Var är respekten? – jag bryr mig inte

Folk i skolan som inte hejar, inte tittar upp när jag kommer, detta gör mig ledsen! Till och med mina egna klasskompisar hejar inte på mig i korridorerna, och om jag hejar så säger de ett svagt ”hej” som att de inte känner mig, var är respekten? Jag kan bara vara jag och det är såhär jag är. Jag har inte så bra kontakt med min klass, tyvärr. Det är en riktigt rolig och go klass så jag önskar att jag hade det. De pratar inte med mig, men på lektionerna så är det som att jag finns, för ibland frågar de mig och skrattar med mig (inte ofta, men ibland), då blir jag glad – kunde det inte vara så på rasterna också? Vad är det för fel med att vara annorlunda, att sticka ut? Alla gör inte detta, men de flesta! Ärligt talat, jag bryr mig inte längre, jag mår till och med inte dåligt av det. Jag fokuserar på skolan när jag är i skolan, jag älskar skolan, så kan jag ha kul med mina vänner och familj där hemma som älskar mig för den jag är, som jag älskar och har roligt med. Det är det som styrker mig när jag inte har så många i skolan som jag kan lita på och ha kul med. Jag har mina små guldklimpar där hemma istället! Jag trivs rätt bra med mig själv ändå – tycker synd om de som inte gör det och är i samma sits som jag i skolan! Men trots detta trivs jag bra i skolan, jag har fantastiska lärare som ser mig och ser vem jag är! Detta tror jag och hoppas på kommer bli bättre på Riksgymnasiet, när alla är ”annorlunda” och när alla är en ända stor familj! Kanske man har lättare att få vänner!