Jag går ju och pratar med människor om mitt liv, CP-skadan, mina känslor osv. Eller det är egentligen bara två som jag går och pratar med, och det räcker kan jag lugnt säga! :) Det är väldigt skönt att ha dessa människor att gå och prata med. Även om jag är väldigt nära min familj och kan prata med de om nästan allt så är det skönt att prata med någon utomstående också.
Jag går på Habiliteringen som ni flesta vet och pratar om livet med CP och får hjälp med ansökningar osv. Sen nu har jag fått en annan kontakt nere i stan där jag pratar mer om privata saker, inte så mycket om livet med CP. Såklart att det blir lite av den varan också eftersom att jag lever med den, men det är liksom inte fokuset. Fokuset ligger på andra saker, tankar och känslor som vilken ungdom och vuxen som helst har och mer privata saker. Men det är så himla skönt att gå och prata med någon annan om dessa känslor och inte att fokuset bara ska ligga på CP-skadan. Utan att jag är en tjej som vilken tjej som helst som har tankar och känslor utanför CP-skadan, hoppas att ni förstår vad jag menar. Där känner jag mig verkligen som Alice och inte Alice med en CP-skada, vilket är så skönt ibland.
Vi pratar en del om privata saker som sagt, och det är därför som jag går dit. Men i onsdags när jag var där pratade vi även om lite andra saker också, så som mitt liv i sin helhet och om mitt sociala liv. Som jag nämnde i mitt senaste inlägg så känner jag mig annorlunda och har alltid varit och känt mig det (men på ett bra och positivt sätt ska tilläggas). Jag är mycket hemma, jag har inte så mycket vänner, hänger mycket med familjen, går aldrig ut och festar osv osv, och som jag nämnde i inlägget så trivs jag så bra med det.
Detta inlägget kanske blir lite motsägelsefullt mot det senaste inlägget, men jag ska förklara.
Jag är en enormt social person som älskar att umgås med folk och att prata, vilket hon märkte första gången som jag klev in i hennes rum! :)
Jag har berättat för henne om mitt liv i korta drag och om vad jag gör osv (det jag nämnde i mitt förra inlägg) och jag sa att jag älskar det och har egentligen aldrig känt något annat behov.
Men hon sa att hon tror att jag är i behov av ett mer socialt liv, att komma ut lite, se världen och att gå utanför min CP-bubbla eftersom att jag är en såpass social person. Hon vet också att jag vill ha fler vänner men som jag sa jag har egentligen ingen aning om hur man gör, hon sa då att jag behöver gå utanför min CP-bubbla och hitta på lite mer och på så sätt träffa folk och kanske nya vänner, och det inser jag ju själv.
Hon sa att du har en trygg och kärleksfull familj som du älskar och du har nöjt dig vid det och gör fortfarande men nu behöver du något annat, och när hon säger så låter det logiskt, det är liksom en naturlig del i livet, bara att det tagit lite längre tid för mig. Hon förklarade för mig att hon tror att jag behöver liksom ut, träffa folk, socialisera mig och komma ut även om jag känner mig supernöjd över hur jag har det nu. Det är även väldig nyttigt och spännande att gå över den tröskeln samtidigt som det är lite läskigt också, alltså att komma ut och göra saker utanför CP-bubblan.
Jag vet att det låter lite sjukt att någon behöver säga det till mig, att jag inte inser det själv eller har den önskan och viljan inom mig, men det är sån jag är, på gott och ont. Hon sa att det kanske är därför som jag hamnar i mina små dippar ibland för att jag är i behov av något mer i livet, utan att jag inser det själv, eftersom att jag har alltid ”bara” umgåtts med familjen liksom och känt mig nöjd med det. Jag inser inte mitt behov eftersom att jag har det så bra som jag har det och är nöjd vid det. Men hon sa att nu är du vuxen och har ditt eget liv och nu kommer dessa känslor upp för att du behöver något mer i ditt liv för att känna dig helt nöjd, och det ligger nog någon sanning i det.
