Idag är dagen efter studenten och jag har ingen aning om hur jag känner just nu men förmodligen är jag lycklig och glad! Självklart kommer ett inlägg om studenten om nån dag! Men först får ni läsa detta inlägget där jag summerar mina fyra år på RG!
Nu är min tid på Riksgymnasiet och Storås över och vilka år det har varit! Skolan har jag trivts i jättebra men tyvärr så har det inte varit lika roligt att gå till skolan i trean och fyran som det var i ettan och tvåan. Speciellt i fyran när jag har varit så skoltrött så har det varit extra kämpigt. Det har varit mycket stress i gymnasiet och mycket att göra, speciellt i tvåan, tvåan var värst! Men det har också varit roligt med alla underbara lärare och personal.
Nu i fyran har jag varit så skoltrött så jag har bara känt vissa gånger att ”nu ger jag upp”, jag har bara velat slänga täcket över huvudet på morgonen när klockan har ringt, men jag har kämpat mig upp varenda dag även om det har tagit emot.
Jag har klarat gymnasiet och det är jag så glad över och jag är stolt över mig själv och över min insats (nu känner jag mig lite ego, men men :)).
Men även om skolan har varit tuff så har jag alltid trivs på elevhemmet, på Storås, jag har längtat hem varje dag för att jag har trivts så himla bra där. Jag kommer verkligen att sakna Storås.
Åh, personalen på detta stället ska vi verkligen prata om. Vilket fantastiskt ställe och det är tack vare den fantastiska personalen! Vi har haft så roligt tillsammans under de här åren och jag har verkligen uppskattat allt de har gjort. Det har känts så himla familjärt. Bara det att vi har kunnat sitta och pratat i flera timmar om allt möjligt, antingen bara jag och personalen eller med några andra elever, det har varit så mysigt och det kommer jag verkligen att sakna! Det har varit så himla lätt alltid att bara prata om man haft problem eller bara ha roligt och trevligt.
Jag har verkligen uppskattat mornarna på Storås, på vardagar, då jag har oftast varit uppe förre alla andra och ätit frukost. Då har personalen hjälpt mig med frukost också har vi bara suttit och snackat vid frukostbordet, det har ju varit så att jag inte har velat gå ner och gå till skolan liksom!
Jag är så otroligt tacksam över att jag träffade Wilma, att jag äntligen fick en bästa tjejkompis som jag kunde dela allt med. En sån vän hade jag verkligen längtat efter, och oj vad bra det blev.
Den vännen hade jag saknat så mycket, speciellt innan jag och Kevin blev så bra vänner. Wilma har verkligen ljusat upp min tillvaro både i skolan och på Storås, utan henne hade det blivit tufft.
De här fyra åren har varit en bergodalbana, men personalen här på Storås har verkligen stöttat mig och har alltid funnits där vilket jag är så tacksam för. Jag har lärt mig så otroligt mycket under de här fyra åren som jag tror att jag inte hade lärt mig lika fort om jag hade bott hemma.
De här fyra åren har varit fantastiska och det kommer verkligen att kännas konstigt att inte komma tillbaka hit, det har ju blivit mitt hem under fyra år!
Jag har liksom känt att jag har velat ge de något, både skolan, habiliteringen och elevhemmet. Jag har velat berätta hur tacksam jag är över dessa år och hur mycket jag har uppskattat vad de har gjort.
Så jag har skrivit personliga brev till allihop, i skolan blev det dock bara till assistentgruppen och till min mentor. Men sen har jag skrivit brev till alla på habiliteringen, de jag har haft kontakt med såsom min psykolog, kurator, arbetsterapeut, fysioterapeut och logoped. Sen har jag skrivit ett brev till Storås till alla på mitt hus, tre sidor blev det brevet på! :-) Jag skrev också ett brev till det andra huset, fast inte lika långt eftersom att jag inte har bott där, men jag ville ändå att de skulle få ett brev. Sen har jag skrivit ett personligt brev till varje personal på mitt hus + nattpersonal.
Det tog långt tid att skriva alla brev, men det tycker jag att de är värda! Även om det tog långt tid så var det väldigt roligt.
Personalen har stora gemensamma möten varannan tisdag på mitt hus, liksom i tisdags. Så I tisdags dagen innan studenten hade jag bestämt med chefen (för det är hon som håller i möterna) att jag skulle komma upp vid ca 14:30 och lämna breven. Det skulle bli en överraskning så det skulle bli jätteroligt. Så jag gick upp dit och ringde på och gick in klockan 14:30 i tisdags. De blev inte så förvånade som jag trodde att de skulle bli, jag tror faktiskt att de hade misstänkt något, det kändes så. Men det var roligt ändå. Tyvärr så var inte alla där, men nästan alla iallafall. Jag delade ut breven till husen och sen de personliga breven till var och en. Vissa började öppna sina brev direkt och nån väntade med att öppna sitt. De drog en liten snyftning och jag fick en kram. De hade ätit smörgåstårta eftersom att det var sista mötet, så jag fick en liten bit jag också, den var jättegod. Sen läste en utav personalen upp det gemensamma brevet som jag hade skrivit till alla i själva huset, brevet var på tre sidor så det var mycket att läsa. Alla tyckte att det var så fint av mig och att jag hade lagt ner så mycket jobb och tid. Det var en fin stund.
RG och Storås var ett stort äventyr när jag kom hit och det har varit ett stort äventyr, men nu är jag redo för ett nytt!
Även om det känns lite ledsamt och vemodigt att lämna Storås så känner jag mig redo, jag känner mig liksom klar. Jag har dessutom mycket att längta till hemma och jag vet vad jag ska börja när jag kommer hem, livet börjar direkt efter RG tack vare att jag har både lägenhet och jobb, så jag har mycket att se fram emot.
Om jag inte hade haft lägenheten och så mycket att se fram emot så tror jag att det hade varit jobbigare att flytta från Storås.
Jag har upplevt så otroligt mycket under dessa fyra år!
Storås och RG kommer aldrig tillbaka men det kommer verkligen att vara ett fint minne för resten av mitt liv!
