Idag är det min sista dag på min praktikplats Samordningsförbundet. Nu har jag varit där i fyra månader, egentligen hade jag bara praktikplats i tre månader men jag fick förlängt i en månad. Det känns jättekonstigt verkligen och väldigt tråkigt då jag både har kommit mina kollegor närmare och även funnit min plats på kontoret med till och med ett eget kontor. Dessutom så har jag älskat själva arbetsplatsen, då den är liten med inte så många människor, liten och mysig helt enkelt vilket passar mig perfekt, så jag kommer verkligen att sakna själva miljön, det var synd att de inte hade några arbetsuppgifter för att anställa mig.
Det som har varit roligt med detta jobbet är att det har varit väldigt varierande och utmanande, och jag ville ju både ha utmaning och variation, även om jobbet kanske är lite väl utmanande. Jag har fått göra massvis utan olika saker, vilket varit roligt. Jag har inte alltid förstått vad jag ska göra, speciellt i början, men det blev bättre med tiden, Jag har ju skrivit en del här på bloggen om arbetet och om vad jag har gjort osv och jag har ju sorterat mycket deltagarlistor och det har varit väldigt roligt. Men i början tog det typ 150 år hahaha, men chefen hjälpte mig sedan med ett enklare system och sen dess har det gått lättare. Denna veckan, min sista vecka har jag hållt på med en ny hög och i måndags gjorde jag klart första sorteringen på en dag, och det var en tjock hög, det har aldrig hänt innan att jag gjort färdigt det på en dag så nu har jag fått in snitsen, vilket känns bra. I tisdags gick jag in i varje bokstavshög och sorterade de i bokstavsordning och det ska jag även göra idag på min sista dag. Jag kommer inte att hinna färdigt men jag har hjälpt min kollega på vägen med den högen iallafall.
Under praktiken har jag även gått en kurs som heter ACT som jag också har berättat om här på bloggen. Jag har till och med fått gå den kursen ensam med kollegan som undervisar, vilket varit lyxigt. Det har varit mycket intressant att gå ACT och det har varit lärorikt.
Det var lite jobbigt i början av praktiken, eller väldigt jobbigt faktiskt, då de inte kände mig och jag förstod inte riktigt vad jobbet gick ut på, det blev inte så konkret som jag måste ha. De förstod inte mina behov riktigt, vilket var jobbigt, men ju mer jag var där och ju bättre vi lärde känna varandra ju mer började jag trivas och nu trivs jag som fisken i vattnet, och då är det extra tråkigt att behöva sluta. Jag har ju jobbat 9-13 måndag till torsdag, och det har verkligen passat mig helt perfekt. Jag har inte börjat jättetidigt, så jag har kunnat tagit lugna mornar eller till och med hunnit träna innan jobbet, och fått ihop två träningspass i veckan innan jobbet, vilket har varit en underbar start på mornarna. Sen har jag ändå kommit hem tidigt och inte varit helt slut efter jobbet som jag var när jag jobbade 08-13:30 på Erikshjälpen. Också har jag fått mina lediga fredagar som har varit välbehövliga, det är verkligen helt perfekta tider för mig.
Även om det är fyra timmar så är det tyvärr inte riktigt 50%, dels för att jag har varit ledig på fredagar och för att lunchen har ingått i mina arbetstider. Detta tänker jag en del på, då jag känner egentligen att detta är mitt max om jag ska orka ha en fritid också, och det är ju inte riktigt 50% och Försäkringskassan är ju stenhård på procenten, antingen 25%, 50%, 75% eller 100% vilket är lite synd, 40% hade till exempel passat mig jättebra tror jag. Jag har verkligen uppskattat att min lunch har räknats in i mina arbetstider och känner att den behöver även göra det på nästa arbetsplats även om den inte ska det. Men mitt argument är att min lunchrast är inte rast för mig, det är också en arbetsuppgift för mig kan man säga då luncherna också tar energi för mig, dels att göra ordning och värma maten, äta och samtidigt vara social, det tar jättemycket energi. Så det är ju inte så att jag vilar på mina luncher.