Men även fast jag inser att hon har rätt så är jag liksom inte den personen som ”ja, jag måste komma ut, jag blir galen annars”. Utan som sagt så trivs jag med mitt liv och älskar mina vanor (som ni kan läsa om i mitt förra inlägg) och känner inget sånt starkt behov, men hon tror att det är något som jag behöver i mitt liv som hon sa.
Så jag fick till uppgift till nästa gång att kika runt lite på olika aktiviteter/sammanhang i Borås.
Hon är verkligen så duktig och jag älskar att gå och prata med henne om allt möjligt, om mina tankar och känslor. Ibland har jag svårt att sätta ord på mina känslor men jag känner att hon verkligen kan göra det och det är så häftigt men skönt framför allt. Det är så underbart att komma dit!
Så när jag kom hem Googlade jag lite och gick in på något som heter Träffpunkt Simonsland. Jag vet vad det ligger eftersom att jag har varit där och lämnat folk med färdtjänsten, men jag har aldrig förstått vad de gör där inne. Så jag googlade och kom in på deras sida. De hade ju HUR mycket som helst, det var ju massor av sidor med bara aktiviter och de har cafeé och grejer. Jag kände att det här är något som jag måste utforska. Så jag mailade samordnaren där och vi bestämde träff för en rundvandring där som i måndags. Bara att komma dit var en stor grej för mig liksom. Jag möte upp henne där, jättetrevlig tjej, och vi satte oss ner i kaféet och pratade först.
Oh, oj vad mycket saker de hittade på på det stället, helt sjukt! :D De gör även saker utanför Simonsland som att åka till IKEA, grilla korv, åka till Liseberg osv osv. På stället erbjuder de bland annat föreläsningar, kariokekvällar, musikcafé med till och med liveband osv,, pyssel, spelkvällar osv, ja det var så mycket saker så jag kan inte räkna upp allt. Hon sa även att det finns något som heter ”fritidsklubben” som hon håller i och det är varje tisdag, och det tror hon kan vara något för mig. De gör massor utav saker tillsammans, som t.ex grillar korv, shopping på stan, pysslar i deras lokaler, spelar spel osv osv eller bara umgås.
Alla de här sakerna kostar endast bara småpengar och vissa saker är gratis till och med. Men hon sa även att man bara kan komma hit för att umgås och fika om man är sällskapssjuk, och du kan alltid maila mig och fråga om vi ska ta en fika sa hon. Det låter verkligen för bra för att vara sant, men det var som en helt ny värld som öppnades för mig! :D
Sen gick vi en rundvandring och hon visade mig runt och herregud vad stort det var. Det var rum efter rum. De hade till och med en biosalong där de visar film varje måndag som man kan komma och titta på. De hade ett kök med olika kök där de har matlagningskurser på våren. Sen hade de bastuar där de har spaakvällar med fotbad och bada bastu ibland. De hade även massagestolar och de är gratis, så man säger bara till i receptionen så bokar de in en också får man ett helt rum för sig själv. Sen har de uppträdanden och tallangtävlingar som man kan gå på eller till och med delta i om man vill. Ni hör ju, vilket ställe, här kan jag verkligen socialisera mig och umgås med folk! :-)
Men min hjärna blev ju mest intresserad av massagestolarna och bastun, hahaha, direkt bara, såklart. Men då fick jag styra bort mina tankar lite och tänka ”Alice, du är här för att komma ut, hitta på saker, träffa människor och socialisera dig” Tjejen som älskar relax! :D Hahahaha!
