I onsdags träffade jag min gamla assistent Helen. Först kom hon hem och hämtade mig också åkte vi in till fiket Divine som ligger vid polishuset i stan, det är så mysigt där. Det var så kul att prata och skratta med henne, vi pratade så mycket, vi hade så mycket att berätta för varandra när vi inte träffas på ett halv år :). Jag och Helen tog en Nutellakaka båda två, den var så god tyckte vi. Vi satt där från typ fyra till klockan sju! :o Det händer så mycket under ett halvår, iallafall i mitt liv detta halvåret, man tror inte det är sant när man väll ska berätta saker. Jag vet hur det är att förlora en assistent som man trivdes väldigt bra med, det är tufft. Men när man inte träffas lika ofta som varje dag så blir det roligare att träffas och prata. Jag hoppas verkligen jag och Helen kommer att hålla kontakten långt framöver! Att förlora en assistent i skolan som man känner sig trygg med är tufft, att undra vad som kommer hända, det var skit tufft och jobbigt för mig under den perioden. Helen har ändå funnits och stöttat mig i skolan i fyra år, och det är jag så tacksam över. Det är som mig och Carola liksom, hon var med mig på dagis i fyra år också, hon har kännt mig i hela mitt liv i princip. Vi hänger fortfarande. Helen och Carola känner mig så väl, de vet exakt vad jag klarar av och inte. De vet att jag är en humoristisk person som älskar ironi! :)
Innan Helen slutade så visste jag inte hur det var att förlora en assistent mitt i en termin, det kom väldigt plötsligt för mig. Det kändes som om jag drömde, jag önskade bara att jag vaknade upp från min mardröm, men tyvärr var det sanningen jag fick höra. Jag var ledsen långt efter hon sa att hon skulle sluta. Men jag var och är inte ledsen eller arg på Helen för att hon gjorde detta valet, jag tyckte bara det var modigt att våga berätta detta för mig även om det var jättetufft för henne med såklart. Både hon och jag hade ju tänk att hon skulle vara min assistent tills nian och sen skulle hon sluta, men livet tar sig andra vändningar ibland och då måste man göra det som känns ”rätt”. Vi konstaterade i onsdags att det är snart ett år sedan hon slutade, det känns helt sjukt vad tiden går fort! Från fyran till åttan, jag är så tacksam över den tiden!
