd varje gång :). Mjölpaketet fick absolut inte vara full när jag skulle hälla. Men varje gång jag skulle hälla upp mjölk i mitt glass så blev jag nervös och var tvungen att ta några djupa andetag, haha. Ibland hoppade jag till men det gick ändå bra, det kom i glaset, men ibland blev det mjölk överallt och i maten på tallriken! :) Varje gång som jag skulle hälla upp mjölk på middagen så stannade alla till och bara tittade på mig och mjölen, för att de var spända men också för att jag inte skulle bli rädd för något annat. :-) Men också för att de var rädda för att få mjölk på sig! :D
Personalen på Storås säger att jag och mjölken får gå i parterapi…haha!
Men nu fick jag nog av att alltid behöva bli nervös så fort jag ska hälla mjölk, jag gav det tid, men nu får jag bara acceptera läget. :-)
Men Storås personalen och jag kom på en bra ide – nu har vi hällt i mjölken i en råsaft flaska som är genomskinlig, så nu går det jättebra att hälla mjölk, nu blir jag inte längre rädd för mjölken längre nu när flaskan är genomskinlig :), nu är det nästan lite små kul att hälla upp mjölk! :-)

Nu när jag inte blir rädd för mjölken längre så blir jag rädd för allt annat istället. Jag blir rädd om någon tappar någon gaffel eller köksredskap i köket. Härom veckan blev jag rädd för min jacka när jag såg den i ögonvrån, för att jag trodde att det var en människa! :-)
Varje gång jag väntar på hissen när jag varit och ätit så är jag rädd att någon ska öppna dörren till det gemensamma och gå förbi mig. Det har faktiskt hänt en gång, och då blev jag skiträdd. Jag hade Rulle då så det stod ju någon bakom mig för han eller hon skulle följa med mig ner också hör jag bara ”lugn Alice det var bara en som jobbar här”…hahaha! :)
Jag är också rädd för att det ska sitta någon i hissen när jag trycker upp den, det har aldrig hänt som tur är. :)
Härom veckan vid frukosten blev jag rädd när någon öppnade dörren från personaltoaletten i det gemensamma, och då höll jag precis på att hälla upp mjölk, det var läskigt. Då sa jag ”herregud så får ni inte göra när jag häller upp mjölk”…haha! :D Jag är något speciell! :-)
Men det är härligt att jag kan skratta åt det tycker jag!
Jag har blivit så rädd för olika saker på Storås de senaste veckorna va, så det blir roligt eftersom att det är så små saker som jag blir rädd för! :)

Personalen på Storås säger att jag inte behöver gå på halloween på Liseberg eller på något skrämseltåg. Vi kan göra ett skrämseltåg här på Storås! :) Lite mjölk som kommer plötsligt ur ett mjölkpaket, någon som tappar något, någon som går förbi dig, din jacka i din ögonvrå, någon som öppnar en dörr, någon som är i hissen när den öppnar sig och ditt nackstöd på Elof. Haha vad jag skrattade när en personal kom med det förslaget!

När en utav personalen hjälpte mig i mitt rum förra veckan någon gång sa jag att jag ville bo i en etta när jag blir vuxen, eftersom att då ser jag allt. :) Men då sa hon att tänk när du träffar dig en man någon gång och ni skaffar er ett stort hus, då måste han ju tippa på tå och säga ”älskling, nu kommer jag här!”, haha, vad roligt, gud vad jag skrattade när hon sa det! :-)

Utvecklingssamtal & Påsklov

By | | ,
Leave a comment

I fredags efter vår sista lektion hade jag utvecklingssamtal. Både mamma och pappa kom, jag möte de vid skolans entre också gick vi ner till mitt hemklassrum där min mentor David satt och vänta.
Först pratade vi lite allmänt om hur det går och hur jag trivs i skolan, och om lite allmänna grejer.
Sen tog David upp mina bedömningsmatriser på skärmen i klassrummet. Han hade även med papper på de. I högstadiet hade vi bedömningsmatriser som vi själva kunde se i datorn. Ni kommer kanske ihåg det, där uppdaterade lärarna matriser, där kunde vi se hur det går i ämnena. E-A, om det var grönt hade man klarat kunskapskravet helt, om det var gult var det att man hade uppnått det halvt och rött betydde att man inte hade klarat det kunskapskravet. Jag älskade att man kunde följa de matriserna, för då kunde man se hur det hade gått efter prov eller någon inlämning. När jag började på RG körde de inte med samma taktik eller vad man säger så jag har saknat det lite. Men nu har lärarna på RG börjat med det också nyligen, så nu är jag glad! :-)
Iallafall så gick vi igenom alla ämnen sakta men säkert och pratade om de. Mina lärare hade även skrivit lite omdömen under betyget på papperna – vad jag är bra på och vad jag behöver öva lite mer på, och sånt gillar jag när lärarna skriver omdömen.