Jag och min chef har pratat mycket framtida jobb här det sista som jag har nämt, vi har diskuterat detta på frukostar, luncher och det har även varit delar av mina arbetsuppgifter det senaste när de inte har haft andra jobb till mig. Även en till kollega har varit med i många av dessa samtal. De har pressat mig mycket, ställt kluriga frågor, men det har varit bra, väldigt bra, för då har jag verkligen fått fundera – vad vill jag göra egentligen? Vad kan jag? För jag vet egentligen inte vad jag vill, jag har ju varit inne mycket på administration, men som min chef säger, vad menar jag när jag säger admistration? Det är ju så brett, och det har väll jag inte heller vetat riktigt. Vi har även tänkt utanför boxen, att jag kanske inte ska enbart sitta vid en dator då jag är såpass social osv, jag kanske ska ut, jobba med människor, förmedla saker osv. Min chef har verkligen försökt få en bild av mig, av mig som person och inom arbetslivet, hon har verkligen öppnat dörrar hos mig. Nu ser hon verkligen mig och vilka kvaliteer jag har och vad jag är bra på, som inte ens jag visste om. Hon säger ”men Alice, du är ju superbra på detta” och jag bara ”jaha!” Hahaha.
Hon säger att det är mycket mer i mig än att bara sitta vid en dator dagarna i ända, hon ser att jag t.ex är bra på att förmedla saker, planering osv, det är svårt att förklara här men mycket finns där inne än att bara sitta vid en skärm som hon menar på. Men hon ser så mycket mer än en tjej med fysiska hinder som bara kan sitta vid en dator och hon har utforskat det och hjälpt mig att öppna mina vyer också, vilket jag är oerhört tacksam för.
Under de här fyra månaderna har jag utvecklats i mitt sätt att tänka när det gäller jobb, tack vare henne, andra kollegor och våra kloka tankar och reflektioner. Hon vill verkligen att jag ska hitta det perfekta jobbet för mig och något som jag brinner för och hon säger verkligen att det där jobbet finns och att jag kan hitta det trots min CP för jag kan så himla mycket, mer än vad jag förstår, vilket gör mig så glad när hon säger så, hon ser potential, mer än vad jag själv gör. Våra samtal har fått tankarna att snurra och öppnat mycket möjligheter för mig. Under mina fyra månader på Samordnbingsförbundet har jag lärt mig massor om mig själv och verkligen öppnat mitt sinne. Jag är tacksam över att jag har haft en sån himla engagerad chef som hjälpt mig och verkligen vill att jag ska hitta det rätta jobbet för mig.
De senaste dagarna egentligen har vi pratat om att söka jobb på egen hand, jag har ju hjälp av SIUS på Arbetsförmedlingen men att jag också kan vara drivande så vi diskuterade det på frukosten förra veckan att jag kan ju testa att gå runt och bara sälja in mig själv osv osv. Vi har pratat om att t.ex jobba på daglig verksamhet, på äldreboende osv, där det kanske både finns administration och det där sociala. Eller varför inte jobba på Mio som min chef sa, de har säkert admistarativa uppgifter men jag som gillar inredning, piffa och ordna också, kan jag få båda delarna och kanske ha lite kundkontakt också, det gick ju jag igång på. Så vi pratade då om att jag kunde åka dit och sälja in mig själv, kolla läget liksom och fråga. Vad väntar jag på liksom? Den idén gick jag igång på. Så jag tog saker i egna händer! Men mer om det i nästa inlägg! :)
Idag är det som sagt min sista dag och igår hade vi ett avslutande samtal, jag, min chef och min SIUS på jobbet, jag tror att vi satt och pratade i en och en halv timme. Vi sammanfattade min praktik, knöt ihop säcken och blickade framåt. Som sagt så är min chef väldigt bra och vi tillsammans berättade om allt som vi har diskuterat osv. Som sagt, mycket nya tankar som har dykt upp i mig det senaste, superkul och spännande men jag har också känt mig lite yr i huvudet av allt, hahaha, mycket tankar och funderingar, men kul är det.
Denna praktiken har inte bara varit en praktik utan även en jättenyttig period för mig som fått igång mitt tänkande kring framtida jobb och gett mig nya insikter, möjligheter och perspektiv. Jag är så tacksam över att min chef ser så mycket möjligheter hos mig och inte bara mina fysiska begränsningar. Hon sa även det igår på mötet att jag även är en fantastisk kollega att ha på kontoret, som sprider så mycket glädje och att jag är oerhört socialt och att vi har haft många intressanta samtal och diskussioner på frukostar och luncher. Men framför allt att jag är en tjej med en otroligt härlig humor och tillför något enormt på arbetsplatsen. Det var sååå fint att höra, och jag blev så glad!
Det känns jättekonstigt att jag slutar där idag, och tråkigt. Det känns även konstigt att inte ha något jobb att gå till på måndag. Men som sagt en mycket rolig och lärorik praktik, men jag kommer framför allt att sakna mina kollegor, det kommer kännas tomt utan våra diskussioner runt frukost- och lunchbordet ett tag framöver nu.
