I tisdags var sista gången på rehabbadet då de stänger för sommaren. Men det var tyvärr även sista gången som min fysioterapeut var med mig. Det kändes lite sorgligt då jag verkligen har älskat att gå dit nu varje tisdag. Men därför skulle jag njuta extra mycket som i tisdags. Som jag har sagt innan så går det så mycket bättre nu både i omklädningsrummet och i badet, om man jämför med första gången. Nu känner jag mig så trygg då jag vet hur allting funkar och hur det går till.
Ombytet före bassängen går verkligen som en dans nu och jag blir inte helt slut innan jag har kommit ner i vattnet som jag blev första gången, det är verkligen skillnad och det känns så himla härligt.
Ombytet och duschen klarar jag faktiskt av helt själv numera, det är väl om det skulle hända något som jag behöver en liten handräckning men annars så är jag väldigt självständig där. Sen efter badet är det lite fler moment som jag kanske behöver hjälp med och det är efteråt som tar mest på krafterna då jag först och främst ska klä av mig blöta badkläder och sen ska jag tvätta håret, klä på mig osv vilket tar på krafterna men jag klarar ändå av det mesta där också, vilket är en otroligt frihetskänsla.
Det var så underbart att komma ner i vattnet i tisdags, en härlig känsla som vanligt. Jag började med att simma ryggsim och bröstsim. Nu vänder vi på nackflythjälpmedlet när jag simmar bröstsim som vi kom på för två gånger sedan så att jag inte ska få ont i nacken och det funkar väldigt bra. I tisdags kände jag inte något alls i nacken. Jag körde några längder med både rygg- och bröstsim. Det var verkligen så härligt. Jag tycker om att simma bröstsim men ryggsim är det lättaste tycker jag både med hela kroppen men även med armarna då de inte riktigt hänger med lika bra när jag simmar bröstsim, men det är ju bra övning för armarna att hänga med.
Min fysioterapeut sa ”Alice, du är verkligen som en fisk i vattnet nu”, och jag märker själv att det går och känns lättare för varje gång.
Efter lite simning gjorde vi lite övningar i vattnet för nacken och överkroppen. Jag sjönk då ner i vattnet och lyfte axlarna upp och ner och rullade även de bakåt och framåt. Sen tog jag en sån lång korv ni vet som finns i badhus och lät den flyta på vattenytan medans jag höll i den och svängde på överkroppen och armarna, bra balansträning också.
Jag uppmärksammade även i tisdags hur enkelt det var att röra sig i vattnet, det sa även min fysioterapeut och hon ser verkligen hur mycket jag behöver detta och hur himla bra detta är för min kropp. Iallafall så märkte jag verkligen hur alla muskler bara slappnade av och hur alla spänningar bara försvann när jag var i vattnet och även när jag rörde på mig, det känns så lätt, så enkelt, som om man flyger runt i vattnet. Varje gång som jag ska göra något så spänner jag varje liten muskel i min kropp, även om jag ska göra något litet, men i vattnet gör jag inte det märkte jag i tisdags och bara det är en fantastisk känsla. Då ställde jag mig frågan, är det såhär ni vanliga människor känner och lever varje dag? Grattis till er! ;) Hahaha!
Sen de sista 10 minuterna blev det bara avslappning och jag fick bara slappna av medans min fysioterapeut hjälpte mig att flyta omkring i vattnet! Den avslappningen är faktiskt lika viktig för mig som själva träningen! Det var så skönt och jag kunde bara vara och jag blev faktiskt riktigt avslappnad.
Sen var det tyvärr dax att gå upp vilket inte är så jättekul! ;)
När jag duschade så var min fysioterapeut i närheten men jag såg henne inte för att hon skulle hämta något eller vad det var. Jag behöver inte hjälp med att duscha och jag behöver definitivt inte någon som står och kollar på mig hela tiden, jag är bara i behov av någon ifall det skulle hända något. Men iallafall så tänkte jag såhär, föreställ dig att du sitter här helt själv nu, alltså det var ju människor runt mig men jag menar alltså utan att någon var där med mig om ni förstår vad jag menar. Det var jättebra att jag tänkte så för helt plötsligt blev jag jätteosäker kände jag, bara av den tanken, även om jag klarade av allt fysiskt så känner jag att jag behöver känna den där tryggheten, så det var ett jättebra test! :)
Som ni vet vill jag och behöver jag göra detta regelbundet men tyvärr får jag ingen assistans eller ledsagning. Men då frågade min fysioterapeut om jag har någon anhörig som kan följa med mig och att jag kan fråga de isåfall.
Då sa hon att hon kan vara med den 20 augusti isåfall också kan vi tillsammans visa hur det funkar och går till både i omklädningsrummet och i vattnet. Det tyckte jag lät superbra så jag frågade mormor om hon kunde tänka sig att bada med mig i rehabbadet, antingen regelbundet eller nån gång i månaden och det ville hon gärna och jag blev så himla glad.
Hon kommer även att följa med mig och min fysioterapeut den 20 augusti för att vara med och titta den första gången och jag blev så glad att hon ville det också, så nu är det bestämt, det är ju ganska långt tid kvar men ändå. Jag ser fram emot det jättemycket, det blir så kul att ha med mormor men framför allt för att få visa henne. Jag frågade även Sisko, som är min bonusfarmor om hon också kan tänka sig att följa med och hon sa att hon kunde det om hon inte har något annat som kommer emellan. Jag blev så himla glad, vad ni ställer upp för mig hela tiden, min älskade familj! <3
Vilken härlig sista gång det blev i badet och jag kände mig så bortskämd, vilken lyx!