Det går rätt bra för mig i skolan. Nästan alla lärare skriver i omdömena att jag är ambitiös, att jag jobbar på bra under lektionerna och att jag är driftig. Det är roligt att läsa! De skriver även att jag behöver tagga ner lite, haha, blir mina föräldrar förvånade? Eh….nej! :D
Men det som är så roligt är att jag på nästan alla ämnen har jättemånga gröna markeringar på C nivå och till och med gula och gröna på A nivå! Gröna på A nivå, det trodde jag inte att det skulle hända under min skoltid! Och inte heller bara en eller två gröna och gula på A-nivå utan flera. Jag är verkligen så glad, jag fattar verkligen inte hur det gick till? I högstadiet hade jag inga gula eller gröna markeringar på A, och nu har jag nästan det i alla ämnen. Vad hände där? Jag trodde verkligen inte det skulle hända eftersom att kraven blir högre i gymnasiet.
(Vill bara påpeka att Riksgymnasiet har inte ”lättare” krav bara för att det är en skola för rörelsehinder).
I högstadiet var det mest bara E, D och kanske något C, men nu är det liksom nästan bara C och till och med upp mot ett B i vissa ämnen. Jag är så glad över mina betyg!

Innan utvecklingssamtalet kom våran samhällslärare till vårt klassrum och tog mig åt sidan. För ett tag sedan hade vi ju PBL vecka om ni kommer ihåg och efter den veckan fick vi göra ett prov som innehöll massor utav begrepp som vi skulle kunna och skriva olika former utav texter osv. Man kan säga att jag fick B på det provet :-), för jag fick många gröna maskeringar på C-nivå och till och med några gröna på A-nivå. Mina första A markeringar på samhällskunskap. Jag blev så förvånad när jag såg att jag hade fått gröna markeringar på A i samhällskunskap, jag tänkte ”det måste stå fel namn!” Men det gjorde det inte :-). Han hade även skrivit lite kommentarer om provet, och det stod att jag hade gjort väldigt djupa diskussioner och reflektioner (det var ju därför det blev ett A på just de kunskapskraven). Det roliga var att på en fråga så sa han att jag hade gått lite för djupt och skrivit lite för utvecklat, det behövde inte vara så djupt. Men bara för det fick jag ett A! :D Det var mitt bästa prov som jag har gjort i samhällskunskap i ettan på gymnasiet!
Min samhällslärare sa även att om jag fortsätter med sånna här bra och utvecklande texter så kan jag kanske nå ett B i samhällskunskap, det vore så coolt!

Jag var verkligen så lycklig efter det provsnacket, det var verkligen det jag behövde innan lovet. Och sen kom utvecklingssamtalet som gick så bra det med. Så det var extra skönt att gå på påsklov sen!

Nu har jag påsklov som sagt, vilket är så skönt!

Bästa 17åringen

By | |
1 Comment

Igår fyllde min underbara vän Wilma år! I torsdags hade hon kalas på Storås på kvällen. Det bjöds på en hemmagjord tårta och en hemmagjord kladdkaka. Tårtan var verkligen så god och så fin! Även kladdkakan förstås. Kalaset var jättetrevligt och roligt med sång och firande. Igår på hennes riktiga födelsedag gav jag Wilma en grattiskram och en present. Jag gav henne en chokladask, ett presentkort på Kapphal (eftersom att hon älskar kläder) också gav jag henne ett brev som jag skrivit som berättade hur mycket hon betyder för mig. Hon blev så glad och tårögd när hon läste det :). Det var jättekul att få vara med henne på hennes födelsedag igår!


Det här är inte brevet jag skrev till henne, det här är urklippt från Instagram när jag grattade henne där igår! (Brevet var mycket längre :-))
Idag är ingen vanlig dag för idag fyller min bästa kompis 17 år! 🎉
 Du är min sol, min himmel, mitt allt! ❤️ Du gör mitt liv och mina dagar så mycket roligare, med våra skrattanfall och din roliga humor! 😅 Önskar att jag kunde vara med dig hela kvällen och fira dig idag! 🎉 Du gör mitt liv så mycket bättre! ❤️ Du är bäst!❤️. Massor utav grattiskramar från mig! ❤️

Mitt personliga visitkort

By | | ,
1 Comment

För ett par dagars sedan visade jag upp mitt Sandareds träningscenter visitkort som jag hade gjort i media i skolan. Då sa jag även att vi skulle göra ett personligt visitkort. Så jag tänkte visa upp det nu. Jag blev rätt nöjd faktiskt. Jag tog en blommig bakgrund eftersom att jag tycker att det är så fint också gjorde jag bara en vit kvadrat i mitten där jag skrev mina kontaktuppgifter och la in min bild. Bilden är tagen i skolan med proffskameror och ljus, fast på en svart bakgrund, så jag har photoshopat mitt ansikte in till en vitbakgrund. Vad tycks?