När jag gick in på deras hemsida på onsdagen så såg jag även att de hade något som hette ”Internationella funktionshinderdagen” på fredag den 1 december, ja imorgon helt enkelt. Då är det disco, schlager, hamburgare och livemusik för endast 30 kronor på Simonsland. Den var jag faktiskt sugen att gå på, testa liksom, plus att det är 18-20 så perfekt tid för mig som är så kvällstrött, haha, men då gör man något iallafall, kommer ut också kommer man hem sen, inte alltför sent. Sista anmälningsdagen var dock 19 november, men hon som visade mig runt tittade och det fanns en plats kvar. Så imorgon ska jag på disco! :D Det blir spännande!
Och nästa tisdag var det julshopping och fika på stan med fritidsgruppen, då träffas de på Södra Torget i Borås klockan 17 och julshoppar och fikar tillsammans, den var jag lite sugen på också men har inte bestämt mig än. Den kräver ingen anmälan så det är bara att komma.
Men ni hör ju, det låter ju helt fantastiskt, en helt ny värld har öppnat sig för mig nu! :)
Efter rundvandringen var jag helt slut efter all information men helt upprymd av detta ställe! Att det finns! Nu kanske jag får en meningsfull fritid, snart kanske jag kan säga att jag har fritidsintressen vilket har varit svårt att komma på innan. Det var som sagt som en helt ny värld som öppnades för mig, nu kanske jag får komma ut och hitta på saker utanför min CP-bubbla och träffa nya spännande människor. Det känns spännande men samtidigt lite läskigt eftersom att detta är definitivt inget som jag är van vid, jag går utanför min komfortzon, men jag ser det bara som något positivt och jag kommer nog att växa som människa av detta.
Dock sa min hjärna liksom automatiskt till mig när hon sa att det fanns en plats kvar på discot att ”Alice, tänk vad skönt att bara vara hemma och ha fredagsmys, titta på finalen av Idol och bara va”, hahaha, för en sekund så tänkte jag ”ja, gud vad mysigt” men jag tryckte undan de tankarna, och tänkte istället ”nä, nu måste jag komma ut oavsett hur mycket jag älskar att mysa hemma, det blir kul Alice” och nu är jag väldigt glad att jag anmälde mig för det ska bli både spännande och roligt imorgon! :-)
Ja, som sagt, detta ska bli intressant och roligt om detta kan vara något för mig…
Jag tror att anledningen till varför jag inte har någon fritidsaktivitet eller inte riktigt varit intresserad är för att jag har så mycket annat i mitt liv men också det här med orken och tröttheten. Det har aldrig gått att gå på kvällsaktiviteter efter skoltid t.ex för det har jag inte orkat så jag tror att det är därför som jag aldrig har haft någon riktig fritidsaktivitet.
.
Det kan bli lite så här också (med tröttheten tänker jag på) men nu när jag är arbetslös är det ju en helt annan sak, sen får vi väl se hur det blir när jag börjar jobba igen. Men jag tror att om det är något som jag verkligen tycker är roligt och som intresserar mig så får man ju lust och energi av det med. Och det bästa är att det är så mycket olika aktiviter, och att man kan välja vad man vill gå på. Det är liksom inte bara t.ex tennis varje tisdag som det lätt blir när man har en stående fritidsaktivitet, utan det är olika aktiviteter varje vecka, och varje tisdag om jag nu ska försöka satsa på fritidsklubben, men jag kan också gå på mycket annat där, ni kanske förstår vad jag menar.
För er kanske detta inte är en jättestor grej men det är det för mig (som ni säkert märker) och det förstår ni nog om ni har läst mitt förra inlägg. Bara att komma dit på introduktionen var en stor grej för mig.
Jättelångt inlägg, jag vet, men tack för att ni ville läsa, det är så roligt att berätta sånt här för er och dela med mig av vem jag är och när jag upplever sånna här nya saker. Fortsättningen följer på Simonsland helt enkelt och att hitta en fritidsaktivitet, eller kanske flera till och med! ;) Vad gör ni på fritiden förutom vardagsgöra? Vad hittar ni på för kul när alla måsten är gjorda?
