Igår var det dags för omgipsning igen. Denna gången följde pappa med, han stod utanför mammas hus när jag kom ditt med taxin, det var bara att sätta sig i bilen och ta in Rulle så var vi påväg. När vi kom upp till ortopedmottagningen så fick vi vänta i några minuter innan en tjej visade oss in till ett rum, det var samma tjej som förra gången och samma tjej som sågade mig i foten…nej, fy vad hemskt det lät! Men iallafall så la jag mig på britsen också fick jag hörselkoppor på mig med tanke på att den maskinen som de sågar upp gipset med låter en del. Pappa stod jämte mig och höll i mitt högra ben i mina armar som krånglar som vanligt när vi är där.
Jag la mig på sidan och hon satte in en skena i mitt gips och så började hon såga med maskinen. Det var lite jobbigt eftersom att jag var rädd att hon skulle rispa mig en gång till, jag har ju dramatiska upplevelser sen första gången om man säger så..hihi! Det vibrerade även hela tiden i benet när hon sågade, så det var även lite obehagligt.
De som gipsade mig förra gången tog väldigt mycket gips märkte vi idag, för det tog sån lång tid för de två tjejerna att ta sig igenom gipset, de sa även det. Och då kändes det som att det var extra lång väntan när det kändes obehagligt med vibreringarna i benet också. De fick såga, klippa, såga lite till och klippa mycket. Sen var det ju dax för andra sidan efter en lång stund på högersidan, och det tog nästan lika lång tid där också. Det började bli lite segt där ett tag. Men tillslut sågade de av det sista på gipset och klippte upp den sista biten av ullen.
Det var skönt att bli fri från gipset en liten stund, och fri från att bli sågad, puh. Min fot hade flera sår på mig även den här gången, och det är ju antagligen det som jag har känt av, men konstigt att jag inte kände av såren den sista veckan som jag pratade om i mitt senaste inlägg, det tyckte ortopedtjejerna också var konstigt. Men läkaren skulle ändå komma in när jag skulle gipsas, så då kunde han kolla på såren. Det var samma roliga läkare som kom in denna gången också. Han kollade på såren och sa att vi får ta ett traditionellt gips denna gången, eftersom att det är mjukare. Det betyder då att jag inte kan stödja på gipset på 24 timmar medans det andra kunde jag stödja på redan efter bara en halv timme. Det tyckte jag var jobbigt, Men vad skulle jag göra liksom än att bara acceptera det? Så de började gipsa medans läkaren höll foten i rätt läge. Det traditionella gipset var mycket mjukare och skönare än det andra. De satte även på stora vadderade ”plåster” på mina tår innan, eftersom att jag hade så mycket sår på de också, så nu är de väl inpackade än förra gången, så det känns jätteskönt. Nu tror jag att jag slipper att få problem med tårna! Efter att de hade satt på det traditonella gipset la de på ännu ett gips, alltså färg gipset, vilket blev rosa denna gången också. Nu känns det så mjukt och skönt i gipset än vad det gjorde förra gången!
Sen fick jag hoppa på ett ben till Rulle, in i pappas bil, och sen in i taxibilen som tog mig till Storås. Detta dygnet blir lite speciellt när jag inte alls får stödja på foten! Jag är ju liksom van vid att kunna stödja på gipset efter 30 minuter. Igår var jag så trött när jag la mig, eftersom att jag nu får kämpa extra mycket för att ta mig framåt och göra saker som t.ex gå på toa! Detta dygnet måste jag verkligen ha hjälp med allting, men tur att det bara är ett dygn! Men Storås personalen är så snälla som hjälper mig!
Det här var ju inte alls planerat att jag skulle få ett traditionellt gips igår, så därför var jag lite förvånad över att jag inte kunde gå när jag kom hem och ett dygn framåt!