Jag testar rullstolsdans

By | |
Leave a comment

Igår på idrotten var det rullstolsdans på schemat som gällde. Peter som är en elevassistent som är i vår grupp i ettan, han dansar väldigt mycket på sin fridtid, så han, hans tjej och en till tjej som satt i rullstol var där och lärde ut. Först visade de några danser till musik, så vi fick se hur det såg ut. Det var så häftigt! Både kärleksfulla danser och vändanser fick vi se om man säger så! :-) Sen satte de på lite olika låtar och vi fick bara röra oss till musiken och köra runt. Som tur var hade jag Rulle så det blev lättare än om jag skulle ha Elof när jag skulle dansa, plus att det blir mer rörelse. Sen efter några låtar skulle vi ha en danspartner av assistenterna. Jag hade sån tur som fick Peter som min dansparter, han som är expert på sånt där! ;-) Först skulle vi bara ställa oss mot väggen och dansa till andra sidan av salen till musik. Jag har aldrig dansat rullstolsdans innan, så det var lite speciellt, men det var kul. Det är den som går som för. Jag tog Peters händer också åkte jag hit och dit vid sidan av honom, åt vänster och åt höger, också snurrade jag några gånger. Det var så roligt, det var svårt men samtidigt så kändes det enkel eftersom att det kändes som att jag bara följde med Peter och hjulen på Rulle gled så lätt över golvet.

Vi dansade vals och bugg, och några danser till som jag inte kommer ihåg vad det hette! Det här ska jag absolut testa några mer gånger. Vi ska faktiskt till Kviberg längre fram i vår och testa mer rullstolsdans, så det ska bli roligt!
Det vore rolig med någon bild på när jag dansar, jag vet. Men jag kunde inte med att fråga om de kunde ta kort på oss!

90års fest!

By | | , ,
1 Comment

I fredags fyllde Mona 90 år! Då var det såklart dax för 90års fest! Pappa hämtade upp mig hos mamma när jag hade kommit hem med taxin, vi åkte och hämtade upp Jenny som hade lämnat kidsen hos sin mamma. Sen åkte vi tre till festen. Festen skulle vara i Kinna och stället som vi skulle vara på hette ”Två skyttlar”, och där skulle vi äta och ha festen. Det var även ett hotell, så de som inte bodde i Kinna skulle bo där.
När vi kom dit låg det ett jättefint och sött litet hus där och sen längor med små röda stugor som satt ihop, som då var där man skulle bo, det var jättegulligt. Det stället låg ute i igenstans kan man säga.
Vi gick in till huset där festen skulle vara och anmälde hos i receptionen. Där inne satt Kinna gänget i soffan, farfar, Carin, Mona och några barn, så de hälsade vi på och kramade på, och sa ett stort grattis till Mona såklart. Sen gick vi till vårt rum och på vägen dit mötte vi Lovisa, Oliva, Leo och Thomas som kom uthoppade från en buss, så då hälsade vi på de också. Vårt rum var litet och fint, jag tycker att det är charmigt med stugor på längor så.

Festen började klockan sex. När vi kom in där i receptionen möttes vi av massor utav människor. Både bekanta till oss och sånna som vi aldrig hade träffat innan. Så det blev mycket skaka hand och upprepa mitt namn. Det var kul att träffa så många människor! Det var Monas kompisar, arbetskamrater – så det var en äldre generation med också. Sen var det släktskap hit och ditt, kusiner, fastrar, barn barns barn och mostrar till Mona, ja herregud det var rörligt. Det var till och med mammor och pappor med till de äldre människorna som var släkt med Mona på något vänster. Sen var det ju mycket barn med, Monas barnbarn och allt. Mycket folk. De ända jag kände där var mina egna släktingar, och några barn med deras föräldrar som jag träffat i Ölmanäs bland annat! L

Vi gick vidare in i huset och vidare in till ett rum där vi minglade lite bara, fick lite dricka från baren och hade det trevligt. Jag satte mig vid några som jag inte kände och pratade lite med de, det var inte planerat, jag satte bara mig där det fanns plats, men det var trevligt det också. När vi kom in i salongen innan vi gick vidare till minglar rummet så var det jättefint uppdukat med bord, fina vita dukar, glas och stolar. Men vi minglade där ett tag. Sen fick vi sätta oss vid borden, det var bordplacering. Jag fick sitta med människor som jag inte hade träffat innan, några av de satt jag och minglade med så det var lite lustigt. Men jag tänkte att det kan väll vara kul att sitta med sånna som jag inte känner heller, man lär ju känna de liksom.

