Till mina underbara familjer

Detta kanske blir ett känsligt inlägg men ett kärleksfullt inlägg, men jag vill berätta vad jag känner. Det här inlägget vill jag tillbringa till min underbara familj.

Det här låter kanske jättekonstigt…men jag är så himla tacksam att jag föddes i Sverige hos er världens bästa föräldrar och världen bästa familj, ni betyder verkligen ALLT för mig. Om jag t.e.x hade fötts typ i något fattigt land i något tält och inte haft nära till sjukvård, så hade jag kanske inte överlevt p.g.a min syrebrist som jag fick när jag föddes (jag vet att det är helt galet att tänka så, men jag vill bara berätta hur jag tänker och känner).

Det är ni som får mig att kämpa och vara så glad och positiv som jag är. Utan er kanske livet skulle vara sämre och inte alls lika roligt. Livet skulle ju vara bra, men inte så här fantastiskt bra med er som det är nu. Ni är så mycket värda för vad ni har gjort för mig, det är helt otroligt. Det känns inte som ett ”tack” räcker för ni är så mycket mer värda än bara ett ”tack” för allt ni har gjort för mig. Därför vill jag ägna mig åt ett inlägg bara för min er.

Jag kunde lika gärna växa upp i en tvärtemot familj än vad jag har idag, och det är jag så tacksam över att jag har hamnat i en sådan kärleksfull och hjälpsam familj som ni är, som alltid vill mitt bästa och ger mig så mycket värme och kärlek. Ni vill alltid att jag ska må bra och det vill jag självklart också att ni ska göra med.

Ni är världens roligaste och goaste familj och det har hjälp mig så mycket, både när jag är glad och pigg men också när jag är nere och ledsen så tänker jag på er och våra bästa minnen, helt enkelt så tänker jag på er i vårt och torrt. Ni undrar och frågar alltid hur jag har det, och jag blir så glad och varm inombords varje gång när ni frågar det eller säger något annat som gör mig glad och varm, det betyder oerhört mycket för mig att höra något sånt, det ska ni veta, de gör mig starkare som person.

Mitt handikapp har inte betytt något för er, ni behandlar mig precis som vilken människa som helst, jag känner mig inte handikappad någons stans, men när jag är med er så känns det inte som att jag har något handikapp allt, och det är jag väldigt tacksam och glad över. Ni är helt underbara som stöttar mig så mycket, min underbara familj! <3

PS. Det här är ett inlägg för både mina familjer och släckter, men jag tyckte att det blev tjatigt att både skriva släckter och familjer. Som ni märker så har jag bara skrivit ”familj”. Fast egentligen så känst det som mina släckter är min familj. :)

Det här är bara till mina familjer och släckter men jag tycker såklart precis lika dant om alla andra som jag känner, ni är helt UNDERBARA ni med! <3

Och ni andra som är mina läsare som jag aldrig har träffat eller pratat med vill jag också säga ett stort TACK till för att ni läser min blogg och kommenterar, det betyder jättemycket för mig. Det är ju ni som håller uppe min blogg. <3