Jag satt jämte en jättetrevlig äldre dam som jag pratade jättemycket med. Mittemot henne satt en lite medelålders kvinna som var jättetrevlig. Mittemot mig satt en medelåldersman, jämte han satt en till kvinna och jämte mig satt en kille som var ett år yngre än mig. Det var ett gött gäng, jättetrevliga allihop, vi pratade mycket. Jag pratade speciellt mycket med den kvinnan som satt bredvid mig som sagt. Vi skrattade och skojade när vi började känna varandra lite. Vi satt där länge innan förrätten kom, förrätten som vi fick in sen var : Sotad hummermedaljong, chilivinägrette med brynt smör, rättika, hummeremulsion, maché blad,
Det var jättegott, såhär lite lagom som förrätt, alla rätter var inte så jättestora, det var bra för då blev man inte så jättepropp mätt. Efter förrätten fick vi vänta jättelänge på huvudrätten, vilket gjorde att man blev lite extra hungrig till den kom :). Vi satt bara och snackade där och umgicks, det var så trevligt. Till huvudrätt blev det:
Duo på Kravmärkt kött från Gröna Gårdar i form av Toppbog och rödvinsbrässerad oxkind. Serveras med persiljerotskräm smaksatt med gruyeré, rostad persiljerot, picklad rotselleri, friterad ostronskivling och rödvinsky med märg.
Det var också väldigt gott, det köttet var väldigt gott och mört!
Vi fick vänta extra länge på efterrätten, men det gjorde inget, för då fick man smälta maten lite. Vissa gick ut, men vi satt kvar. Barnen fick ju sin mat lite förre oss så de sprang ju omkring och lekte i det andra rummet, medans vi vuxna åt, de klarade sig själva.
När efterrätten kom in, såg den väldigt god ut, den såg väldigt speciell ut, jag har aldrig sett en sån efterrätt innan. Men den var så god! Det var: Bakad choklad med gräddfilsparfait, myltade hallon, hallonkräm, rostad vit chokladflarn samt lunchgrädde.
Hör ni vad gott det låter! Den där rostad vit chokladflarn den var så underbar god!

Under middagen var det massor utav fina tal som var riktade till Mona såklart! Efter maten gick vi in till rummet där vi satt och minglade när vi kom. Där var det två gubbar som var på gång att spela lite, så det blev liveband. Jag, Jenny och pappa satte oss i soffan och myste en stund och lyssnade på musiken. Det var så bra musik, precis min smak! Vi hade lite dricka från baren och bara satt där och hade det trevligt. Sen kom Lovisa och satte sig vid oss, sen började alla dansa och Lovisa drog upp mig på dansgolvet! :D Det var så roligt, det gick väldigt bra att dansa trots gips! :-) Sen stod vi i baren en stund och pratade. Det blev mycket dans den kvällen, det var roligt! Lite senare på kvällen pratade jag lite med Tomas om livet, det var väldigt trevligt!
Kvällen pågick, det var så roligt, vi dansade och pratade! Sen började folk droppa av och tillsist var det bara vi som skulle sova över kvar, så vi stod och snackade där vid baren lite och jag snackade lite med farfar, det var så mysigt! 

Efter en stund var vi trötta och var på gång att gå till stugan. Men när vi alla kom ut stod vi ännu en stund där ute och pratade. Sen gick vi och sov, det var så skönt att gå och lägga sig. Jag kom nog inte i säng förrän vid halv tre. Men vilken fantastisk kväll jag hade, och det tror jag att Mona hade med, och det är ju det viktigaste!
På morgonen serverades det jättegod frukost på samma ställe som vi åt middagen. Det är så mysigt att träffas dagen efter så också tycker jag! Också fick jag en kväll med pappa och Jenny för mig själv också utan massa barn, det var mysigt! Som det var förr liksom! :-)

Den här kvällen kommer vara ett minnen för evigt! Mysigt att träffa min underbara släkt på pappas sida också som är så kärleksfulla och bryr sig om mig så mycket! <3

Dansa är kul! :D
Födelsedagsbarnet med farfar! :)
Förrätten
Huvudrätten. Tyvärr fick jag inget kort på den goda efterrätten!
<3